Vi enades om att söndagar är vemodiga. Ännu en vecka som aldrig kommer tillbaka. Försuttna chanser, missade möjligheter. En helg som runnit oss ur händerna. Saker man kunde ha ätit, annat man inte borde ätit. Ja, ni fattar.
LISA: För många år sedan, när jag och min man just träffats, enades vi om att ordet bitterljuvt var en styggelse. En markör för ovälkommet slisk. Ingentig för cyiska och klarsynta människor, som vi berömde oss av att vara. Dessutom hade jag alltid hatat smakkombinationen sötbeskt. Allt från mörk choklad till Campari. För att inte tala om sött kaffe, ett riktigt fanstyg.
Men när fan blir gammal blir hen religiös, eller i alla fall sentimental. Inte nog med att jag börjat smågilla Campari och mörk choklad. Jag har blivit en sucker när det gäller bitterljuva filmer och romaner. Precis som när det gäller mat krävs det dock fortfarande en viss cynisk sälta för att jag ska falla till föga. Dagens ämne och Hanna till ära har jag komponerat en milt bitterljuv kaka. Och tipsar om några riktigt bitterljuva upplevelser som passar till kakan.
En ovanligt bra filmatisering av bitterljuvlighetens mästare John Le Carré. Det räcker inte med en näsduk, ha ett rejält tilltaget badlakan till hands.
Kan man rekommendera en film man inte sett? Ja, för tusan! Samhällets olycksbarn har jag läst cirka tjugo gånger som barn. Varför jag inte sett filmen? För att jag kommer att kollapsa i ett dygn av ovärdiga hulkningar och snörvlanden.
Fimlfrossa! Snyftfest!
Gratis novell! Min absoluta favoritförfattare Kelly Link bjussar på en sorglig historia dold under en tjock och kall fernissa av förnekelse.
HANNA: Till skillnad från Lisa och hennes man så har jag alltid älskat bitterljuvt. Det finns något alldeles speciellt i att totalt hänge sig åt bitterljuv misär, koppla bort alla värdsliga måsten och problem och djupdyka i en fiktivs karaktärs ångest och vemod. Speciellt på söndagar, då en rejäl gråtsession för ett problem som inte existerar på riktigt är en förträfflig rening av hela sinnet inför en ny vecka, så man slipper dra med sig alla småfrustrationer som man samlat på sig under veckan. Plus att jag verkligen gillar Campari och kakor med bitterljuva smaker, så den här glutenintoleranta lilla slisktönten tackar gott för Lisas recept som följer efter min text.
Temat till ära vill jag tipsa om en nästan helt bortglömd spelkategori: Hidden object games, och speciellt spel skapade av Artifex Mundi.
Artifex Mundi är inte särskilt känt inom den "vanliga" gamingsfären. För ni ser, de har lite konstiga protagonister jämfört med de där hjältarna som alltid ska rädda de där sjukt snygga bystiga brudarna. Protagonister i spel av Artifex Mundi är oftast kvinnor, och väldigt ofta protagonister av slag vi annars inte ser: Som mödrar som riskerar livet för att rädda sina barn, eller systrar som går på äventyr för att rädda sina syskon. Framförallt mödrar är en väldigt bortglömd karaktär inom spel, och om de finns så är de döda och den manliga protagonisten ska ta hämnd för deras mördade mor, eller så finns de med lite i bakgrunden som en urmysig bullmamma som alltid bara ler och gullar med sin son, den manliga protagonisten. Spelvärlden verkar oftast inte komma ihåg att även mammor faktiskt är tänkande, kännande komplexa individer.
Det är väl därför de här spelen inte fått så mycket uppmärksamhet, om jag får vara cynisk, deras målgrupp är väldigt långt ifrån unga killar, dess primära målgrupp är vuxna kvinnor som stora delar av spelindustrin överhuvudtaget inte verkar tro existerar. Men det gör vi, och Artifex Mundi gör spel för oss. Spel som fokuserar på historia, utmaning, bitterljuva relationer och tankenötter.
Dessa spel är också perfekta att spela till en god kaka på söndagar, då de finns till smartphones, platta och dator och är perfekta att spela nerbäddade under en filt. Här är några tips på spel att börja med.
Älskar du vackra sagomiljöer? Artifex Mundis spel är smockfulla av dem!
Nightmares from the Deep: Davy Jones (1-3)
Du spelar som museiintendenten Sara som är i färd att öppna portarna till hennes nya utställning om piratlegenden Davy Jones. Kvällen innan öppning kommer hennes dotter Cory på besök, för att hålla hennes mor sällskap när hon tar hand om den sista leveransen till utställningen: Ett lik som tros vara Davy Jones själv. Dock, som vi vet, så är han ju dessvärre odödlig och några händelser gör att han vaknar till liv på nytt. Sara och Cory hamnar i fara, men Cory erbjuder att ansluta sig till Jones om bara henes mor får överleva. Jones går med på Corys erbjudande och tar med henne på hans spökskepp. Men du, Sara, följer dem för att rädda din dotter ur den odöda piratens klor.
Grim Legends
Grim Legends är en serie spel som alla baserar sig på Bröderna Grimms sagor, alla med kvinnliga protagonister. De ger exakt rätt balans av nostalgi och uppfriskande perspektiv på sagor som annars blivit rätt så dammiga. Jag har svårt för att tipsa om ett specifikt spel ur den här serien, men då de flesta av dem kostar cirka 30 kronor styck så är det knappast en stor investering att köpa hela bunten. Lisa är ett också ett fan, så ni behöver inte lita bara på min smak!
Tack vare att man numera kan hitta hasselnötsmjöl och mandelmjöl går det i raketfart att baka mastiga smarriga kakor utan gluten. Att mina mjuka kakor nästan alltid är glutenfria beror på att jag inte gillar smaken av rått vetemjöl. I synnerhet tillsammans med bakpulver blir den obehagligt frän. I småkakor och vanligt bröd upphettas vetemjölet ordentligt så att den fräna stärkelsesmaken försvinner. Trevligt nog blir glutenfria kakor enormt möra och saftiga – och de blir bara godare av att få stå en dag eller två.
Det är så himla värt att lägga ner mer pengar på en dyr kakao. Valrhona är godast, men tyvärr inte Fair Trade. Kom gärna med förslag på bättre producerad kakao som smakar lika bra. Gärna inköpsplats också. Köp alltid kakao i små paket, den tappar charmen ganska snabbt om den blir stående.
