För några år sedan kom en brittisk undersökning som visade att bara en tredjedel av de tillfrågade gillade att bjuda hem folk på middag. Orsakerna till våndan? För stressigt och för dyrt. I en liknande undersökning från 2009 bekände en fjärdedel att de tyckte det var värre att ordna en middagsbjudning än att gå på en anställningsintervju. Egentligen är det ingen dålig liknelse för det är samma fråga som ska besvaras i båda fallen: Duger jag?
Förmodligen ser det likadant ut i Sverige. Hela tiden översköljs vi av budskapet att middagsbjudningar är prestationer som kan bedömas. Vi tittar på Halvåtta hos mig där gästerna betygssätter varje gest hos värden. Och så frossar vi i kocktävlingar där proffsen i juryn dryper elakheter över deltagarnas prestationer. I heminredningsprogram får vi tillfälle att skratta över hem i förfall innan de förvandlas till hårt stylade inredningsdrömmar. För att inte tala om att vi själva måste ansas, noppas och putsas för att platsa.
Det är fullkomligt naturligt att oroa sig för vad andra tycker. Människan är biologiskt sett ett oförbätterligt flockdjur som hela tiden längtar efter erkännande och uppskattning. Och vi tycker om att dela med oss. Men när rädslan för omgivningens förakt får oss att avstå från det spontana flockandet så är det ju något som gått snett. I stället för att alltid låta dörren stå öppen för dem vi tycker om, stänger vi ofta in oss i rädsla och otillräcklighet. Gärna besök, men bara efter detaljplanering, storstädning och skriftlig inbjudan. Det där gamla uttrycket ”Mitt hem är min borg” känns beklämmande aktuellt. Jag vill därför slå ett slag för fulfesten. Ett enklare umgänge befriat från piff. Utan handbroderade placeringskort, minutiöst matchat porslin och rätter som kopierats från stjärnkrogar.
Senaste åren har vi haft allt fler fulfester. Kvinnodagen firades till exempel genom ett improviserat after-dagis för några vänner i grannskapet. Någon kom i direkt från jobbet i kostym, någon kom i jeans. Vi bjöd på enkel mat, varmkorv till barnen och alkoholfritt. Gästerna tog med sig vin och en exemplarisk gäst hade med sig popcorn, som hon poppade i köket och sedan trampades in i mattan av ivriga barnfötter. Ett par flaskor patetiskt billigbubbel, som blivit över sen nyår, livades upp med hjälp av snordyr persikonektar vi hittade i en gömma. Maten improviserades ihop av lite rester från en plåtning. Åt gjorde vi i soffan mina föräldrar en gång fick i förlovningspresent. Det bästa, eller i ärlighetens namn det enda bra, med den soffan är att man inte blir ledsen när man spiller i den. En tippad tallrik flottiga chilinudlar och ett glas uthällt rödvin gör nämligen varken till eller från, utan smälter in ganska omärkligt i soffans patina. Vi hade vansinnigt roligt.
Jag har numera nästan lyckats intala mig själv att det inte alls är slarvigt, utan snarare storsint av mig, att inte städa så noga före fulfesterna. Eftersom jag och min man lagar rätt smarrig mat får även mindre matkunniga gäster en chans att känna sig moraliskt överlägsna när de snubblar över våra (mer eller mindre rena) tvätthögar.
Det gäller att ständigt påminna sig själv om att det bästa är det godas fiende. Min teori är att man bara behöver erbjuda en bra sak på en fulfest för att det ska bli lyckat. Helst inte fler än en, när jag tänker på saken, annars höjer man ribban så mycket att ingen vågar bjuda tillbaka. Är matlagning din starka sida satsar du på den. Om du är ett socialt lejon kan du ordna någon rolig sällskapslek. Är gräsmattan grön ordnar du en krocketturnering och serverar korv från grillen. Råkar shopping vara din starkaste sida investerar du kanske i stans bästa surdegsbröd och magnifika ostar. Vinintresserad? Ja, då är det där du ska lägga krutet. Chips och chateau är en underskattad kombination. Det finns dock vissa faror med att hälla i gästerna för mycket. Om de börjar se dubbelt finns ju risken att det ser ut som om det ligger ännu mer skräp framme.
Den bästa fulfestmaten är givetvis den enklaste, den där rätten du nästan kan laga i sömnen och känner dig helt trygg med. Mitt bästa partymatknep en aromatisk indisk soppa på röda linser. Även en total köksanalfabet kan laga den magiska soppan till 50 personer med en effektiv arbetstid på drygt 20 minuter. (Behöver jag skriva att perversa mängder smör är hemligheten?) Bra knäcke och ost räcker gott som tillbehör. Papptallrikar spar på disk. Svårare behöver det inte vara. Och jag är beredd att äta upp inte bara min hatt -- utan till och med alla dammtussar under min säng -- om du inte får rykte om dig att vara en enastående matlagare när du bjudit på min soppa.
Enbart doften gör att gästerna börjar se dig och ditt hem i ett rosa skimmer. Efter en enda sked slås de ofelbart av djupa insikter: Att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar och hur förunderligt vackra ens medmänniskor kan vara i det milda ljus som strilar in genom smutsiga fönster. Lägg till ett glas vin eller sju. Och med ens står det klart att paradiset mycket väl kan vara en plats där det ligger smutsiga strumpor under soffan.
NYÅRSFEST?
Vi har tradition att bjuda på mingel på nyårsafton 15:00-18:00. Sen drar de cirka femtio gästerna vidare och försöker ha lika kul på annat håll. Dömda att misslyckas. Vi brukar bjuda på snittar och vin. Små papptallrikar men riktiga vinglas. Förra året var vi för trötta. Vi ställde bara fram skålar med olika röror, knäckebitar och baguetteskivor och lät alla göra egna snittar. Och i stället för att turas om att stå i köket kunde vi vara med våra gäster. Vi hade drygt dubbelt så roligt som vi brukar och var inte alls trötta efteråt. Gästerna var lika nöjda. Varför binda ris åt egen rygg? Vi gör samma sak i år. Mest vego, som vanligt. Just nu ser rörorna ut så här på ritbordet, minst fem av dem blir det:
- Röra på majo, salladslök, hårdkokta ägg, bladpersilja och sardeller
- Hummus med färskfrysta fikonbitar, boussara-citrus och bladpersilja
- Vit bönröra med tryffelolja, rosmarin, pamesan och rostad grönkål
- Grön röra på frysta ärtor eller bondbönor med feta och mynta
- Majo med cheddar, rostad svartpeppar, grovrivna morötter, salvia
- Salsa med majschips
- Finsk svampsallad med syrad gurka med rågbröd (recept på bloggen snart)
- Valnötsröra med rostad paprika och gyllenstekt lök och georgiska kryddor
-
Kanske kycklinglevermousse med PX-russin (PX är en söt chokladig sherry)