Hur livet som trekvartsvegan funkar? Jo, tackar som frågar. Man sitter en kväll med skenhelig min och äter vegansk kikärtsgryta med färska tomater, färsk majs och den georgiska kryddan adjika. Man äter vegan-oköttbullar från Anamma (goda, tyckte även fyraåringen). Från ugnen sprids pepparkakssöta dofter från granolan som sakta rostas. Man känner sig tillfreds, trots att man har lite feber. Då ringer det på dörren. Utanför står en ung stilig man (inte så stilig som min, men ändå). Han har snickarbyxor. Han ler. Innan man vet ordet av står man där och fånstirrar med en nyinköpt låda med fem kilo nymald Krav-köttfärs från Gårdssällskapet. Man skyller allt på snickarbyxorna.
Jag älskar bra köttfärs, det är faktiskt en av de få saker jag saknar nu när jag äter mycket veganskt. Knollrigheten, den djupa musten -- och alla roliga saker man kan laga av den. Att få tag på bra färs som inte är vaacumpackad är svårt. Extra svårt om det är ekologiskt, eftersom affärerna säljer mindre volymer av den och därför åtrår den bedrägligt långa hållbarheten. Bedrägligt eftersom gaspackad köttfärs snabbt smakar sämre, är hård och förlorar vätska vid tillagning. Det är ingen personlig åsikt, det finns mängder av bra forskning. Köttbullar smakar kottbullar när de lagas på gasad färs. Jag äter hellre veganbullar än detta hån mot matmänskligheten. Jag lovar att skriva mer om det här senare, eftersom nästan ingen annan matskribent skriver om det. Hur som helst ska jag göra köttfärssås utdrygad med belugalinser och rotsaker till ungarna. Den fryses in i små förpackningar. Och i helgen blir det hamburgare och vegoburgare. Och en ekologisk fransk svart kyckling. Lagom med kött för den här veckan.
Till frukost nästan varje dag äter jag granola och Oatly havregurt. Jag har blivit enormt förtjust i Oatlys havremjölk. Frisk, fyllig smak av spannmål. Tänk välling, men helt utan kvalmig bismak av torkad mjölk! Till och med en vegoskeptiker som självaste Julia Gummesson är omvänd. Ärligt talat kan min förtjusning i Oatly bero på att den har en svag bismak av papper. Som barn var jag besatt av papper, det var snudd på min stapelföda. Brun wellpapp är godast. Jag misstänker att gåtans lösning ligger i låga halter av vanillin och liknande aromatiska substanser som kan syntetiseras av vedämnet lignin. Det är så vanillin framställs i stor skala. Varför metoden dissas är mig en gåta. Varför säljs inte svensk, småskalig närproducerad lyxvanillin från olika träslag?
Nåja, för att undvika social stigmatisering släcker jag numera mina begär med Oatly. Havregurten är inte lika förträfflig som havredrycken. Men god. Och när man serverar med en näve frysta bär och granola fullknökad med nyttigheter och spetsad med rivig ingefära och ljuvt fyllig kardemumma är det en sublim liten frukost. Kanske en knäckemacka med vegopålägg till, om du är hungrig. Fler recept är på väg!
Tipsa gärna om dina bästa frukostflingor. Hemgjorda eller köpta!
Det finns en driljon recept på granola, det här är en av mina favoritvarianter. Lagom söt, kryddig och med balanserad sälta. Om du är en gottegris ökar du på sockermängden. Kryddorna kan varieras efter eget tycke. Anis, kanel och rivet citronskal är överraskande fint ihop. Jag har ganska mycket nötter och frön i min granola, de ger nämligen ett fint näringstillskott och nyttigt fett. Dessutom blir det ruggigt gott.
Att rosta länge på ganska låg värme är hemligheten bakom rik, fyllig smak. Just nu är det modernt med granola som rostas ännu fler timmar på riktigt låg värme. Kanske är det mer hälsosamt, men eftersom den smakar så räligt äter jag inte upp den -- och när den stannar i sin burk gör den inte mig någon nytta.
Förvara din granola i en tät glasburk, gärna mörkt och svalt. Den smakar fint i någon vecka, men är allra bäst de första dagarna. Det är inte så att den blir giftig, eller ens tråkig när en vecka har gått. Men mycket av charmen har gått förlorad. De ljuva maillardämnen som skapas vid gräddningen är nämligen lättflyktiga. Konstigt nog är granolan inte alls särskilt god när den ännu är varm.
