Få saker inspirerar som ett glas vin eller två under matlagningen. Men för mycket alkohol kan definitivt stjälpa de bästa råvaror. Jag minns till exempel när jag gjorde en underbar kryddig lammgryta och med en halv flaska Bunnahabhain (389 kr) i blodet gjorde sista avsmakningen. Bara en aning kanel till, tänkte jag något sluddrigt, sedan blir det perfekt! I min fylleglada kryddiver slant jag med kanelburken och tippade ned hela härligheten i grytan, kanel, burk och allt. Behöver jag säga att det doftade starkt av julbak i köket flera dagar efteråt? [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8896","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"250","height":"385","alt":""}}]]En annan alkoholrelaterad incident kan jag helt och hållet skylla på Penfolds Rawson’s Retreat (BiB 249 kr). Jag hade gjort ännu en trevlig lammgryta. Lammgrytor är nämligen för mig ungefär vad falukorv är för radhusfamiljer. Allt som var kvar att göra i köket var att koka lite basmatiris till grytan. Men eftersom vinet var så förrädiskt lättdrycket och min kropp så villigt accepterade alkoholen var det någon kugge i hjärnan som inte hittade någonting solitt att haka fast i. Jag höftade som vanligt i saltmängden i kokvattnet. För mig såg det alldeles lagom ut, men resultatet? Ett Döda havssalt-ris som min pojkvän åt med en plågad min . Givetvis vaknade vi båda flera gånger den natten av salt- och alkoholinducerade mardrömmar. Andra tabbar jag gjort inkluderar ett försök att grädda fisksuffle på grillvärme tack vare det förtjusande vita vinet Cacadu Ridge (59 kr) som egentligen skulle serveras till sagda huvudrätt. Eftersom det nu inte blev någon mat den dagen kan man ju cirkelargumentera sig fram till den trösterika slutsatsen att det faktiskt var lika bra att bälga i sig vinet innan. För att inte tala om den gången jag gjorde ett minnesvärt försök att fyllesteka en bit danablu efter att jag och en vän druckit en hel del Lagavulin (539 kr) på sjöbefälskolans pub i Kalmar. Den kräkliknande stanken satt i köksväggarna i veckor. Och vi ska inte ens nämna alla ljuvligt doftande fonder som åkt raka vägen ned i diskhon under silningen. För hur är det tänkt att man ska minnas att man måste ha en behållare under silen när man är upptagen med att smutta på ett glas av den underbara torra sherryn Palo Cortado Peninsula (129 kr)? De allra värsta av mina fyllematlagningseskapader involverar en hel del fysisk smärta. Som den gången en stor mängd Åbro Sigill (11.70 kr) i kombination med klassisk dumhet fick mig att förväxla min tempurafriteringsolja med ljummet vatten. Alltså stack jag glatt ned halva handen för att hämta ätpinnarna jag just tappat. Det gjorde så ont att jag svor svavelosande haranger över min egen idioti till och med efter ännu ett par bedövande öl. Jag har även lyckats skålla min fot med hett potatisvatten under inflytande av det röda och mycket generösa vinet Gnarly Head (87 kr) samt flamberat vildsvinsfilé i sådana mänder Boulard Calvados Grand Solage (279 kr) att ögonbryn och fransar strukit med på kuppen. Vänta det blir värre! En gång stod jag flera timmar med en bouillabaisse som jag gjorde helt från grunden: jag filéade tre sorters fisk, kokade en utsökt buljong och så vidare. Under tiden styrkte jag mig med en anseenlig mängd glas av den Pastis (342 kr) och rosevinet Puycheric (54 kr) som skulle smaksätta soppan. Jag bakade även ett underbart rustikt franskt lantbröd till soppan och gjorde en utsökt aioli på rostad vitlök, olivolja och kallpressad rapsolja. När allting väl var färdigt hade jag ingen som helst matlust. All smärta till trots - det största problemet med alkohol i kombination med matlagning är nämligen att den ibland dövar hungerkänslorna till den grad att man inte längre är hungrig när det är dags att sätta sig ned och äta. Sambon, som knaprat ostbågar till sin öl, passade också på erbjudandet om fisksoppa, hur vällagad den än var. Men bouillabaissen blev i alla fall världens lyxigaste bakfyllemat dagen efter. De här fadäserna må låta som ett brandtal mot alkohol i samband med matlagning, men i själva verket är de undantagen som bekräftar regeln. För det mesta skapar jag mina allra bästa kreationer de gånger jag låter lagom mängder alkohol lossa kreativitetens slips något. Vad hade min helstekta anka med körsbärssås varit utan en skvätt Cherry Heering (183 kr) i både mig och såsen? Och hur trist hade den där lökmarmeladen smakat om jag inte råkat slinta med muggen och spillt konjaks-spetsat kaffe i den? Och framför allt: hur kul hade jag haft vid spisen och vid middagen om jag inte fick dricka en och annan drink? Andra må bli höga på gott sällskap och kroppsegna substanser, men jag blir euforisk av en puttrande gryta och ett glas fruktig Four Roses (243kr). Med ett sjysst helrör kan man slå världen med häpnad.