Jag är på ständig jakt efter krull på tungan. Alltså det som händer när man stoppar en sked syrlig filmjölk i munnen. Den ska vara riktigt, riktigt syrlig. Min bästa filmjölksupplevelse var länge min första klunk av - inte filmjölk, utan tysktillverkad kärnmjölk (som jag hittade i polska hyllan på matdax i Hagsätra). Supersyrlig och så mager (mindre än 1 % fett) att det sura fick fritt spelrum. Samtidigt var den så pass tjock att jag kunde klassa det som en filmjölksprodukt. Efter detta krulliga minne spanade jag länge efter kärnmjölk på andra ställen men kammade noll. Men så, i somras sprang jag på kärnmjölk från Wapnö gårdmejeri när jag gick vilse på Ica Kvantum i Liljeholmen. Förväntningarna var stora och besvikelsen blev lika ansenlig . Tunnare konsistens och rundare smak. Ingen syrlig smocka. Därför bestämde jag mig för att förvisa den till en smet till amerikanska pannkakor. Där hände det något. Jag som tycker att det är tillbehören som är intressanta i pannkakssammanhang blev helt förtrollad av de fluffiga plättarna och åt de som de var, med en klick smör.
Men åter till filmjölken. Jag har fallit pladask för Arlas långsyrade fil. Den lyckas med att kombinera ordentlig syra och rejäl krämighet (den har en fetthalt på 3,5 %-4,5%). Jag har förstått att fjällfil har samma egenskaper men jag har inte testat den själv. När jag slog upp ögonen i lördags insåg jag att denna krämiga delikatess inte bara kan vara förpassad till att vara en frukostprodukt. Den måste bli till glass. I somras peakade jag i min glasstillverkning när jag gjorde glass på bakad jordgubb och gräddfil. Jag har inte försökt mig på att göra glass sedan dess eftersom det kändes hopplöst att toppa detta. När jag på lördagseftermiddagen började slicka på glassmaskinsröraren visste jag att jag hade en ny etta på glasslistan: filmjölksglass med bakade blåbär och hallon. Dessutom blev receptet enklare. Det här är en utmärkt frisk dessert i jultider!
Krämig, syrlig och precis lagom söt. Detta är en liten sats gjord för små glassmaskiner men det går bra att dubbla receptet. Jag använde 125 g blåbär och 75 g hallon pga så var tillgången men jag tror det finns utrymme att laborera med fördelningen. Glassen är godast de första dygnen, så ingen idé att spara. Det är i och för sig inget problem eftersom den är så god att det är svårt att vänta på att den ska bli klar.