I förra inlägget kallade jag Kristin " enbarmeligt dum". Det är så klart långt ifrån sanningen. Hon var naiv och envis och tvingas sedan växa upp på Husaby. Klart hon klamrar sig fast vid envisheten när inte naiviteten går att hålla fast vid. Jag beundrar henne.

Hennes Gudstro är häftig. Hon ser själv alla sina fel. Hon vandrar till Nidaros och botgör. Hon kommer tillbaks och fortsätter envisheten och vägran att förlåta. Hon är ingen romankaraktär, hon är en människa med alla människans fel och brister.

Till slut hittar hon sin Erlend bortom ilskan och bortom envisheten. Till slut kan de mötas som två människor.

Jag ville bara beskriva en liten del av Kristin Lavransdotter för er, med förhoppning om att ni läser om den, eller läser den om ni inte redan gjort den. Jag är helt fast i berättelsen som dessutom är en fantastisk skildring av medeltiden. Värderingarna, hushållet, de religiösa reglerna, slitet. Att vara medeltida norsk bonde var att hela tiden vara blott en god skörd från svälten, även om man var rik. Aldrig kunde tankarna lämna skörden.

Något som förstås aldrig släppt mig i läsningen var tankarna på själva maten. Den beskrivs delvis, men inte så utförligt som jag hade velat. Vad lagade Kristins pigor därute i köket?

Jag efterforskade så klart, hur skulle jag kunna låta bli? Vad åt Kristin Lavransdotter till fastemat i den bleka mars? Jag funderade både länge och väl och fantiserade ihop en rätt som väl kunde ha sina rötter i medeltidens Norge.

Kristin Lavransdotters ärtgröt

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4

Tid: 12 timmars blötläggning plus 3 timmars kokning

Korn var en viktig gröda för medeltida norrmän. Torkade baljväxter likaså. Nog kunde Kristins deja ha hittat en överlevande purjolök eller två i visthusboden så här års? Och även om Kristin nog inte hade slösat de lyxiga kryddor Erlend säkerligen förde hem från Danmark på fastematen kunde man nog ha hittat mejram från örtagården i maten. Och senap blev en vardagskrydda först senare, men jag tror nog fru Ingeborg skickade med den gode Erlend ett krus fränkisk senap eller två.

PS det här är mycket, mycket godare än vad det låter. Jag kan rekommendera det av hela hjärtat.

• 200 g (drygt två dl) torkade gröna ärter
• 1 1/2 dl helt korn (saltå kvarn har icke förkokta hela fina korn)
• 14 dl vatten
• 1 tärning grönsaksbuljong
• 2 lagerblad
• 1 purjolök
• salt, svartpeppar
• 2 tsk torkad mejram
• 1 msk honung
• 1/2 msk äppelcidervinäger
• Till servering:
• grovkornig senap
• flatbröd

1. Blötlägg ärterna minst 12 timmar. Längre om du vill. det gör ingen skada.
2. Lägg ärterna i en kastrull, häll på vattnet, tillsätt grönsaksbuljong och lagerblad och koka lugnt en timme under lock. Tillsätt sedan korngrynen och koka en timme till. Späd med vatten om det verkar torrt.
3. I med strimlad purjolök och mejram och koka en halvtimme till.
4. Smaka av med salt och svartpeppar och rör ned honung och vinäger.
5. Servera med en klick senap i maten. Flatbröd är gott till, ännu godare att "bruta", det vill säga bryta ned små flagor i själva matskålen. Som ett medeltida müsli.