Nyss hemkommen efter en intensiv matresa till Sydkorea med Jens Linder som guide känner jag mig nu vilsen i min egen vardag. Ena stunden vill jag ha stuvade makaroner för att sedan plötsligt känna  en stark längtan till den nötiga mjuka tofun med chilisås som serverades överallt. Jag som inte ens brukar gilla silkesvarianterna undrar nu hur ska jag kunna få tag på sådan tofu? Överväger att börja tillverka egen.

Under hela veckan träffade vi kvinnor som kunde sin grej. Alla hade de en diger uppsättning krukor fyllda av hemligheter i olika stadier av fermentering.  En liten skärva av detta fick jag med mig hem i form av flaskor och burkar som väntar på mig på köksbänken. Jag tänker särskilt på Jeong Kwans skafferier och förråd med krus och flaskor fyllda av lagrade juveler. Sojabönspasta, soja, en rad olika frukt- och bärsiraper, och ja, kimchi såklart. Till och med saltet lagrades innan de användes. Efter att jag i vintras såg Chef´s table med Jeong Kwan (om du inte redan sett är det dags nu, säsong 3 avsnitt 1) började jag tokgoogla för att se om det fanns en möjlighet att på något sätt träffa henne. Att jag knappt ett år senare skulle stå i hennes kök upp i bergen i Baekyangtemplet och se en parad av fermenterade delikatesser landa i skålar och på fat hade jag ändå aldrig kunnat föreställa mig. Av alla skatter strålade den tioåriga fermenterade rättikan allra starkast. I mitt skafferi finns i alla fall numera ett skål med rättika och kålrabbi som väntar på att bli vattenkimchi.