Dagen började med en rejäl bakfylla efter en rejäl mängd vin och fortsatte dåligt till ungefär klockan tre.

I morse tog jag en dubbel treo och ett djupt andetag och tog mig mot Hötorgshallen eftersom jag behövde köpa mer lammlägg till kvällens middag. När jag gick till bussen vurpade jag i en hal nedförsbacke och liksom kasade ned för den samtidigt som en flashig bmw körde förbi och inte gav mig lift (någonting som annars hör till god ton här i trakten). När jag skulle gå på bussen hade jag glömt busskortet hemma. Bara att traska hem igen och hämta det, vilket tog 40 minuter. Passande nog gick nästa buss 45 minuter efter den förra.

Jahapp. Jag köper min lammlägg i hötorgshallen och mirin på den asiatiska butiken mitt emot China Market (antagligen var jag bara trög och bakfull, men jag kunde faktiskt inte hitta mirin på China Market!) och sätter mig på gröna linjen mot Brommaplan. Jag försjunker i SvD:s näringlivsdel under tiden och läser om budgivningen på V&S. Intressant.

Så stannar tunnelbanetåget och jag ser den där välbekanta skylten "Bromma.nu" som sitter på det obligatoriska tunnelbaneskyddsstängslet på Brommaplan och jag inser att jag är framme. Aaargh! Jag formligen kastar mig ut, bara för att inse att jag är i Abrahamsberg och att lammläggen ligger kvar i vagnen samtidigt som dörrarna stängs och tåget kör vidare. Hade jag köpt en kniv (som jag säkerligen också glömt i sådana fall) hade jag gladeligen begått seppuku. Så om någon av er åker gröna linjen idag finns det i mitten på ett av tågen en gratis middag. Koka gärna läggen långsamt med rödvin och timjan - det var vad jag hade tänkt göra! (Det enda som grämer mig mer än att jag förlorat lammläggen är att alla terrorattacksjuka människor kommer att tro att köttet är förgiftat, vägra ta hem det och att det därmed kommer gå till spillo. I värsta fall blit det väl taget för en bomb och sprängt i slamsor).

För er som inte känner till Stockholms tunnelbanestationer ligger Abramhamsberg exakt en (1) station från Brommaplan, vilket på något vis gör det ännu nesligare. Att jag dessutom fick vänta tio minuter på nästa tåg och därför springa till den anslutande bussen till Ekerö (som går ungefär varannan timme på lördagar) skalade bort det sista av min värdighet. När sedan en så enormt fet kvinna trängde in mig mot bussfönstret (jag har ingenting emot kraftiga damer men när man beter sig som om man kan sitta på ett säte fast två säten inte varit nog är det faktiskt lite svårt att känna sig bekväm) började jag bli riktigt lipig, så där så att det sticker i tårkanalerna och näsryggen, ni vet. Att hon dessutom inte flyttade på sig, trots att alla närliggande säten var tomma var bara grädden på moset.

Och till råga på allt hade plingfunktionen på bussen gått sönder, så alla fick skrika när de skulle av, så även jag - trots att jag har någon slags fobi mot att yttra mig i folksamlingar. Passande nog insåg jag när jag kom hem att jag låst mig själv ute, eftersom vi har sådant där lås som går igen av sig själv om man inte ställer upp det. Som tur var vet jag en väg in i huset ändå, men den tänker jag inte avslöja för hugade inbrottstjuvar med bloggläsarvana.

Men dagen blev ändå bra. Det blir grodlår till middag och jag hann faktiskt köpa både öl och vin på Brommaplan. Dessutom står en persiksorbet och myser i frysen, så nu har ilskan runnit av mig.