En mysig maträtt som jag har lagat
För ett par helger sedan var vi på Naturhistoriska familjen och jag, och råkade då på en mäkta trevlig trebarnsfar som fick följa med oss hem tillsammans med sina trenne döttrar. När vi kom hem lagade jag en sorts maträtt som beskrevs som hastigast i en artikel i DN. Ganska många har sedan dess hört av sig för att få reda på lite mer om maträtten i fråga. Eftersom den inte var tänkt att bli ett riktigt recept får jag försöka redogöra för det hela så gott jag minns så här i efterhand. Bild finns inte heller. Man får använda sin fantasi.
Trevlig helg!
En mysig maträtt av paella-typ
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 3 vuxna, 5 barn
Tid: 60 minuter
- 3 vitlöksklyftor
- 1 stor gul lök
- 1 g saffran
- 3 dl råris
- 1 kycklingbuljongtärning
- 1 nypa chiliflakes
- 2 palsternackor
- 2 stora röda paprikor
- 1 stor purjolök
- 1/2 kg körsbärstomater
- 1 nät blåmusslor
- 600 g lax + lite socker och salt
- 2 ekologiska citroner
- 1 stort granatäpple
- smör
- Sätt ugnen på 200°C.
- Finhacka lök och vitlök och svetta genomskinlig i lite olivolja. Tillsätt saffran (köper du hel saffran i långa fina pistiller mortlar du dem med lite socker eller flingsalt först), avrunnet råris, smulad buljongtärning, chiliflakes och adekvat mängd vatten (står på förpackningen om man inte som jag brukar kasta bort den och förvara torrvaror i burkar med lock). Sjud tills riset mjuknat till samma aningen tuggiga konsistens som i en bra risotto.
- Skala och skär palsternackorna i bitar på längden. Klyfta paprikan. Klyv purjon på längden, spola bladen rena från jord och skär i bitar. Lägg allt huller om buller i långpanna tillsammans med tomaterna, ringla över olivolja, strö på flingsalt och sätt in i ugnen.
- Tvätta musslorna och ta bort skäggen. Kasta bort döingar och skadade. Ställ åt sidan så länge.
- Skär laxen i stora skinnfria bitar, strössla över en blandning av salt och socker (1 sk socker, 1/2 tsk salt) och blanda runt. Ställ åt sidan.
- Riv zesten (bara det yttersta gula) av de två citronerna och bryt kärnorna ur granatäpplet. Pressa saften ur citronerna.
- När grönsakerna i ugnen börjar se klara ut och riset fått nästan rätt konsistens, koka upp någon liter välsaltat vatten i en kastrull. Tillsätt citronsaften. Sjud musslorna i blandningen tills alla skal står på vid gavel. Det tar ungefär 5 minuter.
- Stek laxen så att den får fin yta runt om men låt den inte gå för länge så att den blir torr.
- Rör ner en generös klick smör och citronzest i saffransriset. Smaka av med salt.
- Ta fram ett otroligt stort fat (jag värmde dessutom mitt stora Pillivuyt-fat i ugnen innan men det är ju jag). Arrangera ris, grönsaker, musslor, lax på fatet och vräk på granatäpplekärnor. Ät genast.
Tips: Om man blötlägger råriset innan man drar iväg till Naturhistoriska förkortas koktiden.
Kommentarer
Jag skulle snarare än maten du bjöd på vilja kommentera det modiga/härliga/tokiga i att bara bjuda hem någon sådär som du gjorde. Gör du ofta så och hur bär du dig åt? Jag blir så glad av att läsa sånt, är alldeles för vek i sinnet för att slå till om jag får den tanken. Eller snarare: tänker genast att den andre nog inte vill och så står man där och tvekar och så blir det inte av. Jag kan också tänka den förfärliga bjuda-igen-tanken: att den andre tycker att då måste den bjuda igen och så måste vi börja umgås och så blir det så komplicerat. Ja, du hör själv, maken till medelålders trött tvåbarnsmamma i förort får man leta efter(Men det väl du också slog det mig -fast du kanske aldrig är trött?). Men berätta gärna mer sånt där för det inspirerar.
Och tänk, bara TÄNK om det varit mig du bjudit hem där på museet... så starstruck jag hade blivit. Och glad förstås.
Tack för bra artikel i alla fall, lite sent!
Underbart med paellainspirerationen.
Mitt tips. Koka musslorna tidigt så du kan använda musselspadet vid riskokningen. Naturligtvis förutsatt att ingen är blötdjursallergiker.
De kokta musslorna värms snabbt som tillbehör och dekoration på uppläggningfatet.
Haha. Jo. Men jag tänker som så att man ska passa på när man får feeling. Hälften av alla middagar man planerar bokas av i sista ögonblicket eftersom någon inte kunde, blev sjuk, stukade foten eller gick vilse. Det är de spontana mötena som blir av.
Ja, vi har ställt in två kycklingbiffkvällar redan pga influensa, först hos de inbjudna sedan hos oss. Traggligt är vad det är, kunde lika gärna bo bo Grönland i januari-februari-mars eftersom ingen vågar sig hit. Så limebladen har vackert fått vänta i skåpet. Men den som väntar...
Fast det är förbaskat snygga, de där klänningarna!!
Efter att ha läst artikeln i DN och provläst 16 sidor på Bokus så var jag ju bara tvungen att köpa boken. Den stod på min lista men önskan blev till tvång. Och det är ingen annans fel än ditt, författarinnan ;)
Jessika! Det var inte igår jag såg dig här. Hoppas allt är bra och att du tycker om boken.
Mycket får man offra för konsten men vid sidenklänningar drar jag gränsen. Omslagskjolen krävde två kemtvättar, kalkonklänningen en. Lammfett är värre än köttsaft. Lägg det på minnet.
Örjan:Kalas! det ska jag prova!
Helt fantastiska bilder på dig i aftonklänning med kalkoner och stekar. Var klänningarna förbrukade efter plåtningen? Eller gick de att rädda, trots köttsaft på sidenet?
jorma: Recept från älskare av "utrotninghotade rätter" dvs Göran Lager
http://tabberaset.blogspot.com/2008/04/blodpudding.html.
Kommer ihåg en av Tore Wretmans minnesböcker.
Mormors blodpudding var win/loose. Äppeltärningarna var vinst, dock ej de av späck.
Smart! Hur värmer du musslorna då?
Musslorna är även goda kalla, men lägg dem överst på fatet vid serveringen.Min gissning- de tar snabbt upp värmen.
Helt off topic: Har du något recpt på blodpudding? tog precis en liter grisblod ur frysen.
Helt off-topic igen, det blev Björns blodpudding. http://palsternackan.wordpress.com/2011/01/14/bonusrecept-blodpudding/
*kryper ner tillbaks under min sten* (borde nog ha en större sten).
Sidor