Gröt. Ett ord som sällan väcker lustar och nästan aldrig får munnen att vattnas. Torrt av präktighet och med fadd smak av nödvändighet. Men den som avfärdar gröt så lätt lider av kulinariskt tunnelseende. Lyft blicken, se ut över världen och förundras! Gröt kan ta alla möjliga skepnader, de neutrala grynen kan utgöra en kanvas där kökskonstnärer sätter sin prägel.  Jag tänker på den asiatiska tunna frukosträtten konchee som lagas på ris och serveras med hårdkokt smulat ägg, rostad lök och andra salta tillbehör. Sen går tankarna till upma, den indiska mannagrynsgröten som skänks sötma långstekt lök. Krydda lite mer efter humör!

Livet har en tendens att klumpa ihop sig framåt jul, och varje dag räknas. Varje dag. Jag vill inte stå som ett sönderstressat vrak i köket när Benjamin Syrsa sjunger, utan har redan börjat planera, vilket i sig är att frångå min natur. Jag försöker visualisera ett julbord jag slipper skämmas för, ett som ger mig en varm inre tillfredsställelse (ni vet den varpå all julefrid vilar). Jag tänker mig något högst begränsat, men ändå personligt. Jag rannsakar mig själv efter mina favoriter. Rätter värdiga min tid.