Lukt, arom, smakintryck?
Smak och lukt är lätta att blanda ihop - oftast stöter man på dem samtidigt när man äter, och då blir det lite onaturligt att dela upp dem; särskilt när hjärnan envisas med att integrera dem till ett sömlöst enhetligt intryck.
Svenska språket gör oss inte heller några större tjänster; britter och amerikaner kan hyfsat vardagligt tala om att maten har "flavo(u)r", men drar man till med svenskans mest näraliggande motsvarighet "arom" hamnar man raskt i parfymassociationsträsket och vågar man sig på "bouquet" utanför vinkretsar finns risken att ingen förstår vad man menar. "Doft" drar förutom parfymkopplingen med sig en rätt bestämd lutning åt det positiva hållet, medan "odör" och "stank" uteslutande håller sig till de negativa upplevelserna. Och att börja tala om luktsinnets betydelse för hur maten smakar blir förr eller senare väldigt förvirrande, särskilt när man vill reda ut var det ena sinnet börjar och det andra tar vid.
Så frågan kvarstår - vad ska vi kalla det som händer i mötet mellan tunga och näsa när vi äter?
Kommentarer
Pelle: jag tror "smakupplevelse" fungerar bra för att tala om det hela på ett allmänt plan, kanske mindre bra när man också vill precisera vilken del av upplevelsen som (grund)smak bidrar med och vilken del som kommer från lukt - och det är ju det jag vill göra i boken. På ett plan är "smakupplevelse" faktiskt till och med bättre: "upplevelse"-biten av ordet hjälper till att peka ut att det är en människa med som mottagare i processen - en person med humör, tankar och minnen. Men jag tror inte man får med den biten genom att kombinera ihop de två ordkandidaterna till "aromupplevelse"; det blir liksom bara styltigt. Åtminstone i min mun.
Ett låneord kanske kunde vara nått med en fin försvenskning, förnordiskning?, a la Flavör kanske?
Jag tror det är lättare för folk som är pålästa inom ämnet att dra koppling mellan aromer och smaker. De som inte är insatta i verken vin eller mat vet förmodligen heller inte att smaken ligger lika delar i näsan munnen.
Mitt "nykonstruerade" ord.
"Smakarom"
Önskar reaktioner
OT: Litteraturtips med spark mot stenåldersmat.
Catching fire. -How cooking made us human.
Recension: http://www.nytimes.com/2009/05/27/books/27garn.html?_r=1
via.
http://johnhawks.net/node/2009
Smakarom är tydligt och bra!
Fast aromer ger för mycket doftvibbar för mig. Och smak är ju mycket mer än så. Jag brukar prata om smakupplevelse som nåt slags helhetsbegrepp för just den totala smakupplevelsen. Då kommer man också ifrån den vetenskapliga definitionen där man måste ha en smakreceptor på tungan för att få kalla det för smak. Förirrande mig häromdagen i adaption och konsten att maximera sin smakupplevelse
http://pelleskok.blogspot.com/2009/05/less-is-more-maximera-din.html
pippopp: njaej, den är hittills bara baserad på personer i min närhet så det kan vara fel. Jag hoppas ju också att jag ska ha fel på den punkten, så det är ytterst uppmuntrande att du tycker annorlunda! (ni övriga: kom gärna med fler röster - är "arom" för dig synonymt med en lukt, eller drar det mer åt smakupplevelsehållet?)
"Ord kan, som alla förstås vet, betyda olika saker i olika grupper, dialekter och åldrar.
Är det här ett av de orden, måntro?"
Jag tror att "arom" är ett ord som inte alla använder, eller i alla fall inte ofta, och därmed kan det nog få lite lokala betydelsenyanser som färgas av vem man råkat tala med och vad man läst.
"Aromatisk" kopplar jag gärna till mat, men ordet har en ovälkommen glutamat-koppling.
Arom får mig att tänka på vin och andra drycker - där kopplar jag det till både lukt och smak. Att prata om aromen hos en fläskstek däremot låter bara konstigt.
Associerar arom mer till smak än till lukt. Fast du har jag buntat ihop intrycken jag får när jag har maten i munnen så givetvis är luktsinnet inblandat där också. Tycker det är ett bra ord men håller med om kopplingen till glutamat. Aromat är ju tyvärr väldigt väletablerat.
Anna B, Elin, Robin: aha! Två ytterligare aspekter. Som jag faktiskt inte tänkt på hittills. Tack!
Det kompliserer saken enda litt mer å innføre norsk og dansk, men her tror jeg vi har samme problem i hele Skandinavia. Jeg mener å huske at en eller flere dansker, ved noen anledninger, har valgt å bruke ordet flavour. På norsk har vi samme problem som dere. Vanligvis brukes ordet smak på norsk. Imidlertid har vi lånt mange andre ord fra engelsk, så kanskje dette er rette tidspunktet for å låne ett til?
Samspel- nej det är ju ingen som förstår, men det uppstår ju faktiskt ett samspel mellan tunga och näsa.
Samsmak? - nej det går inte heller.
Översättarhelena!!- Du brukar vara bra på nya ordförslag
Dags för gammal hederlig svengelska: Flavör?
Jag tänkte faktiskt också på just "Flavör". Det behöver inte vara så konstigt egentligen.
Tack Örjan, men jag kommer tyvärr inte på något. Men "arom" är väl inte så dumt egentligen?
ÖH: Som "rent" ord räknat är arom nog helt OK. Det är helt klart den närmaste motsvarigheten till "flavo(u)r" om man ska gå från engelska till svenska. Problemet är att ordet har betydelseglidit så mycket åt lukthållet - folk säger "vilken arom" när de luktar på något, ytterst sällan när de tuggar på det - att det blir otydligt och lite konstigt att använda det för lukt+smak-upplevelsen. Säger man att "matens arom påverkas av hur mycket socker det är i", till exempel, tror jag att de flesta kommer tänka sig någon mysko interaktion mellan socker och doftämnen som sker i *luften* innan de nått vare sig munnen eller näsan. Eller?
Är du säker på den glidningen, Malin?
Jag tycker "arom" huvudsakligen har med munnens smak att göra, inte näsans, fast ändå är det två tillsammans.
Ord kan, som alla förstås vet, betyda olika saker i olika grupper, dialekter och åldrar.
Är det här ett av de orden, måntro?
Sidor