Häromdagen hittade jag fantastiskt fin späd zucchini i butiken för nästan inga pengar alls. Små fasta illgröna exemplar utan minsta träighet. Efter en internetkonversation med Malin Nävelsö som nämnde något om zucchinipizza föll middagen på plats. Det var dags att göra coca, den mallorcinska motsvarigheten till pizza som kan toppas med precis allt från himmel till jord, men som ofta domineras av grönsaker. Sambon, som glatt och ogudaktigt mumsar kött även i fastetider, blev överlycklig av att få en med tunna skivor sobrasada vars paprikaflott smälte ut över degen. Men när han smakade min sa han förvånat och lite besviket: "Men... Din är ju godare."

Så kan det gå.

Ni får bara en receptskiss, för det här är enkelt och jag är jättetrött. Rikligt med tunnhyvlad späd zucchini saltas ur i durkslag en timme och kramas sedan ur. Ett par vitlöksklyftor och rikligt med hackade kryddörter (rosmarin, persilja, timjan, oregano, basilika - vad du nu har hemma) rörs ut i olivolja. Så många bottnar man önskar kavlas ut runt eller rektangulärt (lite tjockare än vanlig pizza skulle jag säga) och naggas med en gaffel. Kryddoljan penslas ovanpå och sedan fördelar man zucchinin på. Lite flingsalt (zucchinin är ju redan saltad, var försiktig) och kanske ett tag med svartpepparkvarnen. Grädda i 225 graders ugn i 20 minuter.

Här är en annan coca, fast den har vi alltid kallat tarta hemma hos oss. Den är i alla fall något av de godaste jag vet sommartid.