Maria Paulsson

Den lilla lyckans brygd

Bland de mest skrämmande med att åldras är hur man en dag, helt oförhappandes, upptäcker hur man blivit en karbonkopia på sin mor och mormors uttryck. Jag har fått hejda mig flera gånger för att inte, i barnslig triumf, utbrista "Och nuuuu ska det bli gott med lite kaffe". Det finns få saker i det lilla som gör mig så lycklig som kaffe. Jag kan ligga länge i sängen på morgonen och bara gotta mig i tanken att jag snart ska få en nybryggd kopp. Det har blivit än mer heligt sen jag fick barn, kanske för kicken, men jag tror lika mycket för den lilla stunden, sekunden, när det bara är koppen och jag.

Läs mer

Tröstlagar

Maria Paulsson

Sommaren när Utoja hände hade jag en annan blogg. Jag skrev.

När världen gråter och tv'n har rapporterat till mig hela dagen får jag plötsligt nog. Jag lägger kudden vid fotändan och kryper så nära hunden jag kan. Ligger i mörkret och lyssnar på andetagen när han sover. När det stora blir för stort och sorgen inte ens går att ta in går jag tillbaka till ursprunget. Lagar mat och tar hand om barn. viker tvätt och städar lådor. Gör sånt som inte kan gå fel, som inte kan göra någon besviken. När det är kaos i huvudet blir det ordning i hemmet, allt på sin plats, sortera, ställa till rätta. Minsta motstådets lag, inga risker, inga nya recept, nu blir det pasta med tomatsås. Jag gör så det räcker till alla.

Läs mer

Poke poke me up!

Maria Paulsson

Krogtips

När det är kö till ett litet skrymsle i en trappa på Södermalm, 11.30 när de öppnar, mitt i sommaren när stan i övrigt är rätt tom, då har man sniffat upp nånting bra. A bowl poke poke är bra, det är jävligt bra till och med.

Läs mer