Ganska länge var ben bannlysta i gastronomin här i landet. Efter galna kosjukan tycktes allt benigt skrämmande för många. Men det är länge sedan nu, tack och lov. Och nu börjar benen bli gångbara igen. Gastronomiska knotor berättas det om i originella och vackra "Cooking on the bone - recipes, history and lore" av Jennifer McLagan (utgiven av Grub Street). Texterna är märgfulla och benar ur ämnet rejält (förlåt jag kan inte låta bli).

Till en middag i påsk köpte jag en stor burk flätad ost. Åh, den var härlig. I butiken i Rågsved har jag inhandlat dylika flätor förr, och då har jag för mig att de kom från Libanon. Men den här var tillverkad i Bulgarien och gjord på komjölk och kallas Mechalale. Traditionellt, påstår min källa i butiken, delar man de salta strängarna och sköljer dem fyra gånger (men låt dem inte ligga för länge i vattnet, då sväller de upp och blir för mjuka). Konsistensen är underbar, inte smulig som fetaost, utan seg-styv.