Taffel

Förlagan till den här fantastiska krämen åt jag på Derelict (bilden kommer från min lunch där), sen gick jag hem och höftade fram en egen version. De hade fina tärningar syrliga råa skockor ovanpå sin kräm. Fin kontrast, men jag följde i stället upp sötman med söta russin eftersom krämen serverades utan chips och som ett tillbehör. Vad som passar till? Jag hade den till lever från tolvårig mjölkko med långstekt lök och sallad på råa rotsaker. Men den är också god med rostat bröd. Rostbiff, kanske?

När du gör plommonchutney är det bra att balansera syra och sötma mot slutet. Plommonens egen karaktär kräver justeringar i receptet. Den här chutneyn har lite kortare hållbarhet än annan chutney eftersom den innehåller mindre socker och vinäger. I gengäld smakar den en mild och rik smak av plommon och de fina kryddorna.

Bakade plommon blir ofta mycket sura, även om de är mogna. Det beror på att syror läcker ut ur cellerna när de bryts ner. Därför bör du balansera med mycket sötma. Det här är ett fint exempel på hur sötsyrligheten kan användas som en dressing. Om du hör till lökälskarna kan du skiva ner lite mild salladslök i salladen. Och om du mot all förmodan springer på oemotståndliga apelsiner mitt i sensommaren är det klokt att låta några strimlor apelsinzest puttra med. Baka gärna en rejäl sats plommon, du kan säkert experimentera fram egna vilda rätter med dem. 

Till och med dålig ajvar är ganska bra (i likhet med sex). Men egengjord är himmelsk (inga paraller med sex). Ajvar är en stapelvara i vårt kök (sluta tänka på sex nu!). Oavsett om vi lagar kött, fisk, vegetariskt eller veganskt är den en oslagbar genväg till fruktig must. Läs gärna min gamla ajvar-artikel i Sydis. Det finns två tillfällen då det är läge att laga ajvar. När du köpt för mycket oemotståndligt fina paprikor eller när du köpt för mycket oemotståndligt billiga paprikor.