Ja, vad hade jag väntat mig när jag traskade in på Årets konditori 2015, nåt äckligt? Nej, just det, och jag gick därifrån men kanske den godaste croissanten jag satt tänderna i. En oerhört frasig historia med marcarponekräm inuti. Len, med lite vaniljsmak men ändå viss syra, en för jävla god kombination på ren spanska. Konditoriet heter Hofman, ligger lika gömt som mandeln i gröten nere i Born och hade förutom tio olika sorters croissanter, praliner, tarts, glass och annat som fick mig att vilja ställa in alla andra planer på mat under resan.
Lika undangömt ligger kaffebaren Nomad, men är det nåt kaffesugna hipsters kan sniffa upp så är den en nitro coffee om den så ligger 1000 meter under havet. Vi testade just en nitro, lite som en snäll och alkoholfri Guiness, och en helt vanlig cortardo, jag är ändå av åsikten att hämd serveras kallt, kaffe serveras varmt. Mitt emot Nomad ligger också ett alldeles utsökt ställe som tyvärr var hopplöst fullt så fort vi försökte sticka in näsan där. Därav kan jag inte ge nån regelrätt recension av Casa Lolea men av trängseln och utseendet att döma, förbaskat trevligt.
Coming up, finvego, en bar som heter Mut och de där dyra ostronen jag tjatar om.
