Lao Wai
Lao Wai, inte att förväxla med Lao Wa, som betyder Jan-Ove Waldner på kinesiska, är en kinesisk restaurang på Luntmakaregatan i Stockholm. Sedan några månader tillbaka äter jag lunch där ungefär fyra av veckans fem arbetsdagar. Inte främst för att det är en vegansk restaurang. Inte för att den har en enda rätt på menyn. Inte för att denna enda rätt är i stort sett samma jämt även om den kallar sig lite olika saker beroende på veckodag. Och faktiskt inte heller för att mannen som varje dag tar upp min beställningen verkar så oändligt less på sina gäster, mig inkluderat. Utan för att maten är så sanslöst bra. Det är kanske inte den snyggaste mat jag ätit men den är som sagt väldigt, väldigt god. För att vara vegansk mat är det nog den godaste jag ätit. I alla fall till lunch.
Jag har försökt fråga om hemligheten men det verkar inte finnas någon förutom en särskild buljong på shiitake och färska råvaror av god kvalitet. Jag brukar kika in i köket men har inte sett något ovanligt, det står ett par kinesiska kvinnor där och hackar morötter på ett till synes normalt sätt.
På något sätt ska jag ta reda på hur dom gör och varför det blir så bra.
Kommentarer
Kommer just därifrån. Idag log mannen som serverade. Bästa lunchdagen är dock måndagar. Då serverar de sin glasnudelrätt (samma rätt som övriga dagar fast med glasnudlar).
Festligt, vi pratade just häromdagen om varför vi tycker att det är såå himla gott på Lao Wai. Har försökt locka med diverse kollegor som inte hookat, vilket i och för sig är bra för om man bara är två får man oftast plats. Instämmer i att måndagarna är bäst - även om det smakar så gott som exakt lika alla dagar - måste vara nåt med konsistensen på glasnudlarna...
OT: När jag jobbade i Peking ville jag veta om det var sant det där med att alla kineser hade J-O som idol och visste vem han var. De som var någorlunda i min ålder hade ingen aning om vem karln var, men taxichaffisarna visste. "Lao wa! War-der-ner!"
OnT: Om jag får hålla med om Lao Wai trots att jag bara ätit där en gång så gör jag det. Maten såg ut som en katastrof, en hal röra på tallriken vad vi än tog in, men ack så gott.
De kanske har kött som sin hemliga ingrediens...
Det är en oerhört intressant teori.
Ja varför inte. Jag är nötallergiker och beställde mat utan nötter, men det gick tydligen inte. De är nog inte så noga med att hålla isär rätterna, märkte jag på första tuggan.
En rolig grej är att "lao wai" betyder utlänning, just för att kocken som lagar maten är en svensk man! Han syns dock sällan och verkar mest stå framför grytorna inne i köket.
Och: Snälla ta fram ett recept! Jag vill verkligen försöka på mig något liknande hemma.
Och: Snälla ta fram ett recept! Jag vill verkligen försöka mig på något liknande hemma.
Om man nu plockar grönsakerna så kan man banne mig äta hela grönsaken!
Det beror på att den förtjusande excentriske ägaren Richard ständigt pilar runt i alla asiatiska affärer för att hitta de bästa grejorna. Han vet exakt vilka produkter man ska köpa av olika producenter. Han åker även till Hong Kong och tar med sig resväskan full av goda saker som bara finns där (av högre kvalitet alltså). Han är en hjälte! Han är numera bara i köket på fredagar, vad kul att det håller stilen ändå! Han har gjort ett tofujobb i Gorumet, för några år sedan efter mitt envetna tjat. Leta upp det, där finns recept och knep!
http://matalskaren.taffel.se/gammalt/2007/03/lao-wai-frmmande-men-nra.html
PS Richard är inte svensk utan holländsk till börden. Hederssvensk, om du frågar mig.
Korrigering; Richard är en excentrisk holländare som hamnat här. Han har stenhårda principer om formgivning (har jobbat med honom, både på gott och ont…) och lika hård regim i sitt kök. Helst får mat inte tas med eftersom den förstörs om den mikras.
Och säg inte detta högt; ett tag fick hans kinesiska fru ha ett teahouse mellan lunch och middag där "hon fick leka". Hennes dumplings kickade hans mat med hästlängder. Bättre dumplings och tea får man tamejfasen leta länge efter.
Kul att du hittat hit! Vi har väntat på dig.
Åh, jag var på detta tea house, det var mirakulöst. De sålde helt unika teer för en spottstyver och maten var helt bisarrt bra. Men marknadsföring är inte deras grej riktigt. Vill dock påpeka till Richards försvar att det är skillnad att laga småportioner åt 5-10 gäster (som fick vänta) och att laga lunch under rusning med vinstkrav.
Förresten vill jag slå ett slag för desserterna. De godaste asiatiska desserter jag ätit.
Roligt inlägg hahaha! :)
Jag undrar vad kvinnorna i köket tycker när de ser att du står där och tittar!? :)
Har Lisa del av svaret i sitt länkade inlägg?
"Hemligheten bakom umamikicken är ett egenimporterat shiitakepulver från Taiwan."
Jag har faktiskt lite shiitakepulver i källaren, Lotta. Du kan komma och hämta och gunga lite i hammocken när du har tid!
Det var det flottaste erbjudande jag fått sedan jag vet inte när!
Efter tio år utan kött från "djur med ögonlock" (jo, fåglar har också ögonlock, även om de sitter på nedersidan och gör att hönan blinkar s.a.s. underifrån) har jag nu kommit dithän att jag tänkte skippa även fisk i någon större utsträckning. Ja, Jonathan Safran Foers "Äta djur" hjälpte till... Finns det någon i läsekretsen som har tips på inspirerande och aptitretande vegetariska kokböcker och/eller matbloggar? Behöver lite hjälp på traven...
Den här kommentartråden roar mig så till den milda grad att jag snart sätter mig på tåget från Göteborg.
http://www.101cookbooks.com/
"För att vara vegansk.." var det, ja... Inte låta så förvånad, hemmafrun!
Vegansk mat är sällan särskilt tillfredställande. Och innan ni bashar mig - jag tillbringade tre dimmiga tonår som vegan och har varken förr eller senare varit så lösgodisberoende som då. Och då fick jag ändå minituöst protein- och vitaminsammansatta måltider eftersom jag gick på rikemansinternat där kosten var skitviktig för att vi inte skulle kolavippa mitt under pågående examen.
Med detta sagt, om veganmat i allmänhet smakade som på Lao Wai skulle jag kunna tänka mig att bli vegan igen. Förutsatt att du luskar ut hemligheten så att jag inte behöver flytta in till stockholm och äta alla mina måltider ute.
Men jag ÄR förvånad. Jag har varit förvånad i månader nu. Jag gillar vegetariskt och jag har många trevliga upplevelser på den bogen men den här maten är beroendeframkallande. Jag vill gärna påpeka att jag just nu jobbar i den del av Sverige som förmodligen har mest och bäst att välja bland på lunchtid. Men inget slår det här. Det är kul tycker jag. Om jag kunde laga såhär god vegansk mat skulle jag kyssa köttet, fisken och fågeln adjö idag. Och det lustiga är att maten är just tillfredsställande (jag delar delvis din erfaranhet Margit) ur alla aspekter (utom kanske just den visuella då).
Tyvärr får jag för mig att den gode Richard är rätt svårflirtad. Det står ju tydligt på ett stort plakat utanför restaurangen att det är just färska råvaror av prima kvalitet som är grejen, ingen msg, inget fusk, punkt slut, hej då, vi är trötta på frågan.
Jag måste också säga att en restaurang som trycker upp två recensioner, varav den ena poängterar den relativt ovänliga servicen, redan där har vunnit mitt hjärta. Det är svårt att motstå någon som låter ärligheten genomsyra alla detaljer, från grönsaker till marknadsföring. Bra gjort Gröndalsbon (för jag gissar att du haft ett finger med i spelet).
Håller med om att den är helt oförklarligt beroendeframkallande,
deras mat!
De skriver på sin hemsida att man är välkommen att ta en titt i köket, kanske de skulle föredra om man inte gjorde det mitt i lunchrusningen dock...
Haha. Vad tror ni om att gå dit i grupp?
Jag har ätit lunch där fler gånger än jag vågar tänka på, och de kan svaja till ordentligt ibland, men lägstanivån är ändå högre än det mesta annat man kan äta i lunchväg i Stockholm. Och när de toppar är det bara så galet gott.
Jag har precis som Lotta stått och tjuvkikat in i köket, främst för att klura ut hur de gör sin varma pak choy-sallad, men kunde inte se något speciellt. Sista veckan innan förra sommarens sommarstängning gick jag helt enkelt in och förklarade hur oansvarigt det var att stänga och undrade hur jag nu skulle få min Lao Wai-fix under sommaren. Killen som jobbar där tog det på rätt sätt och berättade i grova drag hur de gör den varma salladen, och nyckeln var, som Lotta skrev, den där shiitake-buljongen. Som naturligtvis inte går att få tag på här. Men så tänkte jag: shiitake-buljong, hur svårt kan det vara att göra själv?
Inte speciellt svårt, visade det sig. :)
Snälla berätta! Gärna detaljerat. Jag har en påse torkad shiitake hemma i skafferiet.
Svamp + vatten. Låt stå minst 5-6 timmar. Sila.
Om man vill koncentrera smaken (vilket man vill om man ska ha den som smaksättare i t ex pak choy-sallad) kan man förstås sjuda den till lämplig koncentration. Smaken förändras av värmen och en del smaknoter tystnar, men den behåller sin grundkaraktär.
Att umamispetsa med en bit kombu som får dra med i första skedet är inte fel.
Underbart, tack. Då vet jag vad jag ska pyssla med i helgen.
Asså. Det här är bättre än telefonsex! Trevlig helg!
efter det här inlägget gick det ju inte att inte gå dit och nu undrar jag hur jag ska lyckas med att inte gå tillbaka fem dagar i veckan framöver.
TAffels egen svampexpert Peter Jägerbro skriver om matlagning med torkad svamp.
http://kortomgott.taffel.se/2010/11/26/lemma-blotlaggning-av-torkad-svam...
@katrin (och alla andra som vill laga mer vegetariskt för den delen) låt mig presentera palsternackan; http://densomaterpalsternackor.blogspot.com/
Tack för tipsen, Kim och Lotta!
Inga glasnudlar i dag trots att det är måndag! Bäst att gå dit i morgon igen...
Fruktansvärt typiskt. Jag kunde inte gå dit igår, inte idag och inte i morgon heller. Det är lite jobbigt.
I dag var det jordnötter i. Mycket gott!
Natriumglutamat måntro?
Totalförbjudet på denna restaurang.
Alltså, nu blir man ju bara så nyfiken på det här stället.
Tror jag får ta sällskap på tåget från Göteborg med Cilla här ovan =)
tips om du(/ni?) tycker att lunchen är enformig men ändå väldigt god: gå dit och ät middag nån dag! då finns fler rätter att välja på och de skiljer sig betydligt mer än lunchrätterna från dag till dag. ännu ett tips: ta nr 35. mapu tofu och det där grönsaksrätten som smälter i munnen vad det nu heter. sjukt goda båda två!
Tack!
Sidor