Salvians största gåva till matlagaren är förmågan att balansera fettighet. Här finns väldigt lite inställsamhet men destå mer av varma medicinska toner med stråk av mintighet och fyllighet av blommande malört. Den firar triumfer när du sammanför den med fet gris. Örten är godast tillagad, den är mycket värmetålig och klarar till och med att stekas frasig utan att tappa smaken. På vintern kan du skörda den under snön, även om vissa toppnoter förstörs av köldknäppen. Däremot ska du aldrig hacka upp färsk salvia långt i förväg, då blir den besk. Den tillhör de örter som är utmärkta även i torkad form, men undvik späd salvia på kruka som saknar kraft och komplexitet.