Jag skulle uppskatta att hälften av min barndom tillbringades på en stubbe i skogen. Där satt jag nöjd och läste medan mina föräldrar flitigt plockade svamp. Ibland tog jag en paus från läsningen och lekte bondgård med kottar. Var det murkeljakt som gällde kunde jag vara med en stund och spana efter minihjärnorna (idag vill jag inte tänka på vilka mängder murkelsås jag slukat), men mest gillade jag stubben. Länge trodde jag att mitt ointresse för svampplockning i vuxen ålder berodde på någon slags överdos under uppväxten. Tills jag just insåg det där med stubben. Skogen gillar jag men någon annan får gärna plocka svampen. Mina föräldrar är fortfarande flitiga, mitt skafferi är välförsett med torkade trattkantareller. Men så igår så fanns dom i färsk form i affären. Och genast började jag tänka på en av de godaste soppor som finns: Elmers soppa, skapad av Jens Linder. Med den som utgångspunkt gjorde jag en egen version med min senaste kärlek, isotpeppar eller urfa biber eller svart paprikapulver som det står på min påse. En turkisk chilipeppar som soltorkas men även packas tätt i olja och får "svettas" (har inte riktigt förstått vad det innebär). Resultatet blir en ganska mild (men ändå med bra bett), söt och russinsmakande chili.