Blodpudding har egentligen aldrig varit någon favorit hos mig. Innan jag började fundera djupare på det så har det känts som ekonomisk barnmat som passar en gråmulen tisdag i mars och serveras med lingonsylt och ett glas mjölk. I bästa fall riven vitkål också.

Vi äter blodpudding i min familj men jag brukar alltid äta något annat. Skälet till det är att den glutenfria blodpuddingen som finns i handeln rent ut sagt smakar fan. Degig markfyllnad, häftmassa och kanske lite kryddpeppar. Inget jag vill äta. Min familj äter den väldigt mycket bättre blodpuddingen från det lokala charkuteriet Andersson&Tillman, de producerar rakt igenom riktigt skaplig industrichark.

Ovan ser ni min dotter Kerstins lista över sin favoritmat. Jag har en liten tanke om att gå igenom den listan och skriva om varje rätt och försöka sätta egen prägel på grejerna. Jag lovar ingenting, men hoppas det kan bli så. Vi börjar med "Spageti och kötfäkåk". 

Spagetti och köttfärssås - matlådornas konung, helt utan konkurrens. Jag tänker inte skriva Ragu Bolognese eller något annat italienskt för jag vet ju inte ens var man sätter apostroferna (eller ens om det kallas apostrofer) över bokstäverna på italienska. Jag pratar om hederlig svensk köttfärssås som är med på alla barns listor över favoritmat.

Med anledning av att USA valt en galen rasist till president så tycker jag att vi hyllar den mexikanska maten idag. Nedan följer några recept som jag tidigare skrivit ner på Taffel och på min gamla bloggplats Bara Riktig Mat.

Jag tänker givetvis inte att det gör någon skillnad och det är inte heller mycket till markering, men jag gör det i alla fall. 

Först ut har vi några riktigt schyssta och syrliga tonfiskempanadas som syns på första bilden i det här inlägget.