Lillejulafton - lutfiskkväll
Säkert har du något på julbordet som det är något speciellt med. För mig är det lutfisken. Det är en rätt som jag inte gillat som barn men när den är vällagad har jag lärt mig uppskatta den som vuxen. Varje jul serverades den dagen före julafton sk lillejulafton. Då var muraren samt vår ende anställde på gården inbjudna att fira med oss. Ingen av dem hade familj och var två härliga ungkarlar.

Juldagen - en mindre lugn dag
En gång skulle härligheten avnjutas på juldagen. Barnen skulle alltid smaka allt som bjöds. Ett krav hemma hos oss. Jag tyckte jag klarade mig rätt bra genom att svälja stora tuggor i taget, tills ett jättestort och jag överdriver inte, ett jättestort ben satte sig fast i halsen. Hur jag än svalde så satte det sig än mera fast än förut. Mamma gav mig knäckebröd, vilket är ett gammalt knep för att få bort ben i halsen. Det hjälpte inte.Tårarna rann på mig. Alla hade druckit lite glögg, mamma hade druckit minst..dvs i princip inget då hon aldrig dricker något. Det blev en tur till akuten. Halsen, gommen och tungan bedövades för att häva reflexerna i halsen och till sist kunde benet fiskas upp, till min lättnad, med hjälp av en stor pincett.
Som bekant glömmer man snabbt obehagligheter och jag äter fortfarande lutfisk till jul. Hos oss serveras den traditionellt med kokt potatis, brysselkål, skirat smör, vit bechamel sås och kryddpeppar. Och det är riktigt gott. Av fiskresterna gör sedan sambon ett jättegod fisksufflé.

Hittade ingen vinterbild på vår gård, men om du vill se hur den ser ut finns den här.