Nyskördad fjolårskärlek
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8138","attributes":{"class":"media-image alignright size-medium wp-image-473","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","title":"haverrot1","alt":""}}]]Något sena, men nu har vi snart grävt upp hela kökslandet. Förra året kom vi igång på tok för sent. Jag är en periodare vad gäller odlingsintresse, så framförhållning har inte riktigt varit min grej.
Allt började med att jag läste Lena Israelssons fantastiska bok Kål & Krasse och inspirerat gick runt och drömde om franska potagerer och medeltida kålgårdar.
"Plantera tätt" stod det och den uppmaningen lydde jag blint. Sedan stod det visst "gallra" också, men jag var så förtjust i grönskan och frodigheten att jag bortsåg från den lilla detaljen, så delar av skörden blev i ynkligaste laget.
Haverrötterna på bilden var min fjolårskärlek och smakar som en blandning av sparris och jordärtskocka. Rötterna blev riktigt goda trots att de var klena. De är tvååriga så de flesta får stå på tillväxt ett tag till.
Kokade i saltat vatten, skalade bort rottrådarna och serverade med lite kaprissås efter tips från Tomas Drejing.
Jordärtskocksskörden förresten, den blev enorm: tre hinkar fulla! Retfullt eftersom jag är överkänslig mot knölarna och bara kan äte pyttesmå mängder om jag inte vill ligga dubbelvikt av magknip. Smörfrästa jordärtskockor som ju är något av det godaste som finns.
I år ska jag satsa på kronärtskockor, för dem kan jag äta hur många som helst av! Plantorna ska inhandlas på Åbergs, har jag tur så har de fått in de violetta. Svartkål vill jag också ha och...
Kommentarer
Det här gillar jag att läsa om - helt nya grönsaker. Havrerötter, svartkål ... Undrar hur de smakar, hur de beter sig ...
Bara jag slipper odla dem själv. :-)
Ha-begäret knackar på rejält!
Det med att inte tåla jordärtskockor har jag stött på förut. Vet någon vad som skapar överkänsligheten? Finns motsvarande ämne i andra saker?
Det är inulin i jordärtskockorna som ställer till problem, det är en kolhydrat som bryts ned långsamt av kroppen (bra höjer inte blodsockret), men endel bakterier i tarmen får då lite för mycket näring och det kan bildas gaser.
De som är överkänsliga mot jorärtskockor - har de också problem med svartrötter? De är okcså inulinrika, vad jag förstår.
I år skall det odlas svartkål på landet! Jordärtskockor vore inte dumt det heller. Men havrerötter hade jag aldrig tidigare hört talas om. Kronärtskockor låter som en dröm...
Haverrötter skulle det stå, så klart!
Fast den har visst kallats havrerot innan, så det går nog det med ;-)
Är det någon (Kurt?) som känner till något trick för att dämpa inulin-effekten för en jordärtskocksälskare, förutom begränsat intag?
Nu kanske jag är lite sent ute men hoppas på hjälp ändå!
Jag är fasligt nyfiken på garagebageriet, vill du dela med dig av numret så att jag kan anmäla mig till sms-listan?
Jag tycker att magen (d v s bakteriefloran) borde anpassa sig efter inulinintaget, så börjar man äta små mängder och trappar upp efter hand borde det gå bättre. Men då måste man ju också äta någorlunda regelbundet.
Om jag minns rätt är de genetiska skillnaderna stora. Inulinet bryts alltså inte ner i "tarmen" (tunntarm+tjocktarm) där bryts mycket större delen av de kolhydraterna andra ner också utan i nästan enbart i kolon. I lagom mängder räknas inulinet som positivt (probiotika) eftersom det uppmuntrar tillväxt av snälla bakterier i kolon. Numera tillsätts inulin (även i form av t ex cikoria i diverse livsmedel för att göra dem "fiberrika". Weird!
Så om jag satsar på att äta en knöl om dagen av min skörd, så kanske jag kommer över smärttröskeln? Hm, intressant.
Undrar om överkänslighet för inulin något som utvecklas med åren eller är man född med det? Varför rekommenderas jordärtskockspuré så ofta till små barns matintroduktion i så fall?
Fermentering ska kunna bryta ner inulin. Frågan är bara hur fermenterade jordärtskockor smakar...
Sidor