Valpolicella är ett fantastiskt trevligt vin. Okomplicerat, lättdrucket och matvänligt med snälla tanniner, frisk syra och toner av körsbär, röda bär och örter. Produceras i enorma kvantiteter i Veneto och kan därför vara ganska enkelt och trist, men är det välgjort är det ett mycket tillfredsställande vin. Få saker är så njutbara som enkel måltid i Verona med en kyld valpolicella på karaff. Goffa in maten och svälja vinet i stora klunkar. Härligt.
Visst vore det underbart att njuta ett sådant vin till fredagspizzan? Spring iväg till Systembolaget och botanisera! Du kommer att hitta ett (1) vin i denna stil. Kollar du Systembolagets hemsida efter Valpolicella så får du över närmare 40 träffar. Alla utom tre (3) är nämligen amarone eller ripasso. De två övriga är i en icke traditionell, fatlagrad stil.
Amarone var fram till mitten av 80-talet en ganska udda vinstil som producerades i begränsade volymer av ett fåtal producenter. Särskilt mogna druvor från utvalda vingårdar sparades åt sidan och torkades. Den koncentrerade musten jästes, lagrades på ekfat och gav komplexa, alkoholstarka viner som avnjöts i små mängder vid brasan under den råkalla venetovintern.
Sedan hände något. Vinälskare i Skandinavien, norra Tyskland och Kanada (vi snackar brännvinsbältet) upptäckte vinet och både konsumtion och produktion sköt i höjden. Från att ha varit ett exklusivt vin utvidgades produktionen till att inkräkta på den vanliga valpolicellans domäner. Vi överskjöljdes av koncentrerade, alkoholstinna, obalanserade och russindoftande viner hopplösa att kombinera med mat. Inte nog med det. När amaronen är färdigjäst står vinmakaren med en drav av alkohol- och smakindränkta, blöta russin. Någon kom då på att återuppliva en avsomnad metod kallad ripasso. Man tager sin lätta, charmiga, körsbärsdoftande valpolicella och stöper den över russingeggan och låter allt få en andra jäsning. Sålunda besmittar man det lätta vinet med amaronekaraktär.
Systembolagets popularitestörstande och sifferstyrda inköpsavdelning har verkligen hjälpt att styra över konsumtionen till dessa russinosande viner. Visst. Gillar man symfonirock, James Cameron-epos, Dan Brown-klossar och SUV:ar så faller säkert dessa viner på läppen. Men söker man något med lite mindre bulleråbång och lättsammare profil så är man dessvärre hänvisad till russinträsket.
Aaaaah! Inget piggar upp som lite amarone-bashing.
Kommentarer
18 svar till ”Russineländet”
Amarone verkar inte stå högt i kurs på Taffel…fast du glömde maltwhisky i din uppräkning, och propellermössa förstås.
40 träffar? sidan som du länkar till ovan visar, om jag inte ser helt fel, 7 träffar…
Peter: Propellermössa tycker jag kan vara lite småcharmigt.
Tobias: Vet inte hur du läste sidan, men jag har ändå uppdaterat länken. Där finns nu “bara” 35 amarone/ripasso och 3 vanliga valpolicella när jag sorterat bort andra storlekar än helbutelj.
Hej igen! Nu ser listan bättre ut :-)
“Gillar man symfonirock, James Cameron-epos, Dan Brown-klossar och SUV:ar så faller säkert dessa viner på läppen.”
Det bästa jag läst om vin på länge. Kudos!
Det verkar vara samma tillverkningsprincip som “vendanges tardives”vinerna i Alsace. Otroligt goda viner gjorda pà nästan ruttna vindruvor. Druvorna ruttnar pga botrytis cinerea-möglet och plockas flera veckor efter de andra druvorna.
Christine: “vendange tardive” är sent skördade, övermogna druvor. De botrytisangripna druvorna i Alsace betecknas “selection grain noble”. Amarone görs på normalt mogna druvor som torkas, så det är inte samma sak. Ska man hitta en fransk motsvarighet till amarone så blir det “vin de paille” från Jura.
Aha verkligen som vin gjort pà russin. Làter inte sà lockande, är inte amarone nàgot man brukar ha typ i glasscoktails pà pizzerior?
Jag tror du tänker på amaretto som är en mandellikör.
Anders, så väl uttryckt!
Det är så inne med “tunga” viner sedan ganska lång tid, SÅ JAG HAR UTVECKLAT EN ALLERGI MOT DEM OCH FÅR RINNANDE RÖD NÄSA och kliande ögon, så jag kan knappt dricka dem längre.
Ebba: Håller med du. Ett bra vin ska man utan problem kunna sänka en helbutelj av själv. När det bara blir muskler, kraft, koncentration och marmeladfrukt…ja då tittar jag efter något annat.
Tack!
Varsågod! :)
Härligt Anders. Sammankoppla SUV, Dan Brown och Amarone. Helt rätt naturligtvis.
Men du kommer få skit för det här.
Inga hotbrev eller skumma telefonsamtal ännu. Russinkramarna verkar vara ett flegmatiskt släkte.
Bah, snart sitter du där på en familjesammankomst där någon svåger, moster eller annat säger att hon tycker att din blog är jätterolig även om hon inte förstår allt, fast hon älskar amarone och tvingar dig “prova” Masi ripasso. Och för att inte skapa dålig stämning så måste du spela imponerad.
Jag märker att du inte känner mig än. Diplomati är inte min starka gren. Om man säger så.
En amarone är ju närmare starkvin (både alkoholhalt och karaktär) enl mitt tycke, ett litet glas av bra kvalitet till en bit god parmesan, sen räcker det, ungefär som port till stilton, alltså knappast något som är njutbart i stora mängder. Zenatos ripasso(a) är överlägsen anser jag men inte jättelätt att kombinera med mat.