Inget får ingång mig som lite smicker. Igår fick jag en så fin komplimang för min förra blogg att jag genast fick dåligt samvete för den här kopiöst försummande delen av internet som jag kallar min. Det var så länge sen jag beträdde den här portalen att det tog en kvart att logga in. Men nu är jag här, och igår var det efterlängtad premiär för hemmakrogen 2017. Nu ska det bli oftare, och det lovar jag, lite mer än vad jag varje månad lovar att få ordning på mina kvitton och äta mindre socker. 

Eftersom jag, absolut sist på bollen, läste "Äta djur" av Jonatan Safran Foer när jag tryckt den sista skinkskivan i julas så blir det inte så mycket mer av sånt för tillfället, skinka alltså. Det kanske kommer tillbaka kött i min kost men nu tar jag paus, ingen moralpinne åt nån annan men jag hoppar. Detta speglar såklart hemmakrogen också, igår hittade jag på en filodegsvariant på enchilada med refried beans och sötpotatis. Till det en sallad på grillad majs, avocado, fetaost, tomat och mangold med en korianderdressing som jag hade kunnat shotta straight up. Barnet skötte sig, vi pratade om Facebook-fadäser vi minns, om att dansa i pärondräkt i musikvideo och hur man överlever på stekta ägg i Amsterdam. 

Så kan det gå till på Götgatan, vad ska det handla om nästa gång; släktfejder, recept på rulltårta, skavsår i Paris? 

Den som kommer får se.