Smaken av Roskilde
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8140","attributes":{"class":"media-image alignright size-medium wp-image-532","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"243","height":"300","title":"melon","alt":""}}]]I dag avslutas Roskildefestivalen. Och fastän jag var bergsäker på att jag skulle återvända varteviga år är det nu femton år sedan jag var där.
Stod och trängdes framför scenen i det alltför trånga tält där Björk spelade. Låg på en luftmadrass och hörde Aerosmith på avstånd. Såg Radiohead framföra target="_blank">Creep och hoppade till Bob Hund, med en Thomas Öberg på kryckor efter ett alltför högt skutt (5 meter upp i luften). Min festivalkompis blev förälskad i en norsk kille och det var härligt att vara tjugotvå.
Roskilde var stekande hett det året och när jag i morse såg tidningsbilderna från årets solbadande festival tänkte jag på smaken av vattenmelon och på fruktvagnen, där försäljarna klöv de gröna skalen med macheteliknande knivar i stora klyftor som serverades med citron.
Och vi kramade ur citronhalvorna över det klarröda fruktköttet och åt med hela ansiktet. Kanske har melon aldrig smakat bättre, kanske var det för att vi var bakis. Vi köpte varsin klyfta till.
Kommentarer
Aaah, vattenmelon är en av de få sakerna jag får ner i värmen. Oj, se på den affischen! Nittiotalsform börjar nästan bli vackert igen. Och tänk om jag hade fått höra Creep live, då när det begav sig... Jag har iofs ett fint minne när jag och en kompis lyssnar på en liveversion i varsin freestylehörlur i en skranglig buss på väg från fågelskådning på Öland.
Du är ond som visar bilder på vattenmelon när jag är bakis. Fast jag gillar lime ännu bättre till vattenmelon. Apelsin och vattenmelon är däremot rätt äckligt konstigt nog.
Lime är också fantastiskt gott till, gärna melonkulor marinerade i lime. Jag har ofta svårt för ren sötma och gillar brytningen.
Sofia: jag blev lite besvärad när jag började räkna åren på fingrarna, swisch liksom.
Sidor