Vinlistan, del 1: Glädjekälla och sorgebarn
Jag är en sån där som glider runt på krogen och snackar om vin med folk. En sommelier. Ordet är synonymt med lyx. Med snobbism. Med pretentiösa män som med näsan i glasen babblar på om mineralitet, finess och elegans. Om sanningen ska fram är det ett ganska tufft jobb. Mycket kånkande och mycket spring. Man tvingas le och hålla masken för arroganta stofiler som tror att de är experter på allt som har med vin att göra för att de var i Provence och drack vin på åttiotalet. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9349","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"210","height":"316","alt":""}}]]Det går till och med tävla att som sommelier. Det blindprovas viner och deltagarna får testa sina kunskaper om världens mest obskyra druvor och vinregioner och framför koreograferade små skådespel kring vinflaskor på scen. Jag ställde upp i min första tävling i våras och kommer att göra det fler gånger, nästa gång i höst redan för att representera Sverige mot de andra nordiska länderna. Men inte för en sekund tror jag att en sommelier som vinner en tävling är bäst på någonting utanför tävlingens ramar. Det sanna måttet på hur duktig en sommelier är nämligen vinlistan samt hur bra personen är på att hjälpa sina gäster fram till det perfekta valet, oavsett vilken budget de har. Jag har sett gästers stress över att bli tvungen att välja så många gånger. Servitrisen sträcker över vinlistan och alla vid bordet försöker kollektivt ignorera den. När hon kommer tillbaka beställer de maten och ber att få återkomma med vinet. En i sällskapet plockar upp listan och frågar om det inte är någon som vill välja vinet. Någon som förstår sig på, någon som kan, någon som är mer sofistikerad. Tystnad. Listan går varvet runt och återkommer till samma person som ställde frågan. Strax återkommer servitrisen, med något mer stressad blick. Den stackare som sitter med listan tvingar fram något gammalt minne och beställer en överprisad och rätt trist Chianti. Med flackande blick söker han godkännande från de andra, som mest är glada för att slippa vara i hans sits själva. inger obehag istället för förväntan kan bero på att du tidigare stött på av den där självutnämnde vinexperten som så gärna roffar åt sig vinlistan och proklamerar på franska vad han vill ha. Hur ska man kunna leva upp till det? Men jag kan avslöja att de viner som de där mossiga männen med kostym och taskig franska väljer ofta är restaurangens sämsta köp. Vi kallar dem kassakor, de där vinerna som alltid säljer, trots att vi har högre marginal på dem än på något annat. Tänk Chablis, tänk Sancerre och så vidare. Namn som kanske inte säger dina smaklökar något speciellt, men säkerligen ändå finns där i ditt medvetna, inpräntade som de starka varumärken de är. Amarone är dagens okrönta kung av kassakor, men mannen är då oftast något yngre och stöpt i en husägare-som-är-en-jävel-på-grillning-och-har-alltid-pikétröja-modell. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9350","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"185","height":"278","alt":""}}]]Jag tänker även på dejtande par, där någon (även i detta scenario, oftast mannen) tar sig an uppgiften att välja vin. Ångesten är förnimbar i luften. Han vill ju verkligen framstå som världsvan och absolut inte som snål. Be om hjälp kan han ju inte göra. Detta resulterar oftast i att även han landar på en av listans kassakor. Vin kan vara ganska svårt: En massa svåra namn på olika språk, olika druvor som kan smaka allt från fläder till svettig sadel. Var ligger egentligen Andalusien nu igen? Vad är trendigt? Kommer mina arbetskollegor tycka att jag är en tråkig och förlegad svennebanan om jag väljer det enda jag känner igen? Men samtidigt är ju vin så fruktansvärt enkelt. Det ska smaka gott och inte dominera eller vara för mesigt för maten som beställts. Det är en stor del av sommelieryrket att kunna hjälpa folk på traven så att de kan uttrycka sina åsikter även om de inte tror de har språket för det och därmed hitta något som kan få dem att slappna av. Alkoholen i sig hjälper väl en smula på traven också. Själv har jag som motto att det enda obehag mina gäster får lov att ha när de väljer vin är att de inte kan köpa mer. För att ge lite mer förståelse för hur du ska närma dig en vinlista kommer jag i ett par artiklar beskriva tankarna bakom den, men också tankarna som slår mig när jag själv är ute och äter och är i valet och kvalet.Har du frågor om hur man tyder en vinlista och hur man tilltalar det exotiska djur som kallas sommlier? Bra, ställ dem i vår diskussion om vinlistor på krogen!