Redan efter tre veckor med Corona-epidemin går det att se förändringar i den svenska matkulturen, hur människor lagar mat men också handlar och äter ute. Att krisen frammanar andra värderingar än de vi hade bara för 6-8 veckor sedan är tydligt. Med en historisk blick finns i stort sett inget liknande fredstida händelseförlopp att jämföra med. Tidigare har vanligen en sviktande ekonomi förändrat matkulturen. Nu är det istället regeringar och myndigheter som stänger ned handel, nöjesliv och begränsar medborgarens rörelsefrihet. Vi har raskt klivit in en krismatkultur, men hur ser den ut där hemma?
Jag har frågat mina Facebook-vänner för att höra hur Corona-epidemin påverkar deras privata matvardag. Det är spännande läsning. Gamla matmönster kommer fram som man nästan trott var förlorade. Det är helt klart att under ytan av våra samtida trenddieter finns ett äldre ideal som är levande men dolt.
Frystömning står på agendan för flera av dem i självvald eller påtvingad karantän. Några berättar att de gjort ”fynd i frysen” eftersom man nu inte handlar så ofta. En vän skrev: ”Hittade ett rökt ankbröst där igår, och ett par hekto kantareller.” Svensken handlar i genomsnitt 2,5 gång per vecka men nu sjunker tillfällena till kanske en gång och det påverkar särskilt grönsaksutbudet i hemmet. Med färre kunder i butikerna blir mer frukt och grönt övermoget. Och kvaliteten på tunna bladgrönsaker sjunker.
Några noterar också att de inte längre lagar några goda sallader till följd av karantäntillvaron. En och annan framhåller dock att det är lite mer vardagsfiness på matlagningen eftersom man är hemma hela tiden och vill markera måltiden som en höjdpunkt på dagen. Det känns som en husmorsfilm från 1950-talet!
Det finns några som bosatt sig i sommarstugan. Matlagningen kan då behöva minskas för att inte rendera i så mycket disk när kranvattnet är en bristvara. En FB-vän, Matmalin, skriver: ”Det blir nästan grillat varje dag då grillen ändå står där på altanen och det renderar noll disk. Ända tills nu […] har vi inbillat oss att vi äter två till tre lagade mål om dagen, vilket gjort att vi handlat på tok för mycket mat.”
Med många i familjen hemma hela dagarna blir det mer matlagning, både lunch och kvällsmiddag. Inte minst behöver gymnasieungdomar mat. Det reser frågan om det kanske räcker med ett större lagat mål mat mitt på dagen, och så gröt eller te och mackor på kvällen. Några har konstaterat det.
Många av oss delar en irrationell oro för att livsmedelsystemet inte ska klara av att leverera varor. Ett sätt att känna kontroll är att: Hamstra. Trots att butikerna hela tiden fylls på med nya livsmedel och vi som land inte har brister i egen inhemsk tillverkning eller importen än så länge. Hamstring har kunnat märkas av produkter som pasta, krossade tomater, andra konserver i plåt och papper, mjöl, knäckebröd, raps-och olivolja. Ja och förstås toapapper, en global hamstringsrörelse.
Det finns också en kreativitet för att träffas när Folkhälsomyndigheten lärt oss ett nytt begrepp: ”Social distansering”. En FB-vän berättar hon ”har haft "onlinemiddag" med bror som bor på annan ort. Middag bestämdes i förväg och ingredienserna köptes, ipaden på facetime åsså lagade vi mat och åt ihop.” De åt likadan mat på varsin sida av skärmen och menyn bestod av ”sousvidad ryggbiff med potatisfondant, stekta trattisar, rödvinssås och god sallad till det. Så vi umgicks i flera timmar. Mycket trevligt!”
Bland maträtter som tillagas nu när folk håller sig hemma märks en hel del pannkakor men också gröt, och så bakas det, både med surdeg och jäst (om man lyckats få tag i det i butiken). En FB-vän berättar att de hade köpt färdig pizzadeg i butiken eftersom jästen var slut. Generellt sett beskriver man att färskvarorna på tallriken minskar till följd av färre butiksbesök. Restaurangätandet till lunch har försvunnit för många. En del stödköper bröd från lokala butiker och färdigmat från de ekonomiskt hårt drabbade restaurangerna. Några har noterat att vinkonsumtionen gått upp då man kan ha helg varje kväll, eftersom man numera jobbar hemifrån varje dag.
Tisdagen 24 mars införde folkhälsomyndigheten förbud mot all annan servering än bordsservering på restaurang. Ingen mat eller dryck får längre serveras vid bardisken för att minska smittspridningen mellan gästerna. Beslutet är unikt men har likheter med det s.k. disksupningsförbudet som gällde i Sverige från omkring 1900 fram till på 1955. Det innebar att det var förbjudet att stå eller sitta vid en bardisk och där dricka alkohol. All servering skulle istället ske vid borden. Kort sagt: Barhänget förbjöds. Skälet var också då folkhälsomässigt men mer nykterhetspolitiskt än med samtida smittspridningsargument.
Det är ännu inte möjligt att se om Corona-epidemin kommer att varaktigt förändra matkulturen till en ny stilmässig matepok. Normalt krävs mer av en grundläggande värderingsförskjutning för att det ska ske. De två senaste stora matepokerna är folkhemsmatkulturen och amerikaniseringen av svensk matkultur från 1950-talet och framåt. Den ersattes på 1990-talet av vår tids postmodernistiska individ- och dietmatkultur med hipstrar, stort köttätande, globalt matsystem men också klimatoro. Men möjligen kan Corona innebära att vi tar steget över i något nytt.
Bilden ovan är från hotell Rydbergs bar i Stockholm. Disksupningen, alltså drickande av alkohol vid bardisken, förbjöds i början av 1900-talet av folkhälsoskäl. För att ingen gäst skulle komma åt att stå vid bardisken, ställdes stolar och soffor för så att gästen hade ryggen åt bardisken. Disksupningsförbudet togs bort 1955.
