The hip bone
Ganska länge var ben bannlysta i gastronomin här i landet. Efter galna kosjukan tycktes allt benigt skrämmande för många. Men det är länge sedan nu, tack och lov. Och nu börjar benen bli gångbara igen. Gastronomiska knotor berättas det om i originella och vackra "Cooking on the bone - recipes, history and lore" av Jennifer McLagan (utgiven av Grub Street). Texterna är märgfulla och benar ur ämnet rejält (förlåt jag kan inte låta bli).
Här finns recept på allt från oxe, lamm, rocka och groda, ja allt man kan tänka sig med skelett. Det vimlar av simmiga såser och rostade skånkar och läggar. Rob Fioccas matbilder inspirerar. Colin Faulkners svartvita stilleben är fantastiska.
Passande musik vid intagande av exempelvis lammlägg med inlagda citroner och dadlar eller anklår med spiskkummin, rovor och oliver (båda rätterna ur boken) är förstås Dry Bones med Fred Waring & His Pennsylvanians. Sången blev också berömt mimad i Dennis Potters The Singing Detective. Lyssna här.
Bilden till höger från legendariska Henry Gray's Anatomy of the Human Body.
Kommentarer
Jag begick mina första märgben på St:John för ca 10 år sedan och har sedan dess inte sett tillbaka. Det roligaste är att Johans ungar är som galna i märgben.
Jag tycker den här artikeln är så speciellt intressant, för ben är faktiskt något jag saknade i Sverige. I Taiwan/Kina lagar man ben inte bara som självklarhet, utan speciellt som delikatess. Därför blev jag entusiastisk över den här artikeln, och skulle inte heller bli förvånad om någon hade skrivit om bl a orm, odlade grodor, och gräshoppare som mat. I mitt hemland äter man liksom allting. Själv är inte riktigt så förtjust i dem tre sista nämnda djur som mat, men menar mest bara om min hemlängtan efter Taiwanesisk market där man hittar mycket mer att laga till mat. Aj, jag menar heller inte att vara ohygglig mot djur, utan vill bara berätta om matkultur i Taiwan. Jag har ju ödlor och guldfiskar hemma till exempel, och fick faktiskt inga tankar att äta dem tills idag.
Sidor