Leverskräcken lever än
Ungefär var tredje månad får jag ett fruktansvärt leverpastejsug. Det skulle säkert fungera lika bra med järntabletter, men jag föredrar ändå att kurera näringsbrist med mat. I vanliga fall tycker jag att leverpastej är ungefär det äckligaste som finns, jämsides med jell-O och rakfisk.
Men när suget väl sätter igång skulle jag kunna leva på leverpastej. Direkt ur asken om det skulle krävas, men allra helst på knäckebröd med massor av skivad slanggurka, strimlad paprika och rejält med nymalen svartpeppar. Just nu är jag i början av ett riktig leverpastejorgie, och jag har hunnit äta leverpastej till frukost, lunch och mellanmål.
Av köpepastejerna är Pastejkökets ekologiska allra godast. Fet och len, utan massa konstgjordheter och med en alldeles lagom sälta. Andersson & Tillmans är tyvärr inte alls god, trots (eller på grund av?) att jag hade höga förväntningar på den.
Men det var först för tio minuter sedan som jag insåg det absurda i att jag aldrig gjort min egen leverpastej. Hallå liksom, för att citera valfri tonåring. Kruxet är bara att jag, matlagningens daredevil, som inte ens fegar ur för sådana utmaningar som bouillabaisse och egen bacon verkligen känner mig helt bortkommen. Hur gör man? Jag har läst typ femtio recept, men jag vet faktiskt inte om jag törs. Framför allt är det oviljan att hantera lever som spökar. När jag sommarjobbade i ICA-charken som tonåring var den stora skräcken alltid veckans leverans av ungnötlever. Två hela, enorma leverblaffor skulle skäras i bitar och paketeras. Det luktade sunkigt blod och kniven fullkomligt smalt igenom levern på ett sätt som fortfarande får mig att rysa när jag minns det.
I väntan på tid hos en KBT-terapeut som kan få mig att övervinna min leverfobi tar jag gärna emot era bästa leverpastejknep. Är det ansjovisen som gör det? Ska man ha i ett syrligt äpple för att bryta leverjolmigheten? Röd eller gul lök? Hur mycket ister? Måste jag investera i en köttkvarn? Kommentera!
Och helt off topic: kan någon svara på varför det heter leverfläck?
Kommentarer
Det heter leverfläck eftersom man förr trodde att fläckarna indikerade leversjukdom.
Roligt att se dig tillbaka, Margit!
Sött hus!! Och det skulle vara jättekul att flytta närmare dig! (tror jag ;) ) Men jisses vilka priser!!!! Antar att det är något man måste lära sig leva med där uppe i hufvudstaden?! Hehe!
Enligt SAOB så kommer leverfläck från färgen, och på den tiden var nog just leversjukdomar betydligt vanligare. Och det skall nog stå KBT-terapeut ovan.
kurt: det är rättat nu, tack!
tyvärr, jag kan nog inte hjälpa dej, inte när det gäller leverpastej, men stekt citron är väldigt bra till ungnötlever
Kan du inte använda kycklinglever?
alltså, det är himla blodigt med lever. jag försökte göra leverpastej förra julen och hade blodbad i köket. så mitt tips är att inte försöka dela levern i mindre bitar för hand, utan isåfall köra den snabbt i mixern (fast jag vet inte vad det har för molekylär påverkan på organet, kanske skiter sig alltihop). allt annat är en barnlek. bloody barnlek!
Den enda leverpastej jag gillar är en fuskvariant som jag gör till jul med just kycklinglever:
stek massa scharlottenlök i smör, bryn kycklinglevern, i med löken igen och timjan + rosépeppar, vispgrädde så det nästan täcker, rejält med konjak och sjud typ en kvart tills levern är genomkokt. Salta ordentligt och kör rubbet i mixer, passera ev om du vill ha helt slätt. Ner i lerskål och kyl. Den blir fin och krämig efter en natt i kylen, billigt och jättegott fast med begränsad hållbarhet (små formar och frysen är nog ett tips om det inte är en veckas julbord på g.
Men testa med svinlever, det blir spännande (jag vill inte - läbbigt!)
Mina barn är kraftigt leverpastejberoende. Det enda mackpålägget som äts hemma. De har blivit 14 och 16 nu så det verkar inte vara överdrivet skadligt. Men åtskilliga kilon konsumeras årligen (tonårskillar...)och de börjar bli rätt leverpastejkunniga. Enligt deras omdömen är Scans original absolut bäst. Pastejköket duger också (men helst inte minivarianten som jag ibland försöker med)
Varje jul ska jag vara duktig och göra egen leverpastej. Det är ju superenkelt om man har en bra mixer och det har man ju. Och jag tänker alltid helyllepräktigt att det här ska jag göra jämt: nu ska jag bojkotta Scan och ge dem ett präktigt intäktsfall (ha!). Men skrattar bäst som skrattar sist, och det gör Scan. Mina barn vågar vägra min pastej. Och det oavsett proportioner av svin- och kalvlever, om jag väljer grädde eller ister, om jag gör den på ägg eller mjöl, om jag smaksätter med äpple eller cognac. Segraren är Scan. Hemlagade pastejbagare göre sig ej längre besvär hemma hos oss!
Alltså, jag har ju precis börjat följa din blogg och den är så beroendeframkallande att jag sitter och läser till mitt i natten. Eftersom jag tar igen vad som verkar flera års olycklig ovetskap om dina underbara utläggningar så tar jag mig friheten att kommentera ett över två år gammalt inlägg.
Jag säger bara Hagdahls matlexicon! Däruti finner du ett underbart och förskräckligt gammaldags recept på leverpastej. Min pappa gör det till jul och vi syskon slåss om burkarna. Blodvite har uppstått vid något tillfälle så numer gömmer pappa burkarna och så delar han högtidligt ut en liiiiten bytta var som vi får ta med hem. Jag äter min med sked. Den är fasansfullt fet men ack så god.
Tyvärr är allt jag äger magasinerat, så även herr Hagdahl. Vattenskada och påföljande sanering. Annars hade jag delat med mig av receptet.
Om du inte redan har boken, tjock som en bibel, så leta rätt på ett antikvariat och skaffa den!
Tjolahopp!
Den ska jag skaffa om det visar sig att den inte finns i min kokbokshylla än, tack Anna!
Sidor