För att återknyta till inlägget om det skamlösa utnyttjandet och förbrukandet av oskyddade invandrare som billig arbetskraft.  Sådär bara apropå har jag hört från fackligt håll att frågan uppmärksammats och att böter möjligen är att vänta för slavdrivarna i Fjollträsk. En seger för rättvisan mot förtrycket i så fall. Men det kan vara frestande att avfärda det som ett enskilt och begränsat problem som inte säger något som inte kan bli osagt av att krögarna helt enkelt tar det ansvar om inte samvetet fackliga avtal kräver av dem gentemot ALLA människor som arbetar i deras sold.

Jag skulle tro att så inte är fallet. Jag är relativt säker på att en del av de som låter diskhallickar lösa sina problem inte gör det av ren ondska (jag har trots allt träffat en del av dem och haft nöjet att stöta och blöta både det ena och det andra och skaffat mig en bredare uppfattning om deras moraliska värderingar). Min gissning är att en stor del av dem gör det i rått utnyttjningssyfte, men jag tror en del av dem gör det av omedvetenhet. Omedvetenhet kan förvisso vara orsaken till lidande för dem vi inte är medvetna om, men det är med största sannolikhet något i princip alla gör sig skyldiga till varje dag.

Det är helt enkelt så att vi inte anser oss ha möjlighet att ta ansvar för det sätt vi lever på. Jag ska försöka begränsa mig till mat för att inte flyta ut i ännu ett välförtjänt men för läsarantalet förödande frontalangrepp på kapitalismen. Om någonting är för bra för att vara sant så är det förmodligen inte sant, är ett ordspråk vars mening upphört att existera i den moderna världen. För det mesta är snart möjligt, väldigt billigt dessutom om man tänker efter, tack vare att det alltid finns någon annan som kan betala priset.

Människan saknar inte moraliska värderingar. Stående inför ett absolut beslut i valet mellan en ekologisk banan och en konventionell om inte väljer så i alla fall sympatiserar vi med den gröncertifierade, eller mellan att utnyttja eller anställa en diskare så väljer vi att anställa. Problemet är att vi försöker undvika att sätta oss i beslutssituationen, eller rättare sagt blunda för dem. Vi kan rättfärdiga vårt leverne inför oss själva genom att köpa rättvisemärkt choklad, så kan vi äta vår lunch för 79 kronor och låta bli att reflektera över det vi inte vet om grisens ursprung och diskarens arbetsvillkor.

Det är en omedvetenhet som har sin grund i att vi helt enkelt kräver en materiell standard och en konsumtion som inte är hållbar annat än för en mindre grupp under en kortare tid på bekostnad av en utnyttjad tredje värld och ett utslitet jordklot. Samma sjuka logik som rättfärdigar kärnkraft för att den är nödvändig för en fortsatt en extrem elförbrukning.

Om man försökte fundera över sambandet mellan vad man betalar för allt man konsumerar och kostnaden för arbetet som ligger bakom, eller rättare sagt kostnaden för hur man skulle vilja att arbetet såg ut, så kommer man rimligtvis till slutsatsen att saker och ting inte riktigt hänger ihop. Det är alltid någon annan som betalar.