Kycklinghjärta: receptet
Kycklinghjärtana visade sig som sagt vara en glad överraskning. Jag som tycker att kyckling smakar i princip ingenting var förtjust över den ganska kraftiga smaken. Lite som kycklinglever, fast med tuggmotstånd. Lisa påpekar klokt att kycklinghjärta lätt blir segt, men genom att woka det rätt länge på hög värme får man ett knaprigt hjärta med aningen stuns i.
Att Magnus åt nästan tre portioner är ett betyg så gott som något. Att han dessutom exklamerade att det var hans nya favoritkött var förstås ännu bättre betyg. Fast jag misstänker att kycklinghjärta är precis en sådan styckningsdel som man kan toktröttna på om man äter det mer än någon gång i månaden, eftersom det har en ganska karaktäristisk smak.
Det enda kruxet med kycklinghjärtana är att de ser så förbannat dumma ut i bestämd plural. Hjärtana? Det låter ju inte riktigt klokt och ser ut som om det har minst en stavelse för mycket. Men låt inte det hindra er ätupplevelse...
Det här är en enkel och mycket god wok där kycklinghjärtana får spela huvudrollen. Servera med ris eller nudlar.
Wokat marinerat kycklinghjärta
Receptmakare: Margit Richert
4 portioner
120 minuter
- 450 g kycklinghjärta
- 1 msk mörk soja
- 2 msk chinkiangvinäger
- 2 msk råsocker
- 2 msk finhackad ingefära
- 2 finhackade vitlöksklyftor
- 2 smulade thaichili
- 1 liten purjolök
- 2 morötter
- 1 burk vattenkastanjer
- 2 msk neutral olja
- 1/2 msk potatismjöl
- Putsa hjärtana. Klyv dem och skölj av eventuella blodklumpar inuti. Lägg dem i en bunke.
- Blanda samman soja, vinäger, socker, ingefära, vitlök och chili och slå över marinaden över kycklinghjärtana.
- Låt kycklinghjärtana marinera minst en timme i kylskåp, gärna längre. Rör om då och då.
- Strimla purlolöken tunt och skär morötterna i tunna stavar. Skiva vattenkastanjerna.
- Låt kycklinghjärtana rinna av från marinaden i ett durkslag, men ta vara på marinaden.
- Hetta upp olja i en wok eller stekpanna. Woka kycklinghjärtana tills de fått fin färg och är riktigt knapriga, ca 10 minuter.
- Tillsätt purjolök, morötter och vattenkastanj och stek ytterligare någon minut.
- Slå över marinaden utrört med potatismjölet och låt koka två minuter.
Kommentarer
Detta verkar synnerligen smakfullt och -intressant. Frågan är bara: hur får man tag på dessa stycknigsdelar?
Jag är annars mycket förtjust i riphjärtan där man verkligen kan tala om en karakteristisk smak. De är tyvärr ej heller lätta att finna i frysdisken.
Kronfågel har börjat sälja såväl färska kycklinghjärtan som lever och muskelmagar. Jag hittade det på mitt lokala Coop, så det borde inte vara speciellt svårhittat.
Riphjärtan låter smaskigt, men fruktansvärt exklusivt. Hittar du några får du banne mig dela med dig! :)
Kycklinghjärtan finns i rätt många livsmedelsbutiker. Vi Hornstull, Daglivs på Fridhemsplan givetvis men även många mindre butiker har det.
COOP-utbudet skall justament undersökas så snart tiden tillåter.
Som vanligt är det min gastronomiska moder, min Bestemor, som skulle kunna leverera riphjärtan. Jag tror jag måste be henne starta företag; Bestemor Skrei- & Ryphjerteimport AS eller nåt.
Om man nu känner en obetvinglig lust att testa det här men inte har någon chinkiangvinäger hemma (dock åtta andra sorters vinäger...) och inte orkar åka ända in till stan för att handla det, kan man byta ut det mot nåt annat möjligtvis?
Anna: Aldrig!
Nä, jag skojade bara. Ta balsamvinäger i stället eftersom chinkiangvinäger är mild och fyllig (och har samma färg). Lycka till!
Min COOP-butik i Nora tar hem åt mig på beställning, tar bara några dagar. Det här receptet ska jag absolut pröva!
Ett tips till er som har hund - de älskar kycklinghjärtan! Jag brukar koka kycklinghjärtan och sedan köra med handmixer så att det blir en gröt, sedan smaksätter jag det tråkiga torrfodret med det. Swisch, så är allt uppätet på nolltid!
På finlandssvenska heter det hjärtanen... Och vi är lika bombsäkra på det som SAOL är på ordformen "hjärtana" (trots att väldigt många rikssvenskar däremot verkar känna sig osäkra).
Marcus, utan att stereotypisera så har jag fått intrycket att finlandssvenskar i allmänhet har ett mer medvetet och kärleksfullt förhållande till sitt språk. Eller är det bara något jag fått för mig?
Du har nog rätt, medvetenheten och omvårdnaden som finns bland många finlandssvenskar kommer sig nog naturligt av att det egna språket inte är en självklarhet för en minoritetsbefolkning. Svenska språkets roll i Finland är ständigt ifrågasatt vad de officiella sanningarna om den lyckliga minoriteten än säger...
Men jag är kanske inte rätt person att uttala mig för det är redan länge sedan jag "gav efter" och flyttade till Sverige -- jag är något så knäppt som en Sverigesfinlandssvensk! ;-)
Eller om det nu hette Sverigefinlandssvensk då? ;-D
Sidor