Eftersom det är Kanelbullens dag den 4 oktober så kommer här lite snabbfakta om denna älskade snurra.
Namnet: Kanelbullar (1920-tal), kanelsnurror (1950-tal)
Ingredienshistorik: Vetemjölet i bullen är äldst, och det finns i bullar sedan åtminstone medeltiden. Fint vetebröd (bakade av s.k. simila-mjöl, jmfr semla) känner vi också sedan den tiden. De ostindiska kryddorna som kanel och kardemumma kan man datera till 1500-1600-tal. Smör i brödet är 1600-tal och sockret i brödet 1700-tal. Industrijäst i bröd är sedan 1850-talet men innan dess användes surdeg eller ölbryggningsjäst, inte sällan i kombination.
Genombrott: Före 1900-talet var det inte vanligt med sött, mjukt kaffebröd. Det förekom släta bullar, sockerbröd och liknande men de räknade till högreståndsmat och var dyrbara att både köpa och baka. Därför krävdes 1900-talets industrialism, import och välstånd för att kanelbullen skulle kunna komma till. Den flödigt frikostiga kombinationen av vetemjöl, socker, smör och kryddor i bullen under 1920-talet hänger ihop med de ransoneringar och svåra tider som rått under första världskriget. Man ville åter ha något som liknade överflöd. En förslagen bagare gjorde den första, och så följde man efter i hemmen. Det påminner om genombrottet för gräddtårtan och smörgåstårtan på 1950-talet efter andra världskrigets ransoneringar. Kanske kan man säga att snurren i kanelbullen är en charlestonsnurr som passade det glada 20-talet? Butterkakan, med sina många småsnurror, är dock äldre än den individuella kanelsnurran, och daterar sig till 1900-talets början.
Form: Bulle och knutar konkurrerar med snurran. I historien var det vanligare att man strödde kryddorna på bröden så att man skulle se hur dyrbara de vara. Även saffransbröd igenkändes med att man penslade saffransvatten på vita vetebröd. Men att blanda allt i degen tillhör det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. I bilden ovan kan man se ett fint exempel på kanelbullens formmässiga utveckling i vår tid – kanelblomman.
Funktion: Bröd är fest i Sverige, som med rätta också kan beskrivas som en brödkultur. Tänka bara på lussekatter och pepparkakor i december. Eller semlor och fastlagsbullar i februari. Och våfflorna på vårfrudagen i mars. Eller släta kardemummabullar och saft efter sommarens bad. Sverige är förresten Europas mesta kardemummaätare (runt 30 gram per år). Sedan har vi också alla våra olika bröd på julbordet, påskbordet och midsommarbordet. De är mjuka, halvhårda och helhårda som går att knäcka och brytas. Vi gillar alla bröd som går ihop med vårt fika och det gör ju onekligen kanelbullen.
Släktingar: Kanelbullarna har släktingar i småkakorna kanelbröd, pepparkakor men också i drycker som kryddat kanelbrännvin, kanellikör och förstås glöggen. I äldre tider fanns också kanelkonfekt och päron inlagda i kanel. Mycket avlägsna släktingar är filmjölk med kanel eller julens risgrynsgröt med kanel. Kanelen handlas i två varianter; den vanliga hushållskanelen eller kassiakanel (cinnamomum cassia som har ett enda tjockare kanellager) och är släkting till den äkta kanelen/Ceylon-kanelen (cinnamomum zeylanicum som har flera tunna kanellager).
Bullkonsumtionen: Vi äter färre bullar och mjuka kaffebröd idag än för 50 år sedan men en konsumtionsökning kan iakttas sedan 1990-talet.
Kanelbullens dag, 4 oktober, lanserades 1999 av Hembakningsrådet med anledning av rådets 40 års-jubileum. Introduktionen passade oss konsumenter som hand i handske och för 1990-talets postmoderna tid som gillade att sätta guldkant på tillvarons alla dagar med både mat och dryck. Kanelbullens dag hade nog inte slagit i folkhemmets stränga matmoralism, utan man hade förmodligen fnyst: Onödigt, räcker det inte med fastlagsbullarna! Så det var nog tur att den uppfanns redan på 1920-talet! Vi har också gjort den samtida genom att datorns at-tecken, @, ibland kallas för kanelbulle.
Serveringsråd: Ja finns det något annat sätt än att föreslå kanelbullar och mjölk?
Glad kanelbulledag!
