Så var det då - sent omsider - säsong för den svenska sparrisen! I butiken i år har vi förutom Österlen Sparris även uppstickaren Lundasparris som också säljer nyskördade stänglar i egna kiosker lite här och var. Fortfarande är det grön sparris som gäller när svensken själv får välja, kanske är det längtan efter allt vårgrönt som spelar roll; mjälla vita sparris känns mer april, på något sätt. Eller mer Tyskland, som vi importerar den mesta ifrån. Mer om sparris kan ni läsa i den här Taffelartikeln från 2011.

Jag hade lyckats knöka in mitt sparrisknippe längst bak i kylen så att det fått lite köldskador. Tråkigt, men å andra sidan tvingade fadäsen mig till en akututryckning och så blev den här rätten till. Jag hyvlade tunna strimmor av sparrisen med en osthyvel och stekte upp dem lite hastigt i olivolja tillsammans med späd kirskål (som jag faktiskt inte tillskriver några överdrivet kulinariska egenskaper, bra grönutfyllnad på armlängds avstånd). De flesta vill inte krydda sin sparris nämnvärt, men om man nu ska göra det är det alltid gott med syrligt sällskap. En klassisk hollandaise, lite citronmajonnäs, eller som i den här rätten: mellanöstern-kryddblandningen za'atar som smakar syrligt av sumak. Rostade, saltade pistascher fick avrunda det hela, eftersom jag för tillfälligt inte kan få nog av dem.

Kryddningen inspirerade dessutom till servering med ett enkelt sesambröd (modell punkterad pita), med inspiration från de arabiska jag åt dagligen i tjugoårsåldern.