2008-02-12 av Jens Linder
Efter olika bloggäventyr på dn.se och sorligt insomnade Äkta mat är jag så väldans glad att få blogga på taffel igen. Inte minst tänker jag mig att blogga från olika resor samt tjata om inälvsmat, blodmat, gamla brittiska rätter, koreansk, mat från Georgien och...
Jens Linder är kock och journalist som skriver i bland annat Dagens Nyheter. Han har skrivit ett flertal kokböcker, exempelvis Bara bär, Långkok, Svamplycka (tillsammans med Pelle Holmberg) och Made in Sweden samt December (tillsammans med Johanna Westman), som fått priser vid både Årets Svenska Måltidslitteratur och Gourmand World Cookbook Awards.
Böcker av Jens Linder
Koreansk mat är hetare än någonsin, både internationellt och här i Sverige där allt fler matkedjor säljer koreansk chilisås, koreanska nudlar och färdigsyrad kimchi.
Recept
Kommentarer
Ehm, apropå älgfärsreceptet till artikeln - är inte det mitt recept? Eller är jag helt fel ute?
Helt sant! De rena smakerna verkar vara helt ute, tråkigt, jag gillar dem.
Det finns inte ETT sätt att göra knödel. I ett stråk över Tyskland, särskilt södra del och vidare, görs Knödel på potatis. Fyllning och sådant varierar över region. Jag har aldrig ätit de har mjölvarianterna, men jag har stoppat i mig potatisvarianten, över hela Europa i en eller annan form om man så kallar dem gnocchi, kroppkakor, knödel eller kloss i södra Bayern.
Oj, Gitto! Mitt misstag, jag rättar!
Fick lite att tänka på när jag läste din artikel, sitter å spånar på ett husmansrecept till Buffe' tävlingen, ska nog inte blanda för mycket smaker kanske!
Jag håller helt med, speciellt snacks har blivit ohyggligt smakrika nu för tiden. Jag minns när jag var yngre och älskade att slänga i mig en hel 200gr-påse chips (en njutning ämnesomsättningen endast tillåter när man är yngre) så var det inga som helst problem att, t.ex., känna smaker direkt efteråt. Nu kan jag knappt få i mig 10 chips innan jag svimmar av glutamatöverdos - tråkigt tycker jag.
Problemet med viner från nya världen (och då speciellt sydafrika och australien) tycker jag inte är en nyhet - de har alltid haft en onaturligt hög smak och massor med smak- och färgtillsatser. Så har det alltid varit och det är därför jag alltid förordar att helt låta bli dem (med undantag av vissa chilenare som kan vara riktigt trevliga).
För att vara lite motvalls men ändå hålla med så tycker jag att många rätter innehåller för få smaker. Receptmakare nu för tiden är livrädda för att använda många ingredienser. Just därför har de för mycket av de ingredienser de har som t ex saffran. Jag älskar komplexa smaker som en indisk curry t ex. Måste nog utveckla det här i en helt egen artikel.
Jag vill bara klargöra att det jag invänder emot är att skruva upp smakerna i brist på substans. Jag älskar indiska kryddblandningar och superkomplexa rödvinsåser och ras-el-hanout...
Men avskyr att man har 16 olika grönsaker i sallader när enheterna inte kuggar in i varandra. Liksom krogrätter med för många tillbehör som springer åt olika håll.
Sedan är det ett problem att många "vanliga matlagare" blir livrädda när de ser att ingredienslistan är lång (fast de flesta grejer kanske redan står i skafferi och kyl).
Skriver Jens som levt på blåbärssoppa i ett dygn nu och börjar bli trött den rena smaken.
Hudflänga Jens? Det vore mig fjärran, denne kloke kock. Men apropå smaker, traditionella eller inte, jag är mycket nyfiken på hur Jens lagar får i kål. På P1 Menys hemsida finns ett recept som enligt min mening är menlöst - nutida?. Min mormor var kokerska i början av 1900-talet och jag kör hennes recept: fårköttet (obs inte fega med lamm!) ska brynas, och vitkålen ska brynas i en aning sirap innan de läggs i grytan som fylls på med vatten osv. Enligt Meny läggs lammkött och vitkål direkt ner i vatten.
Någon som tycker något?
Det stora flertalet människor äter ju inte vidare "komplicerat". På någon lista jag läste så framstod det att blodpudding är en vanlig rätt, älskad av mina systerdöttrar för övrigt. De älskar för övrigt också broccoli med citronsaft på. Krogar återupptäcker hjulet si och så ofta. Vissa recept man läser, trots att jag är matnörd, och tänker man att ja ja (40 ingredienser typ), och så steker jag lite blodpudding.
Ja, jag känner igen mig, så nörd jag är. Om jag är ensam hemma, blir det ofta lite stekt fläsk eller någon korv, senap, kapris, sallad eller nåt liknande superenkelt.
Men ibland tror jag folk lurar sig, när de ser 5 kryddor i ett recept och tänker att det är svårt. Det tar kanske sammanlagt en minut att skaka ner lite paprikapulver, timjan, svartpeppar, spiskumminc och salt i en gryta, men mycket längre tid att blanda en pannkakssmet.
Däremot avskyr jag recept med 7-8 olika delar på en och samma tallrik (om det inte är buffé, det är en annan sak). Har aldrig gillat krogmat som är uppbyggd på det där mosaik-viset.
Åh, Jens jag är med dig helt! Jag är astrött på alla avskalade recept typ "ta hem fem" i fyra fall av fem skulle recepten bli dubbelt så bra med en eller två kryddort till.
Jannicke: Jag har lagat får i kål på båda sätten och föredrar faktiskt det superenkla uta bryning (och då är jag ändå Maillard/stekyte-knarkare). Galet gott och ca 5 minuters effektiv matlagning.
Tack för tipset, Lisa! Dig måste jag ju tro på, ska pröva den enklare varianten nästa gång.
Sidor