Före industrialismens sena 1800-tal var den svenska matkulturen mager på vårvintern. Det var ju ett drygt halvår sedan skörd och slakt. Förråden började sjunka samman. Vi har därför inga rejäla vårfester med mat. Påsken var till exempel inte samma matkalas som julen. Några lamm fanns inte att slakta eftersom de på vårvintern bara var några veckor gamla, och de djur som överlevt vinterns svältfödning ville man kunna släppa ut i maj. Inte heller några vårprimörer före maj-juni om man nu inte var herrgårdägare och hade ett växthus. Där kunde det på 1700-talet finnas rädisor och sallatsskott. Men bondebefolkningen såg med misstänksamhet på färska grönsaker.
Som den protestantiska kultur Sverige är så finns det ingen religiös fasta med avstående från mat och dryck. Martin Luther menade att man inte kunde få Guds nåd genom att avstå från mat utan den gick bara att nå genom Ordet och Skriften. Svenska kyrkan resonerade dock att fastan, de sju veckorna före påsknattens uppståndelsefest, skulle präglas av reflektion, en viss inåtvändhet och ge allmosor till behövande. Alltså en slags stillhet men inget krav på avstående från mat. Idag närmar man sig den katolska kyrkan och föreslår att man kan avstå från kött under fastan. Martin Luther hade inte blivit glad.
Fastlagen är tre dagar före fastan och den börjar på kvällen före fastlagssöndagen, helgen innan askonsdagen. Det är alltså samma period som katolikerna har sin karneval på. Men trots avsaknad av formell svensk kyrkofasta efter 1500-talet så var fastlagen ett uppbullat kalas i några dagar. Man åt mycket! För att riktigt visa på överflödet kunde man äta upp till tre frukostar innan solen gick upp. Men till skillnad från julens färskköttsätande och nyslaktade gris bestod fastlagsfesten av rätter som lagats av förrådsmat. Det finns olika slags regionala fastlagsrätter men det är tre ingredienser som återkommer i maträtterna: Mjöl och det ska vara finsiktat, därefter fett av olika slag och så salt fläsk, torkad korv och kött, torkad eller salt fisk, eller torkad fågel. Allt beroende på var i landet man levde.
På fastlagssöndagen (i år 26 feb) bjöds frikostigt av smör, bröd, soppa och kokt kött och kallades ibland också för fläsksöndag, indikerande vad som serverades. Därefter följde bullamåndagen eller fläsk/korvmåndagen. Festen fortsatte då med finsiktade bullar s.k. semlor (av latinets simila, finsiktat mjöl). Anledningen till finsiktning är att göra brödet så vitt som möjligt för att på så sätt kunna sammankopplas med Vite Krist. Därav också den vita lutfisken till jul och att vi lägger vit duk på ett festbord.
Semlorna är alltså religiösa bröd. De blev inte fyllda med (vit) vispgrädde förrän på 1920-talet. I historien kryddades de med kummin, anis, sukat, socker, russin och mandel, allt efter vad man hade råd till. Semlorna bakades med surdeg före 1800-talet och var rätt kompakta så de doppades och åts med varmt öl, dricka eller mjölk. Maten kunde bestå av den förrådslagrade torra korven som hängt i visthusbodarna sedan i höstas eller efter julslakten. Den togs nu fram och koktes till en gryta eller soppa som sannolikt serverades redd och med både kokt kål i och bröd till. Man skar också ned torrköttsbitar i kokande buljong för att servera som torrköttsoppa.
Fettisdagen var själva kulmen på den tre dagar långa fastlagsfesten. Ibland kallas den för pannkakstisdag och stenkaketisdag (stenkaka är ett slags bröd). Det var nu tid för paltar, kroppkakor eller kamsar. Alla är de olika namn för samma sak; en deg som omsluter kött, fläsk, fisk eller fågel, och som sedan kokas i ett gott spad. Folk i östra Svealand åt gärna surpalten under fastlagen och på Öland var förstås kroppkakan en fettidsdagsmat. Alla de här kokta bullarna gjordes inte med potatis förrän på 1800-talet men de finns i mjölvarianter längre tillbaka i historien och har sitt ursprung i Vikingatidens kokta kulbröd. (Inom parentes kan man notera att kokta, friterade, ugnsbakade eller stekta degknyten är världens vanligaste maträtt och finns i de flesta kulturer.) Fastlagsmaten skulle också vara fet. Paltar och kroppkakor fylldes rikligt med fettärningar. I norra Sverige var flottmöljan en poppis fastlagsrätt. Det är smält ister/fläskfett som man smular ned tunnbröd i. Och förstås serverades olika slags finsiktade bullar till den här maten. Dryckerna är mer okända men man drack säkert lagrat öl, dricka och brännvin men det är mer osäkert om man gjorde ett nybryggt öl. Förmodligen var det slutet på julölet som nu gick åt och nästa ölbryggning var först till påsken.
Sedan är det askonsdag (i år 1 mars) och då är festen slut. Oavsett trosuppfattning kan det även idag vara läge att kontemplera över livets mening och låta konsumtionen stillas. Det är nu vi ska leva och uttrycka det viktigaste av allt: Relationen till vår medmänniska. För den kan man inte äta sig till, inte träna sig till, och inte heller leva sig hälsosamt till. Den kan bara uppstå i mötet och samtalet.
Glad fastlag!