Kärlek i en liten ask
Jag har aldrig varit någon större fan av smågodis. Några salta fiskar, visst, eller geléhallon om en skål råkat stå framme. Men förra hösten hittade jag en alldeles ny kärlek: Pastiller från Leone i Turin.
Av ren nyfikenhet köpte jag en ask av deras skära kanelpastiller i Milano. En enda liten varade otroligt länge, kanelsmaken var perfekt och efterlämnade en svalkande och på samma gång brännande smak. Munnen tvättades lika effektivt som av en skiva gari.
Sedan dess har jag provat alla sorter jag kommit över. På en bensinmack utanför Alessandria hittade jag i somras askarna på bilden, de gröna med frisk citronzestsmak och ljuslila med violsmak - alla lika övertygande.
De sista gick åt till att muta barnen under en utdragen konfirmationsgudstjänst för några veckor sedan, så därför blev jag själaglad när jag upptäckte att de fanns på Ahlgrens i Lund (i plåtaskar med italienska pinuppor på). De hade både kanel-, anis- och mintsmak, så jag bortsåg från pinupporna och köpte på mig alla tre.
Kommentarer
Vad nyfiken jag blir, särskilt på anispastillerna.
De var också riktigt goda(för alla som inte fördruckit sig på pernod)!
Asch, synd att just violpastillerna saknades. En generationsfavorit i min familj; från min mamma till min dotter. Hade blivit mäkta poppis om jag kunnat trolla fram en sån ask. Det kanske kommer...
Åh, härligt att hitta något man verkligen gillar OCH som varar länge. Jag skulle vilja ha pastiller med chokladsmak...
Bea, de kanske beställer viol om man ber dem.
Rebecca: Själv klarar jag inte av choklad när det är över typ 15 grader ute, jag pausar tills i höst. Men små små mintpastiller med chokladkärna hade nog slunkit ner ;-)
Jag begriper inte hur folk kan leva utan choklad! Men å andra sidan begriper inte folk hur jag kan leva utan kaffe och te...
Sådana ska jag leta efter. De lät goda!
Tycker fröken Dill
Sidor