2010-04-15 av

Umeå

För några dagar befinner jag mig på nytt i björkarnas stad Umeå. Många har frågat varför, det har jag frågat mig själv också eftersom det trots allt är en 11 timmar lång långt ifrån gratis tågresa som ligger mellan Umeå och.....där jag var innan. Det handlar om någon slags diffus saknad efter vad som en gång varit och längtan efter vad som någon gång kunnat vara.

Varför jag är här är oväsentligt, jag är här, jag trivs och ibland ångrar jag att jag uppförde mig som jag gjorde när jag bodde här. Umeå är trots allt det senaste stället som jag faktiskt kännt mig hemma på. Dessvärre driver min rastlöshet alltid in mig problem när vardagen börjar bli för ...vardaglig.

Det här ska emellertid inte handla om min längtan efter att finna en plats som jag trivs på under en längre tid eller ens om mina misslyckanden. Istället så har de senaste dagarnas restaurangbesök fått mig att vilja aktualisera begreppet prisvärdhet. Jag bedömmer restauranger efter två olika måttstockar. Den ena försöker mäta det omätbara, beskriva det obeskrivbara och förklara det oförklarliga. Den tillämpas sällan, bara vid de tillfällen då en restaurangupplevelse gränsar till magi, när pengar blir oviktigt, när allt blir oviktigt förutom vad som ligger på tallriken och vad som händer i matsalen.

Majoriteten av

Bröderna Åkerlund var de två första människorna jag såg och pratade med i Umeå, då för tiden strategist placerade mitt emot busstationen när jag rullade in i stan med cowboy-planen att på några timmar lösa någon typ av boende och sysselsättning för en framtida etablering.

Mer från Robin Eriksson


Parmesanost med fisksmak

Bild för Robin Eriksson

Tryne till knorr har lämnat städer och konventioner för avskiljdhet och frihet. Matsalen är ett gammalt brygghus utan rinnande vatten, el och avlopp men med ett litet getstall vägg-i-vägg, ett långbord i ena ändan och en värmande täljstenskamin i den andra. Numera är verksamheten obunden till både format och plats. Perfekt för någon som varken kan sitta still eller göra samma sak två gånger.

Läs mer

Kokotxas texturas variadas

Bild för Robin Eriksson

(tungor i varierande texturer på euskera och castellano)
Här kommer ett recept inspirerat av en restaurang i Baskien som är näst intill obligatorisk att besöka om man är i krokarna. Elkano i den lilla fiskebyn Getaria. Främst berömd för sin piggvar, grillad hel över glödande kol.

Jo torsk finns det som sagt var gott om i Öresund. Härligast här är den på våren innan algblommning när den pilkas och är styv som en kork. Hela torsken är såklart i högsta grad användningsbar men till detta recept behöver du bara tungor. Kokotxas. På euskera. Tror jag.

Läs mer

Tillgång och efterfrågan

Bild för Robin Eriksson

I Portugal skryter man om att man behärskar tusentals sätt att tillreda och servera torsk. I Sverige kan vi kokt eller stekt, med pepparrot och brynt smör. Det måste ju bero på all underbart smaskig torsk som simmar runt och hoppar och leker utanför den portugisiska kusten. Nä, inte riktigt. Finns ingen torsk utanför Portugal. All torsk kommer saltad och torkad från Norge. I Malmö finns i princip ingen annan fisk. Det är lite lustigt.

Läs mer

Fortfarande vid liv

Bild för Robin Eriksson

Tryne till knorr har varit upptagen med att inte vara en blogg ett tag, den har blivit ett aktiebolag och för ett tag en vinbar och restaurang. En vinbar i Malmö där levande mat har möt levande vin under kaotiska, ostrukturerade och vilda former. På gott och ont. För alla inblandade.

Läs mer

Talldungen den 31a augusti

Bild för Robin Eriksson

Är du den typen som uppskattar god mat och gudomliga viner? Gillar du eld? Tycker du det är roligt att umgås med glada människor? Uppskattar du det annorlunda? Är du i närheten av Österlen i slutet av augusti? Saknar du de gulliga pojkarna från Mistral? Känner du att det hade varit trist att missa sommarens stora mat och dryckesupplevelse? Är du den som är lite extra nöjd med dig själv när du gjort ett riktigt fynd? Vill du uppleva landets gulligaste vinimportörer, de Mistral-spillrorna som inte emigrerat, de semi-framgångsrika krögarna från västergatan 16, världens finaste värdar Emma och David samt Simon som kan laga mat på en och samma gång?

Läs mer