Det finns råvaror man bara måste köpa hem åtminstone en gång i livet. Eh, jag det där lät ju vuxet men den som sett min kyl och skafferi inser att de där råvarorna är oräkneliga. Nåja, även ni som är fullt friska grips säkert av hagalenskap när ni ser Buddhas hand. Den enda citrus som extraknäckt som statist i Alien. Detta trots att den kostar mellan 50 och 100 kronor. Å andra sidan imponerar den lika mycket på mina gäster som en betydligt dyrare Prada-outfit. Först får den ligga i fruktskålen och trona ett par dagar, sedan är det dags att låta den göra kökstjänst. Den har i princip inget fruktkött, men eftersom det vita innerskal (som på engelska kallas pith men vi saknar vettigt ord för) inte är jättebeskt kan du glatt använda hela frukten. Är du känslig mot beskt nöjer du dig med att riva det kraftiga ytterskalet till zest. Det doftar citron, honung, lime mandarin… Men framför allt känns den ljuva aromen  suckat som traditionellt görs på den äkta citronen, cedratcitronen som lär vara en nära släkting till fingercitronen. Att göra suckat är också det smartaste sättet att göra av med sitt lilla monster. Jag ska kandera resten av min fingercitron i eftermiddag. Men igår lagade jag den här rätten som jag är mäkta nöjd med. Subtil och nedtonad så att fingercitronen får spelrum att… tja, fingra?