De gyllene snittarna: Restmat i fager förklädnad
Det finns gamla vänner som man gång på gång återvänder till. Man kanske inte ses så ofta som man skulle vilja, och man kanske inte direkt saknar dem i vardagen. Men när man väl springer på varandra inser man ofelbart hur trevligt man har tillsammans och mötet avslutas med det diffusa men ärligt menade löftet "Det här måste vi verkligen göra oftare". Varpå det hela vanligtvis rinner ut i sanden.
Precis sådan är min relation till snittar. Vi ses inte alls lika ofta som vi hade gjort i min idealvärld. Det är liksom ingenting som dyker upp överst i den byrålåda av omaka tankar som frenetiskt rotas igenom när klockan börjar närma sig middagsdags. Men som tur är sällskapar jag numera med en man vars standardförätt råkar vara just snittar, och trots mitt lätt autonoma förhållningssätt till världen (elaka tungor har sagt att jag har problem med auktoriteter) har jag insett att jag låtit mig påverkas i viss mån.
Förutom att snittar i lagom storlek är behändiga munsbitar som med fördel intas i köket är de även en perfekt avstjälpningsplats för allehanda rester, snuttar och klickar. Sådant som blir över. Och varhelst jag slår ned mina bopålar tycks spår av majonnäskluttar, laxrester, halvätna korvsnuttar och ostskalkar samlas. Vad gäller snittar stämmer devisen att little goes a long way.
Har man dessutom - dessutom! - sällskap med en man som kryddar sina egna snapsar har man genast ett fantastiskt enkelt sätt att förvandla vilken sketen tisdag som helst till en riktigt behaglig tillställning.
Inget recept idag, däremot en beskrivning. På bildens snittar ser ni smörade pumpernickelrundlar med garneringarna äggskivor, matjessill och rödlök, -äggskivor, creme fraiche, stenbitsrom och citron samt majonnäs och gingravad röding med glasört. Andra trevlig alternativ som hamnat på tallriken den senaste tiden är ägg (allt blir bättre med ägg), majonnäs och kapris, Lidls fantastiskt trevliga och krämiga leberwurst och cornichoner, appenzeller i tjocka skivor tillsammans med gurka och rädisa samt ägg och böcklingpastej toppat med rädisor.
Nu ska jag gå och steka konjaks- och grönpepparmarinerad hästbiff. Men risken är minst sagt överhängande att jag måste tillverka ett par snittar också. Jag blev av någon anledning lite hungrig.
Kommentarer
Och så det där snygga "pämm"-fatet igen! Allt mat blir snygg på det fatet.
Sidor