Hoppa till huvudinnehåll
Annons
Taffel
Meny
Start
Recept & blogg
Smakkamrater
Böcker
Om Taffel
Facebook
Sök recept & bloggar
2011-05-12 av
Sofia Gustafson...
Små linser med zereshk och ramslök
View the discussion thread.
Mer från Sofia Gustafson Aarnivaara
Palak paneer med anariost
Sofia Gustafson...
Exkursioner
Julgotter: Ischoklad på mjölkchoklad och kokosolja med rostade hasselnötter och flingsalt
Sofia Gustafson...
Exkursioner
Persisk rödbetssoppa med bönor, spenat och myntaströssel
Sofia Gustafson...
Exkursioner
Allt grönt
Sofia Gustafson...
Exkursioner
Gräddbräserad rosenkål med prästost och timjan
Sofia Gustafson...
Exkursioner
1 av 33
›
Annons
Exkursioner
Sofia Gustafson...
Exkursioner gör utflykter som oftast är vegetariska och i Malmö.
TILL PROFIL
Recept
Lättkokt rabarber
Pannkakor med hjortron
Friterad prästost och hjortron
Entrecote med stekta tomater och romansallad
Slät caldo verde med koriander och chorizo
Tarta de bladas
Amarettobiscotti
Vlaamse stoofkarbonaden
Sojamarinerade fläskkotletter med...
Ostfylld kalv med grönsakspasta och...
Lövtunn tigerbiff
Rostad polenta med belugalinser och kompott...
Kommentarer
Tack för ett som vanligt fint recept. Jag tycker att det går utmärkt att kalla bären zereshk eftersom det är under det namnet de nästan alltid säljs i Sverige. Dessutom är berberis ett helt släkte och just den i Sverige så vanliga häckberberisen är inte särskilt god att äta. Så om man inte har lust att skriva en liten utläggning om bären varje gång man använder dem i ett recept tycker jag gott att man kan använda det namn som gör det lättast för läsarna. Sen kan man ju alltid lägga till berberis inom parentes. Eller vad tycker ni? :-)
Snälla kalla dem hellre torkade berberisbär, vi har ju ett svenskt namn för dem. Det skulle ju t o m kunna leda till att fler planterar berberis (och inte bara den tråkiga häckberberisen).
När jag kom i kontakt med ätbara berberisbär hette de bara zereshk (persiska) eftersom det var min svärmor som introducerade dem för mig. Vi snackar alltså förra århundradet så det är min gamla vana som lyser igenom i receptet. Kurt, jag håller med dig om att det är bra att skriva berberisbär som förklaring. Men om matbloggandet ska kännas kul får nivån variera lite. Som Lisa säger så behövs inte en lång utläggning i varje inlägg men jag förklarar gärna eller skriver alternativa namn inom parentes, om jag kommer i håg det (^_^). Tack, Lisa, jag är kär i linser.
När jag var riktigt liten hade jag en hatkärlek till den häckberberis som växte intill porten. Den hade sylvassa raggar och jag stack mig jämt. Samtidigt tyckte jag att den var fin, och jag brukade tugga på bladen. Redan då alltså...
Vill minnas att bären var fadda i smaken, inte alls syrliga.
Precis så minns jag smaken av både bär och blad från häckberberis. Jag minns också hur taggarna bara kröp längre in i kroppen när jag försökte peta ut dem. Nu är det länge sedan jag träffade på en häckberberis, många har nog mödosamt grävt bort buskarna från trädgården, så jag har inte smakat på ett tag. Berberis vulgaris har jag inte smakat på färsk men är absolut inte fadd när den är torkad.
Berberis än taggigare än havtorn?
Häckberberistaggarna är luriga för att de är så små. Nu har jag inte plockat havtorn i några större mängder men jag har hört att man ska frysa kvistarna så ramlar bären av sedan, smidigt och mindre smärtsamt.
Havtorn har inte taggar, utan tornar som utgår från veden, medan taggar utgår från barken. Man kan riva sig på båda, men taggar lossnar och fastnar i huden.
Intressant!
Sidor