Maktens korridorer
Det börjar närma sig en ny White Guide utgivning, som alltid ett gott tillfälle att beklaga sig över gamla förlegade maktstrukturer. Guiden har ännu inte givits ut men redan finns det gott om material för att fortsätta göra antaganden om hur det fungerar i branschens toppskikt.
Låt oss börja med de konkreta exemplen för att sedan bli allt mer abstrakta, antagande, konspiratoriska och ogrundade.
Alla elva restauranger nominerade till årets bästa restaurang är att placera i kategorin "fine-dining". Det är finförnämnt, inte avslappnat ätande, som är det bästa ätandet. Restauranger som Bastard får nöja sig att på sin höjd nomineras i en lättare kategori för den goda stämningens skull. Rolfs kök nomineras inte alls. För övrigt är det i stort sett samma tiotal restauranger som är nominerade i år som är nominerade varje år.
Restaurang Viktoria som öppnade i september eller oktober är nominerade till årets värt en resa. Bortsett från det uppenbart konstiga i att prisa en restaurang som öppnade bara några månader innan året bedömningarna baseras på var slut finns det all anledning att undra över kriterierna för denna utmärkelse. Julita inte långt ifrån Stockholm är nominerade, Viktoria mitt i Norrlands huvudstad Umeå är nominerade. Var exakt utgår denna resan ifrån? Och hur långt behöver den vara för att vara en resa? Utgår man från Stockholm är det inte långt till Julita och det är förmodligen krångligare att ta sig till Oaxen, utgår man från närmaste större stad reser man inte alls till Viktoria och Umeå är väl större än till exempel Växjö. Vad blir man egentligen nominerad för? Förutom för att belöna Melker Andersson, Daniel Couyet och andra namn i Viktoria-organisationen som har nära kontakter med White-organisationen. Det känns konstigt att det skulle vara för maten.
Restaurang Volt är nominerade till årets stjärnskott. Ett jättespännande projekt i all ära, men en restaurang som öppnade i december förra året. Kan den otroligt plötsliga uppmärksamheten ha något att göra med att det är gamla mästares skyddslingar som driver krogen?
Det är svårt att inte känna känslan att priserna delas ut inte efter en professionell, objektiv och vidsynt bedömning av årets intryck utan ganska godtyckligt över en gin & tonic framstående journalister och kockauktoriteter emellan. Ungefär som vid spektaklet på årets kock när samma gamla gubbmaffia med lärjungar utser vinnaren efter Wretman-principen (Tore Wretman skulle avgöra en tv-tävling vem som hade det godaste köttbullereceptet och utsåg det receptet som var närmast hans egna till vinnaren eftersom det bästa köttbullereceptet givetvis redan var skrivet av honom själv).
Jag tycker inte att matkritiker ska vara anonyma utan jag tycker att de ska stå för sina åsikter, men jag tycker inte heller att matkritikerna ska ha en personlig relation till de krögarna de bedömer.
Nu är det lyckligtvis så att guiden inte har någon större betydelse, delvis på grund av att trovärdigheten är så liten, och den betydelse den har utöver den som internt belöningssystem är trots allt positiv. Men White är mer att likna vid ett alternativ till de egenkomponerade texterna i turistbroschyren än vid en seriös bedömning. Uppmärksamhet är alltid positivt för en restaurang men det hade varit så mycket roligare om de rena reklamvärdena hade kunnat kombineras med en professionell guide. Dessutom leder gamla maktstrukturer till att restauranger som saknar kopplingar till den makteliten hamnar i skymundan och får ta sig fram i en svårare tillvaro.
Det är absurt att restauranger som Bastard, Rolfs kök och PatéPaté kommit fram i rampljuset först de senaste åren. Råvarubaserad, rustik, brutal och säsongsfascistisk matlagning avskalat från krimskrams och elegans är knappast så nytt och fräscht som det försöker framställas. De som ligger bakom den rustika revolutionen har inte sällan lagat samma mat i London under många år, eller tagit del av säsongsbundenheten och råvarufokuseringen som präglat San Francisco sedan sjuttiotalet. Gamla maktstrukturer gynnar traditionell syn på matlagning.
Kommentarer
Jag tror inte heller att White guide har så stor betydelse, men en viss betydelse har det aboslut för det lilla mediautrymme som finns koncentreras väldigt mycket till White, 50best och Michelinstjärnor. De restaurangerna som är framstående i de tre får mycket fördelar av det, men det som inte finns med tappar ju inte sina gäster för det. Så många vinnare och få förlora hur man än gör. Men det hindrar inte att kompispolitiken på white sticker mig i ögonen.
Jag förstår inte riktigt angreppet på mig. Att jag nämner Bastard, Roffes och Patépaté handlar om att jag tycker den typen av krog är undervärderad. SKulle jag ranka årets bästa restauranger av dem jag besökt så skulle alla de tre vara med på min topp sex. Tillsammans med Fäviken, F/L och Mistral, men före Oaxen, Esperanto, Viktoria :) och för den delen el poblet.
Finätandet är tydligen lite bättre, även om Bastard lagar godare mat än alla de andra. Det finns väldigt mycket regler för vad som krävs för att vara en topprestaurang, godast mat och härligaste upplevelsen är faktorer som inte är prioriterade.
Jag efterlyser en bedömning som är mer förutsättningslös och där man omvärderar vad som krävs för att man ska kunna bli rankad som årets bästa krog.
Nä, nog suger White Guide och Sveriges bästa bord också för den delen. Du har flera poänger i det du skriver men detta är nog mer ett samhällsproblem än begränsat till krogbranchen. Vi gillar att stryka mäktiga människor medhårs...
Sen är det roligt hur du gärna själv framhåller tex bastard, roffes och patepate? Det gör ju du för att du gillar dom, eller hur? De som skriver i White gillar kanske F12,Operakällaren och Fäviken. Det handlar nu bara om vilket forum man använder. Du rättfärdigar dig själv för att du gör allt själv medans white är en populistisk mediamaskin med en massa överbetalda matsnobbar. I grund och botten är det rätt lika det ni båda gör tycker jag. I och med taffel och andra liknande matrelaterade forum är nu mera alla som kan använda en laptop rättfärdigade matkritiker. Inget fel i det, det är så det är men håll med om det är lite väl enkelt. Sen kan jag inte fatta hur en del fortfarande blir upprörda över detta fenomen..." Vafan, är de inte ens med!!" Hur kom de med" osv.... Ingen tvingar väl dom att läsa skiten, tycker jag. Det är iaf det jag blivit tillsagd så fort jag tyckt till om vad som skrivs på nätet. De riktigt stora skiter väl i guider osv, tror knappast Mannerström bryr sig att han inte blev nominerad eller att Jureskog skulle höja ett ögonbryn, de vet nog redan hur bra de är och behöver ingen att bekräfta det åt dem....
Undrar om det här blir en lång tråd...?
Det är precis det som är min poäng. Det du gillar betyder väl inte att du har rätt? Eller att White har det i sin bedömning? Det handlar ju om smak och tycke? Bastard är ett lysande exempel på hur bra något kan bli med enkla medel å andra sidan kan jag tycka det är grymt att en krog som OK håller samma stil år efter år. Min poäng är: Hur ska en guide nånsin kunna göra en rättvis bedömning? Omöjligt. Det kommer alltid finnas förståsigpåare som bara vet att deras åsikter är lite mer korrekta. Sen är väl härligaste upplevelsen en ganska svår grej att bedömma? Det är ganska mycket upp till dig själv kan jag tycka.
Mitt påhopp är inte på dig utan snarare på själva grejen med att så många människor numera tycks veta vad som är bra eller mindre bra...det blir helt enkelt för mycket av det goda :)
Min humbla åsikt är att det kan vara intressant hur andra resonerar kring mat, även WG. Det går inte att tävla i eller bedöma mat på ett rättvist sätt, men det är kul att man gör det ändå. Om inte annat får man något att prata om.
Samtidigt är jag med dig i resonemanget. Det är en riggad uppgörelse där vita dukar ger för mycket hävstång. Åtminstone synes det så från en utomstående entusiast som jag.
Att säga att WG inte har någon större betydelse är nog tyvärr inte helt sant, beror ju på hur du menar? I bloggvärlden uppfattas den ju kanske mest som ett skämt och bland alla som inte var nöjda med sin recention. Men ser man det ur ett ekonomiskt perspektiv så är det nog tyvärr så att den har stor betydelse för hur många väljer restaurang, i synnerhet på landsbygden så är det rätt åtråvärt att kunna köpa sin lilla metellplakett och spika upp på väggen utanför krogen/värdshuset/hotellet. Hur seriös den är kan ju diskuteras i oändlighet men jag reagerade också på att Volt var med redan i år, hade dom hunnit ha öppet i hur många dagar 2010? Att Umeå är värt en resa signalerar väl också ganska tydligt att utanför tullarna ser inte WG att dom har många läsare? I innerstadskretsar så är det säkert jätteexotiskt att åka norr om hagaparken, undantaget Åre då. Att Patepate inte får nån uppmärksamhet är väl inte så konstigt med tanke på att den ligger i köpenhamn, men det ska ju bli kul och se när/om WG´s Öresundsguide kommerut om dom blir uppmärksammade (jag misstänker att du uppskattade ditt besök Robin).
Ah vafan! Jao vill ha litta billig mad, hillst vill jao eda svartsoppa, brännesnuda o äggakaga, men de hittar man ju ente i en sån harra balubasstao som Malmö!
// Ordförande Skånska Lokalexcentriska Lokalxenofober
Ja till att börja med säger väl gästantal något. När man inte kommer in på Rolfs kök en onsdagskväll kan man fördubbla gästantalet på Esperanto med sin närvaro. Jag säger inte att fine-dining är sämre än rustik matlagning, även om det är vad jag tycker, men White-toppen är väldigt ensidig, och det är faktiskt uteslutande en viss typ av restauranger på topp 11.
Sedan kan man givetvis ha åsikter om huruvida man ska blogga sina åsikter överhuvudtaget, men jag tycker det känns lite bättre att göra det så jag fortsätter.
Jag tror white har väldigt få läsare i bredare kretsar. Jag tror det är en liten grupp som läser och en än mindre som bryr sig. Lagar man bra mat får man gäster.
Orimligheten i att patepate inte belönas i white är jag högst medveten om, använde den mer för att illustrera vilken typ av restauranger som inte belönas. Tyvärr har jag haft alltför lite tid att leta restauranger utanför rampljuset i vårat stora land.
Årets resa priset är ett skämt.
Ett annat skämt är eko-priset. Är det någon som tror att MD eller för den delen råvarufascisterna Magnus Nilsson och Björn Frantzen jobbar med besprutade råvaror har inte fattat någonting. Användandet av högkvalitativa råvaror är väl ändå något man tar för givet på en seriös restaurang? En godtycklig certifiering blir bara menlös i sammanhanget.
PatePate hade ju kunnat få nomineras till Årets Resa, eller Chez Panisse, eller Etxebarri. =)
Underskatta inte medelklassens ängslan, Robin. Den som driver folk till att läsa samma böcker som andra, tycka om samma saker som sina grannar gör och rent allmänt göra det viktigare att kunna bocka av alla inslag i en medelklasskanon snarare än att leta efter en personlig upplevelse (om det inte finns med på listan, förstås). Där kommer WG:s listor verkligen till sin rätt.
Och är det inte en medelklassens ängslan som styr ens val så är det väl någon annan. Det viktigaste är nog att kunna vara någorlunda ärlig mot sig själv. Det jag vill säga är kanske att där finns alltid någon eller några man vill imponera på eller göra intryck på med det man gör. WG fyller ett behov, men man måste inte gilla det.
Själv är jag ängslig nog att hoppas på att andra tycker om det jag tycker om, så visst kommer jag att bläddra i den vita.
Det hade känts som betydligt rimligare nomineringar Olle!
Jag tror att det är ryktet mun-till-mun som styr den absolut största delen av den breda uteätande befolkningen. Tror det den gruppen inte är tillräckligt engagerade för att köpa en guide, och tur är väl det om det är så :).
Dina upplevelser på Fäviken väger mycket tyngre för mig än vad WGs omdöme kommer att göra, så visst har du rätt där.
Att bloggvärlden ser White som ett skämt är väl ganska passande då jag ser bloggvärlden som en motsvarighet till idrottens fotbollsdomare. De räckte inte riktigt till som spelare men ville ändå vara med och påverka spelet....
Likväl finns det naturligtvis både bra och dåliga domare.. ;)
För den sakens skull betyder det inte att jag tar White på något sätt allvarligt, det är snarare bloggvärlden som står för det.
Jag tillhör de som räknar en krogs framgång i antal/ et nöjda gäster, inget annat.
Du har rätt, Nisse. Hela mitt dömande, bittra leverne grundas i att jag aldrig kom in på kockskolan. ; )
Monsieur Kroon är ju också ett hängivet Fäviken-fan så jag förväntar mig en överväldigande hyllning även där.
Nisse: Jag vet inte om det är så många fler än jag som gjort frontalangrepp på White så jag tycker att just det specifika angreppet på bloggvärlden känns orättvist, du kan skriva Robin istället :).
Däremot så kan jag till viss del hålla med dig om bloggvärlden.
Jag håller med dig om att det är gästerna och deras omdömmen som räknas, fast jag tycker det skulle vara jättetråkigt att inte ha åsikter. Om diskussionen handlar om ifall man ska låta bli att drifta åsikter offentligt så tänker jag fortsätta oavsett.
Nu refererade jag till Tores kommentar.
Min poäng är att din med flera andra bloggar tas på alldeles för stort allvar. Peter skrev själv om hur mycket tyngre dina upplevelser väger än WG:s. Jag tycker inte WG behöver tas på blodigt allvar. Ingen annan guide för den heller även om jag anser att GM känns betydligt seriösare än de andra. Angrepp på bloggvärlden? Det kan jag inte förstå? Ska mina åsikter räknas som angrepp och taffel-anhängares åsikter som korrekta är det inte ens lönt att diskutera vidare. Sen tycker jag det är konstigt att vad du än skriver Robin alltid får en massa medhåll från samma personer jämt och ständigt? Att du vädrar dina åsikter offentligt har jag inga problem med alls, däremot är jag inte heller rädd för att tycka till när jag helt enkelt inte håller med. Peter verkar tycka att allt du skriver är en profetia som han lever för?? Här är jag med största sannolikhet ute och cyklar men ibland undrar man? Jag tar gärna ned dig på jorden på samma sätt som du gör ganska klart för oss andra vad du tycker och inte tycker är bra. Det får du med andra som läser din offentliga blogg leva med.
Det betyder inte att jag på något sätt ogillar det du gör, annars skulle jag inte följa bloggen :)
Ett tips i all välmening, Nisse. Nästa gång du råkar skriva något spydigt om någon du faktiskt inte känner och redan under skrivandet hinner med att upptäcka att du är ute och cyklar, så sudda bort det och tänk om istället för att publicera det. Sådant kan annars ge intryck av att du inte riktigt vet vad du håller på med, och det är väl inte det du vill?
Jag har lite svårt att ta den här diskussionen på allvar för jag vet inte riktigt vad den handlar om längre. Jag har uppfattat det som att det är mycket svågerpolitik i utnämningarna och att man ska pyssla med fine-dining för att kunna vara en av sveriges bästa restauranger. SYnpunkter på det?
Detta refererade jag lite skämtsamt till som ett angrepp på bloggvärlden "Att bloggvärlden ser White som ett skämt är väl ganska passande då jag ser bloggvärlden som en motsvarighet till idrottens fotbollsdomare. De räckte inte riktigt till som spelare men ville ändå vara med och påverka spelet…." när det vad jag har läst egentligen bara är jag som årligen surar över white-utgivningen.
Jag känner Peter personligen och skulle ta både ditt och Peters ord före whites gällande vilken restaurang som helst så där förstår jag inte riktigt vad du är ute efter. Jag har också respekt för att en stor del av världen ser på artighet som en dygd, även om jag iaf i bloggsammanhang kan tycka det är skitsamma :).
Tyvärr är det så att folk har mycket lättare att kommentera när de håller med än när de tycker annorlunda, då sitter de flesta tysta istället. Att både du och jag är undantag vet vi nog båda två Nisse men det får vi nog helt enkelt acceptera, och hoppas att vi blir fler.
Däremot tror jag du vet att jag verkligen inte har något emot känsloyttringar i kommentatorsfältet här, tvärtom. Fortsätt tack. Ser emellertid fram emot att få prata lite öga mot öga snart. Man börjar ju jobba i Umeå snart igen.
Jag upplever för övrigt också guide michelin som seriösa.
Jag håller med Nisse om att förståelsen för hur det fungerar på restaurang är ganska liten, det är väldigt lätt att göra sig uppfattningar om hur det är att laga mat på restaurang utefter hur det är att laga mat hemma i ett bloggkök. Det är också väldigt lätt att romantisera arbetet i ett restaurangkök. Tycker jag mig kunna uttala mig om efter att ha hängt en del i båda lägren och även gjort vissa cross-over- experiment.
Jag tycker mig efter över tre års observationer från insidan ha en hyfsad inblick i hur det fungerar. Alltfrån stationsmatlagning, genom totalt kaos till att köra själv. Därav har jag kunnat dra slutsatsen att jag förmodligen aldrig kommer bli en fullfjädrad stationsmatlagare, delvis eftersom det inte är det jag är ute efter i min strävan.
Personligen skulle jag mycket hellre vilja jobba i skärningen mellan matlagningen och gästen, på sätt och vis var Solo ett experiment där. Jag pratade med väldigt många av gästerna och upplevde defenitivt en mycket positiv respons. Nu hade lokalen där ett mycket dåligt rykte och ägarna var mer intresserade av ett kompishäng än en restaurang. FLera helger i början när vi var fullbokade hade vi ingen servispersonal eftersom en extra bartender sålde mer, det var tufft att ge gästerna bra service när jag var tvungen att laga mat åt dem alla samtidigt. Jag blev desto mer överväldigad över att vi efter ett par månader hade lyckats få en helt annan grupp än ägarnas kompisar till krogen, trots att ingen reklam gjordes utanför fb. Folk från eldrimner var där flera gånger ochen helt annan målgrupp än hamburgarfolket började hitta dit. Från de grupperna tyckte jag responsen var fantastisk och antalet gäster från denna målgrupp ökade hela tiden. Därför lämnar jag Östersund med känslan att ha lyckats med min intention.
Nu skar det sig mellan mig och ägarna, jag tyckte de var fruktansvärt oseriösa och de ville inte acceptera att jag vägrade ge två människor som aldrig haft med en restaurang att göra inflytande över maten.
Du vet att du alltid är varmt välkommen att lägga ditt ord i diskussionerna Nisse. Jag ser det som en utmaning att skriva tillräckligt bra och engagerande för att du ska tycka det är värt att kommentera.
Det finns en enkel lösning på problemet; skita i att läsa den.
Och ja, bloggvärlden är en värld där man klappar varandra på ryggen, fast det gör fotbollsspelare också...
// Ordförande
Ja, diskussionen har kanske spårat ur litegrann. Ibland kan det vara frustrerande att inte nå ända fram med vad man vill säga. Jag ska dock inte ge mig utan gör ett till försök.
Jag tycker mig se följande mönster, bloggvärlden ser White som ett skämt, utnämningarna samt nomineringarna är fel vissa åker snålskjuts på andra pga namn, inflytande med mera. Det är egentligen nån form av konspirationsteori fast där man ändå inte ser white som seriöst?
Ok, alla med? Jag tycker mig se följande mönster på inte bara din utan andra bloggar som jag läser, jag nämner inte deras namn.
Så fort dessa människor (bloggare) skriver något så är det som att allt som skrivs, oavsett om det handlar om en bra/ dålig restaurang eller om det handlar om något annat. Tas emot som manna från himlen. Lite överdrivet men hur många gånger har inte dina läsare frågat om du inte kan öppna/ börja jobba på en krog nära dem? Jag menar, visst nog tror jag att du säkert lagar bra mat, du är säkert duktig men faktum kvarstår: Än så länge har du inte erövrat världen med dina kunskaper. Innan jag ber nån öppna krog eller laga mat hemma hos mig så fort han/ hon är i stan krävs det lite mer än att man harvat med några torskar i Östersund i 3 månader. Sen kan jag fatta om dessa människor är dina kompisar så är det en annan femma. Fast det är fan inte lätt att veta det. Jag läser bara kommentarerna.
Mitt starkaste argument i denna specefika fråga är när du var irreterad över att gästerna på Solo inte fattade vad du höll på med. Genast ryckte hela taffelligan ut till ditt försvar, "norr om dalarna vill svensken bara ha oxfilé och bea". "De som bor där fattar inte" med mera med mera...tro mig, detta var pinsam läsning. I mina ögon framstår de som ett gäng lärljungar utan egen vilja. Om en restaurang har dåligt med gäster beror det på dessa faktorer. Det anses dåligt nånstans, mat eller service. Inte värt prislappen, man gillar helt enkelt inte stället. Punkt slut. Det handlar inte om intelligens hos gästerna eller vart i sverige krogen finns. Det är matfascism i sin renaste form samt en djävla massa bortförklaringar. Detta skedde inte mestadels här utan på FB och ttko.
Slutligen vill jag hälsa till Peter: Det blev ett personangrepp av vad som skulle varit ett angrepp på bloggvärlden. Jag är ledsen för det.
Nisse: Jag förstår absolut dina poänger. Vad gäller White, jag tror det finns många personer där med ett stort yrkeskunnande, men jag tycker att vissa nomineringar och utnämningar kan ställa frågetecken för om det inte föreligger en viss svågerpolitik. Tex att krogar som öppnade under årets sista månader kom in så fort, tror inte det har varit fallet tidigare. Och du har ju själv tidigare upplevt trögheten att komma in för restauranger utan starka lobbygrupper i de bestämande rummen. Det var en teori som jag luftade och som jag står för. Dessutom håller jag inte med White om att man måste göra fine-didng för att var sveriges bästa restaurang.
Vad gäller östersund har jag inte haft orken att förklara den väldigt komplicerade situationen fullt ut. Jag tycker inte att någon ska övertyga sig om en uppfattning innan de har förstått situationen. Jag vidhåller att jag lyckades med vad jag företog mig i Östersund, men jag kan förstå att situationen framstått som en annan.
Många som kommenterar känner jag personligen, jag hade hemskt gärna sett att fler som jag inte träffat kommenterade! Och en stor del av dem åt på min undergroundmiddag i somras. Det säger inte så mycket men den middagen blev faktiskt sjukt härlig som helhet, mycket tack vare gästerna och om jag hade fått välja hade den restaurangen fått vara för alltid, och inte bara för en kväll. Sedan kan man inte komma ifrån att det är mycket artighet här på taffel...
Artighet? Det är fan värre formaliteter här än vad det var i Hitlerjugend. Eller när man gick i småskolan.
// Ordförande
nisse: Jag vill bara påpeka att skälet till att vi som skriver på Taffel håller en ganska enad front beror att jag plockat in skribenter som har värdegrunder som liknar mina utan att samstämma helt. (Vi har för övrigt haft många hyllningar till bean här på Taffel.) Vi föredrar operfekt mat med mycket känsla. Vi gillar ekologi, småskalighet etc men utan att göra det till en religion. Vi gillar vetenskaplighet (nja, inte alla …) Visst, man kunde ta in skribener med mycket olika värderingar, men då skulle Taffel förlora i styrka och begriplighet. Faktum är ändå att flera jag argumenterat hetsigt med i kommentarerna har varit gästskribenter.
Det tråkiga är att de fåtaliga som kommer med kritik ofta gör det anonymt (ofta under flera olika alias) och med hätskhet och pepprat med osakliga personangrepp snarare än konstruktiva argument. Det finns inget roligare än konstruktiva och passionerade diskussioner.
Personligen tycker jag inte alls att White Guide suger, de flesta som arbetar med den är oerhört kunniga.
http://matalskaren.taffel.se/tag/white-guide/
Men som alla guider har de problem. Till skillnad från Robin anser jag att de har stor makt, i likhet med Robin anser jag att de bör kritiseras och ifrågasättas.
Och att många som läser här vill att Robin ska starta krog i deras kvarter eller laga mat hos dem beror dels på att en del ätit Robins mat, dels att vi gillar den typen av mat han lagar.
Att bra/intressanta krogar/kökschefer inte funkar på vissa ställen har jag sett massor av gånger, de kanske är före sin tid (som Petri Pumpa), de kanske är dåliga på att känna av marknaden. Men det behöver sannerligen inte bero på att maten är undermålig. Och det är den som hyllats i kommentarerna.
McDonald´s är en världssuccé, ska de hyllas med automatik för detta?
Mcdonalds är ingen succé, inte för mer än en liten klick människor som redan förlorat sig i kapitalismens ondska sen 50-talet. Det har hur som helst väldigt lite med mat att göra.
Visst är det fegt att skriva kommentarer anonymt speciellt med personangrepp. Jag är ibland själv ute lite på hal is och tar till fega kommentarer för att vinna poäng. Däremot står jag verkligen för att det är grymt lätt i Robins och andra bloggares fall att kapa en krog för att sedan försöka själv och och se att det inte är helt djävla enkelt. Åtminstone så gjorde Robin ett tappert försök och det respekterar jag han för.
Alldeles för få vet vad de talar om när de offentligt sågar en krog vid fotknölarna. Det finns liksom för lite respekt för de som lägger ned ett bra gäng timmar om dan i att göra andra människor glada. Sen finns de dom som bara står i kök för att de gillar sjargongen och skiter i att det är gästerna som betalar deras löner, de finns det vet jag. Däremot behöver man inte jobba med dom samt att de brukar sållas bort ganska fort till storkök som bara öppnar påsar och slänger in potatis i ugn. Sen måste en krog som tar bra betalt för sin mat leverera också, gästen har naturligvis rätt i att tycka vad de vill. Likaså får ni bloggare ta att jag tycker det stryks ruggigt mycket medhårs och väldigt lite kritiseras. Jag blir granskad för varje tallrik jag serverar då ska ni kunna ta det också.
Nu ger jag mig på Robin lite väl mycket här angående hans projekt i Östersund, där vet jag inte hela sanningen om vad som hände. Sen sa jag aldrig att det var hans mat det var fel på. Att en krog inte funkar kan bero på flera saker. Samtidigt vet jag att han kan ta det likaså som jag kan ta att höra att allt jag gör inte är tip-top. Då har man chans att utvecklas.
Era middagar är säkert hur trevliga som helst och det bjuds säkerligen på gott käk, det är dock en annan sak att laga god mat på krog och lita på att 3 stationer ska fundera klanderfritt.
Det vet jag inte om alla som skriver här förstår?
Nu är jag ruggigt utpumpad när det gäller den här diskussionen så jag kommer inte lägga in fler kommentarer. Intressant är iaf att så fort jag är med på ett hörn blir det ganska långa trådar :)
Fast det där med inbördes beundran har vi redan pratat om så jag behöver kanske inte börja med det själv.
Lev väl kära tafflare, det kommer garanterat bli fler tillfällen för mig att sticka in.....
/ Nisse
Men nisse: Nu missar du en ganska viktig poäng. Alla vi som skriver på Taffel gör det utan ersättning. (De fåtaliga annonserna täcker precis driftskostnader.) Våra läsare vet att det här är en kärleksgärning. Precis som jag påpekat vid flera tillfällen: något man får gratis kritiseras inte på samma vis som det man betalat för. Om du bjuder på mat kommer dina tallrikar inte granskas på samma vis. Promise!
Precis som när jag jobbade i kök får jag betydligt mer kritik för det jag gör mot betalning. Jag har fått skriva om hela artiklar, jag har fått hotmejl, hatmejl, sågningar i bloggar där min person, mitt sätt att skriva, mitt utseende, mitt sätt att prata etc sågats skoningslöst.
Jag har för övrigt jobbat en hel del på krog i positioner från diskare till kökschef. (vilket jag inte passade för vilket gav mig mer respekt för krögare). Samt drivit egen cateringfirma med personalansvar i många år. Anna som bloggar här driver en stor livsmedelsbutik och vet mycket om kompromisser. Gitto har varit servitris. Så vi är inte enbart glassiga bloggare med naivt outsiderperspektiv på matbranschen. ;-)
Det får bli ett sista inlägg iaf.
Lisa: Jag menar inte enbart de som bloggar på taffel, jag menade både dom och de som kommenterar. Sen finns det dom som vet vad de snackar om och de som inte gör det. Det får jag leva med. Därför väljer jag att läsa de bloggar där bloggaren vet vad han eller hon talar om. Robin är den som är mest intressant, däremot har han inte rätt i allt han skriver och det berättar jag gärna.
Att ni bloggar gratis är erat val, det är inget jag lägger någon värdering i. Betalt eller inte, kritik ska man kunna ta. Det kan väl jämföras med en elev som praktiserar i ett kök, gör han fel får han höra det.
Jag är dock av den åsikten att om man är med i ett program som stjärnkockarna vill man antingen synas eller får man bra betalt. Jag vill ändå påpeka att det är ingen diss mot dig som person, du gör dina egna val. Däremot litar jag inte på dig när du säger att det är av kärlek alla på Taffel skriver. Jag tror att du har ett visst intresse att någon gång tjäna pengar på det. En del gör det garanterat bara för att de gillar det.
Jag lägger inte heller någon värdering i det, alla gör sina egna val i livet och har rätt till det. Vill bara påpeka att det är ingen personlig diss mot dig eller andra som ställer upp i matlagningsprogram på tv. Däremot blir det svårare för mig att ta dina åsikter på fullaste allvar efter sett dig och edward blom diskutera vilken typ av druva som krävs för att göra den bästa rödvinssåsen...
Nisse: Vi har sedan länge lagt ner alla tankar på att tjäna pengar på Taffel. Och jag tror faktiskt jag vet bättre än du varför jag bloggar. Trist att du anklagar mig för att ljuga. Men det får stå för dig.
Naturligtvis får man ta kritik vad man än gör, det är tonen och typen av kritik jag försöker förklara skillnaden på. Bra konstruktiv kritik är det bästa man kan få! Det må så vara att du kritiserar oavsett om folk bloggar gratis eller inte, det jag försöker förklara är att ANDRA kanske inte gör det.
Om du är intresserad av ämnen som vilken druva och vintyper som blir bäst i olika maträtter (det borde kockar vara) kan du kolla in vår blogg Matmolekyler eller läsa Cook´s Illustrated (som matintresserade borde göra). Det är superintressant att blindtesta.
Sidor