Naturvin
Idag bar det av till Köpenhamn och en mässa för ”naturligt vin”. En imponerande liten mässa där tre danska importörer lyckats få ett fyrtiotal små vinproducenter att ställa upp. Liten, enkel, ”naken” och intim mässa där man verkligen kom nära vinmakaren där han/hon stod vid en tunna med sina viner och en spottkopp.
Jag har en tid varit intresserad av att prova dessa ”naturviner” som ofta är ekologiska eller biodynamiska och framställs utan tillsatser, odlad jäst, filtrering eller manipulering. Enligt uppgift skulle de ha en alldeles egen karaktär, vara personliga och uttrycka sitt ursprung särskilt väl. Att då få prova så många viner vid ett och samma tillfälle är ju ett ypperligt tillfälle att skapa sig en bild av kvaliteten och det utmärkande.
Det var befriande med en mässa helt utan marketing, sales points och attractive packaging men bara med människor som lever och älskar vin.
Jag mötte bland annat Philippe och Françoise Gourdon från Château Tour Grise i Loire som gjorde fantastiskt fina vita saumurviner av chenin blanc. Bland annat ett mousserande vin som framställdes genom att jäsningen stoppades och sedan startades igen i flaskan med vinets naturliga sötma. Med över åtta år på jästfällningen var detta ett mycket imponerande vin.
Hos portugisiska Casa de Mouraz provade jag en vinho verde på en salig druvblandning och med en charmerande fruktighet som framkallade ett brett flin i hela ansiktet. Ett helt annat vin var den vita bourgogne som Jean Montanet från Domaine de la Cadette bjöd på. 2008 Saulniers framkallade med sin strama, långa och intensivt mineraliga smak ett litet snett, intovert leende.
Champagne var välrepresenterat. Bland annat fanns här Olivier Horiot som bland annat presenterade 2005 Coteaux Champenois ”En Valingrain”, ett stilla vin från området som var mycket fylligt, fruktigt och med en intressant len syrastruktur och en rökig mineralton. Cedric Bouchard (bilden) var mycket intressant med sina champagner som aldrig görs till cuvéer, de blandar med andra ord aldrig druvosorter, årgångar eller vingårdar. Bland annat fick jag prova en absolut lysande, fruktig, lång och mineralrik champagne av 100% pinot blanc. Mycket ovanligt. Deras fottrampade rosé från 0,03 hektar (!) var också mycket intressant.
MEN! Här fanns också mycket mediokert, intetsägande, ointressant eller bara konstigt. Precis som på vilken annan vinmässa som helst. Jag kunde inte med bästa vilja i världen hitta mer karaktär eller uttryck i denna samling med viner än bland ”konventionella”. Inte heller kunde jag hitta någon ”naturvinskaraktär”. Att man är en liten biodynamisk producent med passion och kärlek till vinet som inte använder svavel eller filtrerar garanterar inte ett bra resultat. Det hjälper heller inte att gång på gång upprepa att ”vinerna är helt naturliga” och insinuera att alla andra viner är ”konstgjorda”.
Jag vänder mig emot att man buntar ihop viner och marknadsföra dem som ”naturliga” och underförstått stämplar konventionella viner som onaturliga för att man fermenterar med odlad jäst, filtrerar vinet och tillsätter det naturligt förekommande svavlet.
Missförstå mig inte. Jag älskar små egensinniga producenter som går mot strömmen eller är supertraditionella. Jag applåderar entusiasterna som ägnar sig åt ekologi och lever med sina viner. Skruvade och udda viner har alltid en plats i mitt hjärta. Jag har bara ett krav; de ska vara välgjorda och ha personlighet.
Kommentarer
Tack Björn för ännu en vinkling. Får mig att tänka på en vinmakare som sa till mig; "Min uppgift är att fånga vinet i tillståndet mellan must och vinäger".
Bra debatt! Skulle vara intressant med en gedigen blindprovning. Glädjen finns, åtminstone för mig, i upplevelsen av vad som är upphällt i glaset.
Anders: precis så. Med tanke på hur flyktigt detta tillstånd är kan man inte annat än imponeras över skickligheten hos de vinmakare som lyckas fånga tillståndet väl nog för att det ska kunna vara i tiotals år...
Men även de konventionella vintillverkarna har ju närmat sig den naturliga vinjäsningen b l a i och med att man inför en sekundär fermentering med mjölksyrabakterier. Om de också använder sig av en startkultur som består av flera jäststammar? så borde det också kunna hjälpa till för att ge en mera komplex smak.
Jag har efterlyst det när det gäller vanligt brödjäst, i Tyskland kan man köpa brödjäst som består av ett flertal jäststammar.
Intressant inlägg. Är det inte lite som med ekologi att det blir en fara att det blir en automatisk kvalitetsstämpel. När ett dåligt vin alltid är ett dåligt vin. Samtidigt påverkar ju rörelsen mer när de sluter sig samman och har en agenda…
Med ekologiskt och biodynamiskt har man i alla fall vissa gemensamma grundläggande regler att hålla sig till och följa för att bli certifierad.
”Naturligt vin” är bara ett luddigt begrepp eller hype och ingen rörelse.
Intressant läsning Anders. Visst är det som du säger - bra vin är bra vin, eko eller inte. Jag tror att vi kommer få se en boom av eko/grön/naturliga viner inom de närmsta 2 åren och visst kommer dussinproducenter casha in på hypen.
Under cirka ett år har jag köpt ekologiska eller biodynamiska viner via Vinik. En anonym kille må jag säga. Ingen hemsida finns och du är tvungen att be att få hans prislista. Men killen har gjort grovjobbet och tagit in riktigt schyssta eko/bioviner från Frankrike(stor andel från Languedoc). I flertalet av dessa kan jag finna personlighet och karaktär. Kika på bloggen Finare Vinare där det frekvent skrivs om hans viner.
Naturligt vin är inte luddigt, det handlar om att gå längre än minimikraven för ekologi och biodynamisk odling, det är alldeles för lätt att köpa vissa certifikat. Att förvänta sig innehållsförteckning på viner är just nu bara en utopi tyvärr.
Men tyvärr leder inte den här debatten någonstans just nu. Det är så nytt för många svenskar och då blir det svårbegripligt. Tillgången på naturligt vin i Sverige är ju närmast obefintlig 2010. Och jag kan förstå och acceptera det. Det tar tid att komma underfund med naturliga viner, man måste prova mycket, under flera år. För ytterst är det en fråga om attityd och smak, i flera led. Och inte minst en fråga om vinkultur. Jag älskar verkligen den mänskliga dimensionen av att veta exakt var ett vin kommer från, hur det ser ut där, hur vinmakaren är som människa, vad han har för konst på väggarna där hemma, om han har hönor på baksidan av huset. Jag vet, just det här anses fortfarande fult i den svenska vinvärlden, där allt fokus är på hur mycket bang man får för sina bucks. Det ska alltid också refereras till olika journalisters hyperflummiga poängsystem och "vilken mat som passar till". Det är bara olika attityder till vad man vill väljer att konsumera, helt enkelt.
Och det är ju inte så att världen behöver fler kemiska vinmarker precis. Kan vi åtminstone vara överens om det så är jag nöjd. Vinbranschen är i stort en giftindustri - vare sig vinerna smakar gott och är prisvärda, eller inte. Naturlig vinproduktion är inte farlig för någon, det finns inget här att vara skeptisk mot. Möjligtvis att den skulle vara för arbetsintensiv och hantverksmässig, vilket sätter stopp för industrialiserad massproduktion. Och att efterfrågan överstiger tillgången hos de bästa, att priserna alltså ibland blir högre än boxvin (men ändå alltid klart under mediokra Bordeauxer). Vilket är fullkomligen tabu i svensk vinpolitik. Att alla naturliga viner inte är perfekta eller passar din och min smak är väl, ja, helt naturligt. Låt det få fortsätta så. Ingen har påstått att det är en magisk formel att vara så kvalitetsmedveten som möjligt. Men att de flesta av världens absolut främsta och största viner är väldigt personliga i smaken och framförallt är helt naturligt framställda råder det knappast tvivel om.
Vi kan omöjligt ha varit på samma vinfest igår! Komplexiteten hos Angeli, storheten och personligheten i Lavals champagner, Vitovskans unika egenskaper från Zidarich, Guy Bossards oslagbara Muscadet, I can go on forever.. Viktigaste vinmötet i Skandinavien någonsin, med undantag av några mindre träffar de senaste åren. Alltid i Köpenhamn, naturligtvis.
Kan vi inte alla bara prova lite mer riktigt bra naturligt vin nu, så tar vi upp debatten igen efter det? För just nu är det som att prata om smaken på tomater, när ingen verkar ha ätit en solmogen från Puglia.
Hej Mattias!
Det var en lång och engagerad kommentar. Tack för den! Här kommer ett lika långt svar.
”Naturligt vin” är luddigt då det inte finns en klar definition på vad det betyder. Ekologiska och biodynamiska viner däremot måste uppfylla vissa krav, om de sedan är för lågt satta är en annan diskussion.
Tillgången på ”naturligt vin” kommer alltid att vara låg och mycket begränsad. Det faller sig naturligt då produktionsvolymerna är mycket små och vinerna lagrings- och transportkänsliga. Dessa viner kommer därför med naturnödvändighet att ha en begränsad betydelse utanför de snävare vinkretsarna.
Jag tycker ändå du har en mycket begränsande, utestängande, för att inte säga übersnobbig attityd när du skriver ”...man måste prova mycket, under flera år. För ytterst är det en fråga om attityd och smak, i flera led. Och inte minst en fråga om vinkultur.” Jag har provat viner av denna typ i många år utan att veta att de skulle betecknas ”naturliga” och heller inte hittat något i deras stil och karaktär som skulle skilja dem från motsvarande mer konventionellt framställda viner. Jag tycker också det är fantastiskt att träffa vinmakaren, prova vinerna vid deras vaxduksklädda köksbord och klia deras hund bakom örat, men vinerna måste ändå bedömas för vad de är utanför sin kontext.
Jag håller med om att poängsystem och prisvärdhetsbegrepp är ”hyperflummiga” då de, liksom naturviner”, saknar vettiga kriterier och fastställda referensramar att relatera till
Vi är också överens om att vi inte behöver mer ”kemiska vinmarker”. Jag gläds därför åt att användningen av bekämpningsmedel minskar och att allt fler går över till en mer naturnära och ekologisk odling. Däremot att priserna alltid skulle vara lägre än för ”mediokra bordeauxer” och att ”de flesta av världens absolut främsta och största viner” skulle vara ”naturligt” framställda är bara struntprat.
Jodå. Vi var på samma trevliga tillställning och jag hittade många fina viner, inte tu tal om annat. Däremot tvivlar jag på att det var det ”viktigaste vinmötet i Skandinavien någonsin”. Det var definitivt mycket intressant och givande för vinnördar och entusiaster.
Bara för att förtydliga, om det inte framgått, så har jag ingenting emot att vinodlare gör viner på ett traditionellt och naturnära sätt. Tvärtom. Däremot är jag skeptisk mot det till intet förpliktigande eptitetet “naturliga viner” som antyder att andra viner är onaturliga för att de använder sig av svavel, filtrering, odlad jäst och syresättning av vinet.
Du ber mig/oss återkomma till denna, för svenska förhållanden meningslösa debatt, när vi närmat oss din utvecklade smak och breda erfarenhet. Tror inte det hörru.
Jag tror att vindebatten och vinutvecklingen måste ske på många nivåer samtidigt. Det handlar, för att ta till en gammal klyscha att möta varje vindrickare där den befinner sig. För den som är rejält berest, beläst och bedrucken behövs det hela tiden allt kraftigare kickar. Som att veta vad producenten har för konst på väggarna.
För de allra flesta är en sådan information skrattretande irrelevant. Kärleken till vin och vinmakande kan se ut på så många sätt. Det tråkiga är att kärleken till mat och vin på grund av ängslighet (för jag vill inte tro att det är elakhet) så ofta utnyttjas till exkludering och positionering. Om det lades ner samma energi på missionerande som på mästrande skulle vinvärlden se bättre ut, det är min naiva tro. Folk vars beteende och kunskap man förringar har nämligen en vana att slå dövörat till. Jag vet eftersom jag själv gjort det misstaget för ofta.
Själv är jag, när det gäller vin, en enkel själ som mest dricker för att bli lite småfull. Det skulle aldrig falla mig in att rata boxvin (eller pre-fab-mat) på en fest eller att avfärda andras åsikter om smak med att de är oerfarna. Ingen annan kan dricka med min mun. Positionerande som ovan ger mig lust att på trots lägga mig med öppen mun under kranen en bib ljummen rosé.
Detta sagt älskar jag naturligtvis finfina viner och har jag sista tiden smakat fantastiska naturviner på bland annat Trio, har en sommarfling med Anjou och ser fram mot utvecklingen av nischen naturviner. Och en god utveckling är lika beroende av skeptiker likt Anders, som av fantastiskt kunniga och engagerade entusiaster likt Mattias. Men bara så länge skeptikern kommer med konstruktiv kritik och entusiasten verkligen lyckas entusiasmera.
"Bedrucken" var ett uttryck som jag genast sätter på mitt visitkort! ;)
Återigen så är jag inte mer skeptisk eller kritisk mot dessa viner än andra. Jag är en stor entusiast av ärliga, personliga, utrycksfulla och ursprungspräglade viner. Jag vänder mig mot etiketten som riskerar att dela upp världens viner i grupperna ”äkta” och ”oäkta”. Inget kunde vara mer osant.
Sedan är jag allergisk mot sektbeteende/vi-och-dom oavsett i vilka sammanhang (golfare, scientologer, vintomtar etc) de dyker upp; ”Kom och prova. När du upplevt samma sak som vi så kommer du att förstå du med”. Hurrrv!
Anders: Jag tror jag var väldigt mycket så förut, lite fortfarande men jobbar på karaktärsdraget.
Jag tror det hände något när jag drog runt många tusen runt Möllan på Matkaravaner. Asch, tror jag bloggar lite om det istället…
Fast jag gillar ju det där "Kom och prova!" så länge man inte uttrycker förakt för hur andra upplever provningen eller diskvalificerar deras åsikter av olika skäl.
Lisa: Har man tur så slipar man ned sina kantigaste attityder med åldern. Fast å andra sidan riskerar man att bli lite trubbigt grötmyndig och medlidsamt överseende istället. Får jobba med det.
”Kom och prova" är bra, fast jag syftade på ”kom och prova vår nya fina hjärntvätt”. ;)
Fast vad blir det för debatt om alla är sansade och nyanserade? Jag gillar profeten, eliten bland gräddan av den högsta kasten som kan peka med sitt (metaforiskt) välmanikyrerade finger på mig och verkligen mosa mig som en bladlus mot en perstorpsplatta med sin överlägsna kunskap, sin stil och sin ointaglighet.
Möjligen relaterat till en latent masochistisk läggning.
"Kom och prova!" är hela grunden i all matkärlek och mat- och vinjournalistik. Det är ju exakt det man vill uppnå. Men vissa underbara saker, som många naturliga viner, går ju knappt att komma i kontakt med i Sverige om man inte är närmast sjukligt passionerad. Och då hjälper det inte med dryg skepticism. Jag har aldrig förstått varför man måste vara så misstänksam mot uppenbar kvalitet, när vi ändå oftast är omringade av mediokra råvaror och boxviner.
Intressant diskussion, och utan att vare sig ha varit på mässan eller ha någon större erfarenhet av "naturliga" viner tycker jag att Anders verkar ha givit en ganska rimlig recension av mässan - det var ju uppenbarligen många vinerna han tyckte var riktigt strålande.
Att "naturliga" viner skall kunna bedömas som alla andra viner är ju självklart, att påstå att alla "naturliga" viner per definition alltid är perfekta är ju verkligen att förringa producentens betydelse.
Sedan kan jag förundras över att när man diskuterar vin, så är det OK att jämföra massproducerade boxviner med hantverksmässigt framställda. Jag har aldrig sett samma diskussion om ost - förväntar sig någon samma upplevelse från en Gouda för 39 kr/kilot på ICA som från en Comté för 399 köpt av den specialiserade osthandlaren?
När jag läste Mattias Kroons kommentar så trodde jag först att jag skulle ha handen fast i pannan hela eftermiddagen. Sedan började den lossna när jag förstod att det var ironiskt skrivet. Riktigt roligt, påminner mig om dödgrävarna Carl Jan och Knut Christian aom skrämde tillbaka svenskarnas vinintresse tio år med sitt svamlande i TV i början på 80-talet. "Det tar tid att komma underfund med naturliga viner, man måste prova mycket, under flera år" är ju en lysande omskrivning för "det är inga goda viner det här, men dricker man bara dem i några år, så glömmer man så småningom hur riktigt vin smakar".
Till slut - åsynen av en tjugo-tretio 250.000 liters tankar fyllda med riktigt bra vin som går at sälja för 69 kr/flaska kommer alltid att få mig att dregla mycket mer än vilken enbent höna och skitig vaxduk som helst. Men så är också mitt hjärta solkat av den smutsiga hanteringen att sälja ontaturligt vin.
Mattias: Återigen...*suck*...så är jag INTE skeptisk mot vinerna i sig.
Kvalitet avslöjar sig alltid oavsett om det är i de 1000 barriquerna ”konstgjort” vin från Mouton-Rothschild eller de tre ynka faten ”naturligt vin” hos Cedric Bouchard i Champagne.
Min inställning till det hela är att det måste vara kul. Kul att prova, kul att snacka, kul att lära sig grejer. Sedan om det är ett billigt rödtjut från någon storproducent eller från en gård på tre tunnland, där druvorna trampas av speciellt utvalda fötter under fjärde fullmånen i andra kvartilen, spelar inte så stor roll.
Fast så klart, när man druckit sig trött på de där billiga tjuten och sedan stöter på något helt annat så blir det, som Uros Rojac säger, omöjligt att gå tillbaka. I alla fall tråkigt - om man gillar det man stöter på, och det i sin tur måste vara en fråga om tycke och smak. Kanske är det till viss del en fråga om tillägnad smak, som med kaffe eller - för den delen - vin från första början. För min del tog det emellertid inte någon längre stund att torska på Rojacs eller Bressans viner.
Allt är så klart inte guld som glimmar, bara för att det får en viss etikett på sig. Det gäller så klart även Vini Veri eller Renaissance de l'Appelation - producentsammanslutningar som förknippas med det som på svenska blivit den märkliga beteckningen "naturligt vin".
Jag har haft förmånen att - genom Ingvars försorg och som en konsekvens av bloggandet - träffa några av dessa producenter. Genomgående hos dem, skulle jag vilja säga, är en passion för hantverket och en omsorg om detaljerna. Ofta är de också mycket bestämda i sina åsikter om hur vin ska tillverkas, det följer med territoriet. Man kan säga att det är oerhört snobbigt. Man kan också säga att det handlar om att följa sin vision. I alla fall tror jag inte det handlar först och främst om att sätta sig till doms över andra. Det är istället en mycket bondsk form av envishet och övertygelse om att det egna sättet är det rätta, som är lätt igenkännbar för alla som vuxit upp i ett sådant sammanhang.
Jag tycker det är roligare att dricka ett vin när jag vet var det kommer från och känner producenten lite - särskilt om jag tycker det är gott. Ännu mer ger det mig om jag kan se hans/hennes familj, vingård och maskiner framför mig när jag dricker. I några inlägg skälls detta för snobbigt. För mig är det inte konstigare än att jag hellre äter kotletter från ett lamm som levt och slaktats hos grannen, än från en aldrig så certifierad och ekologisk producent som jag inte känner. Sedan är det en annan sak att 1) vinproducenterna av födsel, ohejdad vana och klimatförhållanden håller till långt härifrån, 2) att deras viner är svåra att komma över på våra breddgrader och 3) att de ofta är för dyra för att jag ska tycka att jag har råd med dem.
Därför är det helkul att producenterna - som i lördags - kommer hit och skänker upp. Då får man en chans att prova och bilda sig en egen uppfattning. Och kul var det.
Hej Jörgen! Bra skrivet och var skriver jag under?
Jörgen: Fint skrivet! Självklart smakar vinet bättre när man träffat producenten och fått historien bakom konsthantverket. Och en bra vinskribent kan berätta den historien så levande att den som först läser och sedan dricker upplever vinet på ett annat sätt. Även om det aldrig blir på samma sätt som att ha upplevt något i första hand. De mentala smaklökarna spelar alltid in. Det är inte ett dugg snobbigt att tycka så. Och det ser jag inte att någon skrivit här heller.
Samtidigt måste man vara medveten om att de som inte har historien bakom upplever vinet annorlunda. Det har hänt att jag varit på ostmässa, charmats av hängivna småproducenter och sedan darrande av stolthet burit hem ostar till min man som smakar, tittar klentroget på mig och meddelar att ostarna är ytterst mediokra.(Och då äter han dem ändå i synnerligen charmerande sällskap.)
Om jag då vidhåller att han och alla andra som inte känner som jag gör har fel för att de är okunniga är det snobbigt. (För övrigt är min man en fena på kvalitetsbedömning av mat, bättre än jag.) För det handlar inte om okunnighet utan om en tämligen normal konsumentupplevelse.
Öhman !
Ingen bedömning kan någonsin göras utanför sin kontext. Alla bedömningar görs i ett sammanhang. De enda som hävdar något annat är strikt biologiskt orienterade psykiatriker. Därför bör man vara väldigt tydlig med att återge i vilket sammanhang bedömningen är gjord.
Jag ställer mig vidare frågande till resonemanget att det skulle vara snobbigt att hävda att vissa saker kräver tillvänjning. För mig är det så med väldigt mycket, dock inte med naturliga viner. Jag har däremot behövt vänja mig vin Appenzeller, gammal dansk ost, fernet branca, frijazz, Captain Beefhearts "Trout Mask Replica", välhumlad öl och nebbioliviner. Jag brukar också säga till vänner som reagerar som jag gjorde vid första försöket att de ska testa igen, igen och kanske ytterligare några gånger innan de ger upp. Är jag en hopplös snobb.
Nu upptäcker och debatterar vin- och matsverige vin nature. Året är 2010. Ordet jag söker efter är...rörande? Bara i Sverige uppkommer ordet "snobb" i en diskussion om en så självklar kulturyttring som vin. Gläder mig att ovan "debatt" är dokumenterad. Som en ytterst penibel tidskapsel fäst vid samtliga inblandades halsar.
Joel: Snobbism har för mig inget med kunskap eller exklusiva och sofistikerade preferenser att göra. Din lilla kommentar är en mycket fin illustration av vad jag anser vara snobbism. Viljan att använda sin överlägsenhet för att medvetet såra och förringa andra människor.
Ingvar: Precis! En bra berättare/skribent är ytterst medveten om omständigheternas inverkan och redogör för dem. Visst kräver vissa fenomen mer tillvänjning, samtidigt är det ibland tråkigt att se hur en god historia får även experter att okritiskt svälja vad som helst.
Hmmm, minns någon den där pinsamma magneten man skulle sätta på vinflaskor som erkända vinkännare bedyrade var ett kap? Helt enkelt för att de inte vet hur man gör randomiserade dubbelblinda tester. Oj, nu blev JAG snobbig. ;-)
Året är utan tvekan 2010, och även mainstream-media i USA upptäcker och debatterar fenomenet vin naturel. Bra läsning här:
http://www.nytimes.com/2010/06/16/dining/16pour.html?ref=dining
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/04/13/AR201004...
Det är så oerhört lätt att göra vin till något akademiskt och tekniskt, det är det absolut enklaste sättet att fjärma människor från passionen för vin. Sommelierer i synnerhet har förstört så mycket med sin Parkerisering av vinprovningar. Här om något kan vi prata om scientologi och sektbeteende. Protokoll och siffror måste bara ut ur vinvärlden. Det är helt ointressanta övningar och syftar i slutändan bara till att reducera vin till en konsumentprodukt för de få, en icke önskvärd jakt på pseudoperfektion. Släpp vinet fritt, låt oss börja om från början, avprogrammera sommeliererna, smaka på vin med andra referensramar, kom ut ur tunneln och släpp in glädjen!
Visst finns det naturliga viner, och resten. Designvin, kemivin, processvin, kalla det vad du vill. Och en liten gråzon däremellan.
Just jäsningen är mycket intressant. Det finns naturliga jästsvampar i skalet, druvorna kan spontanjäsa om man ger dem tid. Naturliga viner jäser som surdeg och får liknande resultat. Jämförelsen här är menat metaforiskt och naturligtvis inte exakt, kära vetenskapsmän, så lyft inte ut den mening nu och kritisera sönder! Inom vindesign är det mycket vanligt att man utgår från odlade jäststammar för att få fram vissa karaktärer. Finns jätteduktiga företag i Österrike och Schweiz som kommersiella vinproducenter köper sin jäst från, bara för att driva fram vissa karaktärer. Druvsorten och växtplatsen spelar ingen roll för resultatet här. Detta gäller såklart inte bara bulkvin utan även många lyxviner. Och det är doping, inget annat. Sen kan man tycka vad man vill om doping, personligen gillar jag inte dessa pumpade viner alls. Det passar inte just min smak, inte konstigare än så.
Att boxarna fått fotfäste och förväxlas med vin i Sverige är bara så sorgligt. Det står kanske "100 % Cabernet Sauvignon" på påsen (en i övrigt jättetråkig druva som jag aldrig förstått njutningen i) det ser ut som vin, smakar ibland nästan som vin, men det är något annat. Folk får dricka och äta precis vad de vill, men vi måste kalla en spade för en spade. Ett nytt namn behövs här, precis som att Lätta inte är smör. I Can't Believe It's Not Wine är mitt förslag. Det är gjort på mängder av tillsatt svavel, socker, tanniner, aromämnen, upp till nästan 300 tillsatser är tillåtna i vinförsäljning inom EU. Jag påstår inte att alla dessa skulle vara hälsovådliga ämnen, jag är inte så naiv. Men det blir en annan produkt, något mycket hårt processat. Och borde benämnas därefter. Med utförlig innehållsförteckning.
Finare Vinare: Tack för bra länkar!
Ett litet påpekande: det är en missuppfattning att vin skulle gå att framställa helt 'naturligt'. Om man låter naturen ha sin gång blir druvmusten nämligen vinäger, inte vin.
För att få vin krävs väldigt speciella förutsättningar. Man måste manipulera de naturliga processerna, först genom att strypa syretillförseln då jästen har förökat sig tillräckligt mycket. Därefter måste miljön hållas (nästintill) syrefri, både under fortsatt jäsning och sedan under lagring. Annars omvandlas alkoholen mycket snabbt till ättikssyra (ibland genom att först bli acetaldehyd).
Alla vinmakare styr ju dessutom temperaturen under jäsning och lagring, det är därför vin traditionellt tillverkas i svala källare. (jfr även Madeira apropå temperaturstyrning)
Att som vissa mena att det är 'naturligt' att kyla vinet genom att jäsa det i svala källare men 'onaturligt' att kyla det meddelst kylpumpar blir närmast metafysik.
Vi är nog alla överens om att det är postivt att man chaptaliserar mindre, tillsätter mindre vinsyra, svavlar så lite som möjligt mm. Men att gå därifrån till att säga att vissa viner är 'naturliga' och andra 'onaturliga' (eller 'designade') har helt enkelt inte täckning.
Alla viner är designade. Låt oss vara glada över det. Annars hade vi som sagt fått dricka ättika.
Ni alla tyckare . Kom igän när ni har astma,och
sjuksköteror på astmaavdelningar säger drick ej vin.
APOTEKARE PÅ EN AV STAN S STÖRSTA APOTEK DRICK EJ VIN.
pÅ BESÖK PÅ EN AV sTOCKHOLMS MEST KÄNDA RESTAURANGER SÄGER det fins naturvin.
Hej du!
Nu tycker jag att alla som skriver om naturviner ar i grund o botten emot det..jag bor i italien och ser pa italienska media hur de trycker ner beppe grillo sa vid nasta val kommer det sakert inte ga sa bra for honom p.g.a mediernas otroliga attacker..det ar detsamma i sverige mot naturviner,alla prackar ner pa det, men gillar man att dricka kemikalier, sa fortsatt med det da..jag vet vad jag talar om, har en liten vingard och naturligtvis ar det billigare och lattare att pracka pa vinet sulfiter och svavel, men, mark val, pa flaskan sa star det inte HUR mycket sulfiter det innehaller, det kan rora sig om tonvis eller mycket lite, vi yrkar pa en lag om exakta mangder av sulfiter, aromer o svavel, da kanske det blir annat ljud i skallan...
Sidor