Karameller för gott
Karamellkokningens konst är allt mer bortglömd. Det tipsade Carl Jan Granqvist om vid en konferens för matskribenter. Den ägde rum på hans Saxå Herrgård bland annat jag och Gitto tillhörde deltagarna. Själv har jag alltid haft en särskild förkärlek för dessa hårda sockerbomber ända sedan min mormor Ella lärde mig att gilla Dr Dryels halslenande karamell (perfekt under ruggiga promenader).
En god karamell är i sanning en njutbar upplevelse.
Ibland försvinner dock ens favoriter ur sinnevärlden. Jag har ännu inte hämtat mig från att det enda sanna teater- och biogodiset, Nickel Gammaldags, inte längre existerar (fy de som orsakade detta!). Och de långsmakande Fox's fruktkarameller försvann från butikerna förr flera år sedan.
En dag for fan i mig och jag började surfa på Fox's och till min glädje fann jag att de ännu tillverkas och kan beställas från Storbritannien. Jag köpte en hel låda och avnjuter de färgstarka söta ädelstenarna med andakt. Clotted cream på burk kom från samma källa. Denna avångade högfeta grädde lärde jag mig gilla i Cornwall, där det serverades till scones och sylt.
Efter olika bloggäventyr på dn.se och sorligt insomnade Äkta mat är jag så väldans glad att få blogga på taffel igen. Inte minst tänker jag mig att blogga från olika resor samt tjata om inälvsmat, blodmat, gamla brittiska rätter, koreansk, mat från Georgien och...
Kommentarer
Åh, herregud vilken madeleinekaka det vore att smaka en Nickel gammaldags. Mina gamla favoriter Monpensier Fruit drops (hallonsmak var bäst) finns fortfarande, men jag har bara hittat dem på finlandsfärjan.
Och på grund av brist på kommentationsfunktion på recepten vill jag tacka dig här för tjälknölsreceptet. Så fort jag får tid ska jag prova ditt recept, ser spännande ut.
Jag kommer ihåg tallbarrskarameller som inköptes hos Augusta Janssons karamellfabrik vid varje besök i huvudstaden när jag var liten, undrar om det finns någon annan tillverkare som gör dem nuförtiden?
Åh, nickel! Tänk om jag hade vetat att de var på väg bort; oj vad jag hade hamstrat.
När jag var yngre och mer fylld av hybris (och tid) brukade jag koka egna ingefärskarameller till jul; en jättesats som jag och någon för syftet rekryterad kompis vände runt med köksknivar på en liten inoljad plåtbricka och klippte snabbt som attan med slöa gamla kökssaxar. Trots bristen på erfarenhet och vettig utrustning (såsom karamelltermometer) vill jag minnas att resultatet alltid blev bra... vi visste helt enkelt inte att det skulle vara svårt :)
Sedan fanns aco kola i långa "kakor" där man fick bita av bitar. Krävde tänder av stål.
Clotted cream är inte svårt att göra själv, det enda som är lite jobbigt är att det det tar ohemula mängder grädde och att det tar tid men man behöver å andra sidan inte göra ett jota under tiden.
Har någon namnet på och vet om de finns kvar.
Citron och apelsinkarameller formade som droppar och när man sugit sig ner till mitten fanns där en mjuk härlig goja.
Du Jenny, var det goja inuti? Jag minns citronkarameller som innehöll ett starkt citronpulver. På en skolfärd till Birka åt jag så många att jag inte kände någon smak i gommen resten av dygnet. Jag var så rädd att skadan var bestående. Då hade det blivit att slå sig in på en annan bana.
Jag har också saknat Foxkaramellerna och Nickel gammaldags. Gjorde som Jens och sökte på nätet och hittade hit. Fantastiskt kul att veta att Foxkaramellerna kan beställas från England. Ska även jag beställa en hel låda och NJUTA! TACK för tipset jens!!
Christina
Det var så lite. Karamellerna bör får en återkomst!
Tack för foxtipset!
Fox-karamellerna finns faktiskt att köpa i Sverige också, på The English Shop i Söderhallarna. De har två (eller om det var tre) olika varianter!
Sitter just nu med munnen full av Nickel Gammaldags. I alla fall en god kopia som jag köpte idag på Rusta i Linköping. En hel burk "Nickel-mix" för 10 spänn. Snacka om nostalgitripp!
Och från Oktober 2009 kommer de att finnas tillgängliga i butikerna igen.
Varför är det så ont om karameller? Kom hit när jag sökte upp Augusta Janssons karamellfabrik på nätet.
Jag har barndomsminnen av butiken i stockholm . Vilka fantastiska karameller de hade... lingon och blåbär, gula hajtänder, lökkarameller, tallbarr, hallon och så mycket annat. Vem ärvde recepten och finns det någon som skulle tänka sig att återuppta tillverkningen av denna kultur skatt???
Nickel var inte heller så tokiga men de med fruktsmak var allra bäst.
I England har de fortfarande dessa citronsyrliga karameller Lemon sherbets, om jag inte misstar mej.
Vid närmare eftertanke undrar jag om det var smörja i Lemonmix, de kanske var "genomgjutna"... Har ett svagt minne av några karrisar som hette Lemon Drops.
Citron- apelsinkaramellerna med smörja i hette Lemonmix.
Men vad hette de pastellfärgade nonstopliknande ena med mintsmak?
Sidor