"Jag minns alla fried chicken sandwiches och hur de brukade mätta mig" som Kerstin Thorvalls klassiker hade hetat om hon, som jag, varit mer intresserad av mat än män.
Förra helgen kom ett nytt nummer på min lista och jag har en känsla av att det inte var en one date kind of thing. Jag har fått smak och jag vill ha mer. Mackan med den krispiga kycklingen som serveras på brunchen på Bananas just nu tog mig på sängen, typ bokstavligt, rakt framför ögonen på barnen. Nygräddad bröd från deras utomordentliga pizzaugn, nyfriterad kyckling som de dessutom har haft den goda smaken att göra på lårfilé, kocken - I salute you. Till det hele, späda spenatblad och en hot sauce med rejält drag i.
Den som hade vett att konceptualisera det hrä med att äta halva dan och dessutom få dricka rusdrycker till på helgerna och kalla det brunch kan väl få ta över Dylans nobelpris, han verkar ändå inte så till sig i trasorna va?