I tider som dessa vet man inte vad som gömmer sig i svinstiorna ute på landet. Är det måhända glada grisar med långa och välsnurrade knorrar eller är det sjuka, döda och stressade djur i en svansbitande röra?

Jag har bloggat om detta flera gånger tidigare och kommer säkerligen göra det igen. För vad kan vara viktigare än gott och glatt fläsk på matborden?

Jag tänker inte därför ställa upp på att ett gäng djuraktivister som vill göra hela svenska folket till vegetarianer ska fälla domar över var vi kan köpa glada svenska grisar med knorr. Jag tänker därför dra mitt strå till stacken och efter bästa förmåga delge er mina ringa erfarenheter. 

Domta Gård utanför Enköping har hyllats både här och annorstädes för sina utomordentligt glada och inte minst välsmakande grisar. Jag har varit där och med egna ögon sett glada grisar böka runt. Att Stefan älskar sina grisar kan ingen människa ta miste om.  

Nu har jag ytterliggare en gård där jag är beredd att sätta mitt ord och min heder på att varje gris har ett värdigt liv och ett stressfritt kött. Uppe på Kullaberg utanför Helsingborg kan man skåda vackra tungt pälsbeklädda nötkreatur spatsera omkring levandes ett bättre liv än en hel del människor. Nötkreaturen tillhör Brunnby Bosättning som sedan ett tag tillbaka även har glada grisar i sina stallar.

Foto: Patrik Bengtsson

På min egen svarta lista står hittills bara Fors Säteri, som också blev utpekade i "grisskandalen". Om man bemöter ett sådant avslöjande med att i brev till sina kunder beklaga sig inte över att man har gjort fel utan att man har blivit påkommen, försäkra att det bara är de sjuka grisarna som blir misshandlade och inte de förstklassiga som når kunden och avsluta med att tala sig varm om nästa års "kollektion", då ska man slängas i en svinstia och begravas med döda människokroppar tills man begriper bättre. Fors Säteri vägrade innan skandalen uppdagades släppa in besökare hos grisarna, "på grund av stanken", som man uttryckte det.

Nu kommer dessvärre vidare utredningar om svensk grisuppfödning dröja lite. Däremot hoppas jag kunna bringa klarhet i mina misstankar om oegentligheter i grisuppfödningen utanför Valencia. De grissvansar vi fick levererade till restaurangen för två veckor sedan var inte på något sätt att likna med knorrar, stympade manliga könsorgan kanske. Nu försöker min köksmästare komma undan att låta mig se hur hans grisar föds upp "på grund av stanken". Detta ska utredas.