Herregud!

Människan börjar blogga igen  och vad har hänt? Var är de krälande ostarnas främsta förespråkare? Kvinnan som lovsjöng pulled pork i åratal innan det blev en megasuccé? Lugn, hon är kvar. Bara i annan version. Lite grönare. Men lika nördig och lika pigg på långsökta sexuella anspelningar. Promise!

Min veganska vurm började med att jag antog en utmaning på Twitter: Veganveckan. Du kan läsa om den på KIT, där jag skriver en hel del. Ett i raden av  många nördprojekt. Ett sätt att fördjupa relationen med grönsaker, gryn och baljväxter. Målet var att hitta näringsmässiga fallgropar. Hissa och dissa veganska ersättningar. Och att hitta kalasbra recept som jag (och förhoppningsvis du) kan bjuda veganer på. Det blev inte riktigt så enkelt. Jag upptäckte att jag gillade vegansk mat mycket mer än laktovegetarisk. Jag åt sanslöst gott och hade roligare i köket än på flera år. Jag har faktiskt inga ursäkter för att inte ta min mat till nästa nivå.

För det blir en ny nivå, en högre. Fler än jag har insett det för länge sen. När jag nyligen var på bedårande krogen Chef & Sommelier i Helsingfors åt jag tolv briljanta rätter. Inte förrän efteråt insåg jag att menyn knappt innehöll fisk (lite rökt braxen i en soppa) eller kött (en bit på cirka fyrtio gram oxnacke som jag inte ens åt upp).

Borde jag bli heltidsvegan? Nej, jag är för förtjust animalier. Och ett liv helt utan Kristofer Franzéns korvar är inte mycket till liv. Inte för mig. Eller som Paul Orbis, chefredaktör för Vegetarian Times, uppgivet sade när han slutade vara vegetarian: "Twenty-two years of tofu is a very long time." Trots att jag älskar tofu är jag böjd att instämma.

Man behöver ju faktiskt inte vara vegan för att man oftast äter veganskt. En vettig och måttlig animalieproduktion kan dessutom vara klimatsmart, även om det sällan ut så idag. Det är viktigt att stötta de producenter som försöker . Jag kommer att fortsätta äta kött, fisk och skaldjur. Men mer sällan. Här på bloggen serverar jag nästan uteslutande vegetariskt och veganskt. Därför att det är där jag tror det behövs mycket inspiration och kunskap. Men framför allt för att jag själv vill lära mig mer.  Främst för klimatets skull. Men också för att djurindustrin, som den till stor del ser ut idag inte tilltalar vare sig djuren eller mig.  Jag kommer dessutom ofta ge förslag och recept på klimatsmart mat med lite kolhydrater.   Det är nämligen trist att lågkolhydratkost i praktiken har blivit synonymt med stora mängder kött.

Nog med högtravande programförklaring, jag vill ha kul! Och jag vill återknyta kontakten med bloggvärlden. Lägg gärna en länk till din egen blogg i kommentarerna. Eller säg hej och presentera dig om du inte har någon. 

Första receptet blir hur som helst veganskt. Och dessutom en hyllning till ingredienserna som alltid varit de viktigaste i mitt kök: Kärlek, tid och tomater.