Chili: Het kärlek i köket
Chili är en av världens mest odlade kryddor och en av de mest kontroversiella. Orsaken är att den innehåller högpotenta irritanter i form av kapsaicin och närbesläktade ämnen som ger upphov till ljuv smärta.
Ett problem med chilin i köket är att styrkan varierar mycket även mellan olika exemplar av samma sort. Ett sätt att komma undan det är att använda olika mer standardiserade såser som Tabasco, Sriracha och sambal oelek. Då missar du visserligen charmen av att handskas med råvaran från grunden, men om de enda färska chilifrukter du får tag på är spansk chilipeppar (kajenn) från Holland är de färdiga såserna utmärkta alternativ.
Senaste åren har chili börjat odlas alltmer i Sverige, främst i växthus. Precis som när det gäller andra frukter blir det skillnader både vad gäller aromämnen och hetta; chilin utvecklar mer kapsaicinoider när den utsätts för stress och hett klimat. Andra faktorer som avgör hettan är mognadsgrad och odlingsmetoder.
Olika delar av chilifrukten har olika karaktär, högst koncentration av kapsaicinoider finns i den vita silverhinnan som omger kärnorna. Det går faktiskt utmärkt att med en vass kniv skära av det yttersta tunna lagret från toppen av en het chili, till och med habanero-den hetaste av de heta, och äta utan större smärta så länge du undviker just silverhinnan. Ett givet partytrick. Själva kärnorna producerar inget kapsaicin alls. Ändå upplevs de ofta som heta eftersom deras yta sprayas med kapsaicinoider när chilin hackas. Om du använder kärnor eller inte i maten är till stor del en fråga om estetik och struktur, en del tycker att kärnorna är obehagliga att få i munnen. Andra uppskattar den lätta beskan och strävheten som kärnorna ger. De motverkar lite av chilins söta fruktighet.
Som ni minns från tidigare avsnitt om irritanter kan kapsaicinet binda till temperaturkänsliga receptorer som (TRPV1), i vanliga fall registrera den värme över 42°C. aktiverar en jonkanal som får kalcium att flöda in i cellen som sedan sänder nödsignaler till hjärnan. Chilin är främst verksam för (eller mot) däggdjur eftersom de är försedda med just de receptorer för hetta som chilins kapsaicin binder till. Kunskapen kan utnyttjas för att göra fågelfrö rått- och ekorrsäkert genom att krydda det generöst med chili - fåglarna känner det inte, men gnagarna skyr det. Inte heller reptiler är chilikänsliga, men de är å andra sidan sällan intresserade av fågelfrö.
Chilistyrka mäts traditionsenligt i "scoville", efter kemisten Wilbur Scoville som utvecklade det första chilitestet. Antalet scoville talar om hur många gånger ett chiliextrakt måste späs ut med sockervatten för att inte kännas längre, jämfört med rent sockervatten - ett ganska subjektivt test. Nuförtiden finns noggrannare mätmetoder, baserade på vätskekromatografi eller på nanorörselektroder (Malin har bloggat om det mer populärt på vetenskapsnytt), men enheten scoville lever kvar. Antalet scoville har rent av blivit ett skrytsamt säljargument för superheta chilisåser och, får man anta, dem som är våghalsiga nog att äta av dem.
Fokuseringen på enbart ämnet kapsaicin är lite missledande. Pepparfrukter innehåller varierande mängder av olika kapsaicinoider med olika styrka och efekter. Kapsaicin och dihydrokapsaicin är de viktigaste och vanligaste och ger främst effekt i munnens bakre delar och halsen. Men även andra kapsaicinoider bidrar till hetta och totalupplevelse (Pdf) : nordihydrokapsaicin (fruktig och söt, hälften så het som kapsaicin), homokapsaicin, norkapsaicin och homodihydrokapsaicin (bedövande, långvarig hetta som är svårast att bli av med). Beroende på vilken av kapsaicinoiderna det gäller kan man räkna med att ett ppm (miljondel) motsvarar 15, 20 eller 30 scoville.
Supersmakare är i regel mer känsliga mot chili men även tillvänjning spelar mycket stor roll. Fetthalten i maten påverkar chiliupplevelsen. I mager lösning känns kapsaicinet tydligare än i fet eller stärkelseredd sås. Har du råkat överkrydda med chili är första hjälpen att hälla i en skvätt grädde eller olja. En lätt redning kan också hjälpa till. Lite socker i en het salsa eller sås kan också ha en något lindrande effekt. Som vi nämnt ett par gånger tidigare kan en lien mängd mentol eller kyla ochså lindra. Upplevelsen av chilins hetta påverkas av temperaturen på maten, kanske läggs effekterna ihop när samma jonkanal som kapsaicinet redan binder till samtidigt påverkas av värmen i maten. Mer om första hjälpen hittar du i vårt tidigare inlägg om irritanter.
Ett problem med kapsaicinet är att trots att käften kanske vänjer sig vid de heta kickarna verkar andra ändan av matsmältningssystemet inte vara lika anpassningsbar. Svidande stjärt är en vanlig bieffekt vid högt chiliintag, kapsaicinet absorberas nämligen inte av kroppen utan går ganska opåverkat genom tarmen. Detta kan ge akut smärta hos personer med magkatarr och andra problem, men små välgjorda studier har visat att frekvent chiliintag faktiskt minskar besvären hos personer med dyspepsi och magsår. Hos vissa känsliga försnabbas även passagen så att vatten inte hinns absorbera ut tarminnehållet på samma sätt vilket kan leda till vattnig avföring. Den känsliga ändtarmens receptorer reagerar sedan för chilihettan, i synnerhet en receptor kallad 5HT-3 tycks vara inblandad. Eftersom det går så pass lång tid (ungefär två dygn) mellan de svidande efterräkningarna och chilimåltiden kan kroppen inte instinktivt koppla sambandet på samma sätt som vid en akutare matförgiftning. Alltså utvecklar vi sällan automatisk aversion mot chili trots att vi inte tycks vänja oss vid kapsaicinet i stjärten på samma sätt som i munhålan.
Att på machovis jaga högsta möjliga scoville straffar sig inte bara i slutändan. Det rika utbudet aromatiska chilifrukter har dessutom så mycket mer än hetta att erbjuda.
Jalapeño, den köttiga och knubbiga gröna chilin som är tämligen mild har en karakteristisk smak från ämnet 2-isobutyl-3-methoxypyrazaine, vilket brukar beskrivas som gröna ärtor, grön paprika. Oleoresiner är de ämnen som ger röd chili dess tilltalande fruktiga doft. Habanero är en av de absolut hetaste chilifrukterna vilket gör att de vackra bubbliga gula, röda eller oranga frukterna används med försiktighet av kloka kockar. Men det unika med habaneron är inte hettan; även i små mängder bidrar välmogen habanero med en påtaglig parfym i form av alkylestrar med drag av exotiska frukter som mango, ananas och passionsfrukt. Personligen är jag mycket förtjust i att kombinera habanero med aprikos.
Alla sorter har sin specifika personlighet som i sin tur påverkas genom torkning, rostning eller rent av rökning. Det är ett misstag att tro att torkade chilifrukter är ett sämre val än färska, snarast går de olika råvarorna att likna vid färsk frukt och torkad frukt. De passar för olika ändamål. Vid torkning bildar chilin nya aromämnen, främst olika fenolföreingar och får en tobaksaktig, fyllig arom.
Att chilin tillför både underhållning och aromer är odiskutabelt. Men hur samverkar den med andra ingredienser? Som tidigare nämnts minskar chilin drastiskt upplevelsen av sötma. Den minskar också upplevelsen av vissa dofter/aromer, när det gäller mer komplexa smakupplevelser är det mer komplicerat. I en liten dansk studie har det visats att chili minskar upplevelsen av köttsmak i färsbiffar, och en annan studie visar att chili konsekvent minskar upplevelsen av både arom och grundsmaker i såser och soppor. Men det är mest att problem när chilin används utanför sitt vanliga sammanhang. I de rätter chili använts genom århundraden är ofta syra och sötma uppskruvade samtidigt som olika aromatiska kryddor används på ett utstuderat sätt. Bland annat anser jag att koriander blir mindre traumatisk när den presenteras tillsammans med chili.
Det brukar ofta påpekas att chili är rikt på nyttiga karotenoider; det stämmer visserligen om du ser till mängden per 100 gram. Men det är i runda slängar en tiondel så mycket som hos morot som du ju äter helt andra mängder av. Hög konsumtion av chili minskar också upptaget av icke hemjärn från mat som äts vid samma tillfälle, troligen på grund av chilins fenolinnehåll. Icke-hemjärn är den typ av järn som förekommer i mat med vegetabiliskt ursprung, det absorberas inte i lika hög utsträckning som hem-järnet. Hur mycket chilin påverkar järnupptaget från ett typiskt mål är svårt att säga eftersom så många andra faktorer också inverkar. Men för vegetarianer kan chilikärlek ha viss betydelse. Å andra sidan ger chili vegomat en kick som får även köttälskare att gå i spinn.
Edit påpekar: Även om Lisa står som författare har Malin stått för mycket av faktagranskningen och skrivandet också. De flesta inläggen är samskrivna. Som vanligt blir vi överlyckliga om ni bidrar med fakta, skrönor, synpunkter och beröm. Allra gladast blir vi naturligtvis över kritik och påpekanden om fel eftersom vi då slipper se dem i tryckt form.
Edit påpekar också: Vi korrigerar och lägger till nya fakta i alla våra inlägg allt eftersom.Vi har inte hunnit svara på alla frågor vi fått i kommenterarerna, men håll ut det kommer!
Kommentarer
Man bör kanske påpeka att alla Capsicum arter har sitt ursprung i Syd- och mellan-Amerika. De spreds dock mycket fortare än de flesta andra växter, som kanske hade större kommersiella värden, och etablerade sig mycket fort i stora delar av Asien och Afrika.
Kurt: Vi har ytterst medvetet valt att skriva ganska lite om botanik och ännu mindre geografi och historia för att texterna inte ska fyllas av självklarheter, spreta och bli för långa. Vårt mål är inte att skriva heltäckande artiklar om ingredienser utan att täcka in vissa aspekter.
Mycket sånt som står i alla andra böcker och artiklar och även i Wikipedia har vi helt enkelt hoppat över. Både för att det kan bli pliktskydligt rapande och för att det kan bli så intressant att villospåren tar över. ;-) Och faktum är att chili hade ett större kommersiellt värde när den introducerades eftersom den i stor mån sågs som ersättning till den mycket dyrare svartpepparn. Att grödan i sig var lättodlad och därmed billig innebar inte att den inte hade ett kommersiellt värde –tvärtom! Historiskt sett är det så klart intressant att se hur ny chilin är i många matkulturer där den tas för given, jag har lagat thailändsk medeltidsmat på en kurs, den var mycket olik dagens chiliheta. Men det har inte särskilt mycket med molekylär gastronomi att göra. ;-)
Vet ni var man kan köpa D'elidas (flaskan på sista bilden) ?
kan vara den godaste sås jag smakat , bara att droppa den på ett stekt ägg är fantastiskt!
5HT-3 binder till serotonin, och serotonin frigörs till exempel vid blödningar. Inte konstigt att vi kopplar kapsaicin till en obehaglig smärta, speciellt på vägen ut.
T.ex. ingår serotonin i getingens gift. Någon här kanske har provat och kan tala om huruvida överkonsumtion av getingar ger chililik "dagen efter"-smärta.
D'elidas finns på Hemköp City (den under Åhlens). Och på Prisma skärholmen! Är också D'elidasberoende.
Cilipasta som pilbågsgift?
Ja. På Siberut, väster Sumatra används det vid apjakt.
Jag har odlat en hel del chili då min förra lägenhet hade ett kök vars 7 fönster skapade ett klimat som var mer chilianpassat än människoanpassat sommartid. Det var tider det! Många sorters chili med olika stil och smak.
Det tog dock tid för mig att lära mig att gilla habanero, den söta parfymerade smaken krävde tid och tillvänjning för mig. Men nu kan jag tom äta habanero som inte är stark utan bara smakar parfym och sött. ;-)
missade att jag bor i Göteborg , nån som vet var ja kan köpa D'elidas här?
Mycket intressant artikel, där fick jag en förklaring till varför olika typer av chili kan upplevas ha olika typer av hetta.
Däremot måste jag påpeka att Habanero inte är den starkaste av de starka!
Den är en av de starkaste men det finns flera sorter som är mycket starkare än den, t o m flera gånger starkare...
Exempelvis 7 pod (Trinidad 7 pod / 7 pot) som jag har fått förmånen att själv prova odla i min lägenhet kan jag försäkra er är flera gånger starkare än en Habanero, samt Trinidad scorpion, Bhut jolokia, Bih jolokia och Naga Morich och sen finns det åstminstone två extraheta Habanerosorter; Carribian red och Red savina (hetast av dem). Red savina är mycket hetare än en vanlig Habanero, tror att det rör sig om ungefär dubbelt så mycket men har inga uppgifter på det.
Bih Jolokia och Bhutt jolokia är ungefär dubbelt så starka som Red savina (har uppmätt upp till 1 miljon scoville).
Det är möjligt att jag har utelämnat någon extremhet sort där men detta är i alla fall några kända riktiga tungviktare i ämnet...
Det är också möjligt att 7 pod är ungefär lika stark som Bih jolokia eller i alla fall ligger nära.
Jag kan berätta t ex att den 7 pod jag använde till en gryta nu i höstas var uppskattningsvis mellan 5 och 7 gånger starkare än en vanlig Habanero.
Räknar jag torkade frön från den med mina fingrar utan att använda handskar så blir jag inte av med det starka på dem hur mycket jag än tvättar mig på ca en dag, bara en lång dusch kan ta bort det mesta men inte allt... :)
Sen undrar jag över vad då traumatiska med koriander, den är ju jättegod! :)
Prova skiva färska tomater, häll lite matolja över, strö lite hackad vitlök över och rejält med hackad färsk koriander, salt... Låt dra lite, ät sedan med bröd, gärna små vetebröd med lite graham eller fullkornsvetemjöl i, det är jättegott!!
Så brukar man äta i Chilie. :)
"Såsen" som blir över är underbar att dippa bröd i.
Hej Johanna och tack för lång kommentar. Det står faktiskt mycket korrekt i texten att habanero är "en av de absolut hetaste sorterna". Inte att det är den starkaste. Det finns flera sorter som är starkare men de har inte samma kommersiella intresse. (jag är ju ingen scoville-jägare ;-) ) Jag har själv en (numera torkad) bhutt jolokia hemma eftersom jag fick ett par av Grönsakshallen i Sorunda, men tyckte att chilin var rätt ointressant förutom hettan. (Kommer en bild när jag orkar göra ett nyhetsbrev.)
Du och jag tycker att koriander är jättegod men eftersom mina texter riktar sig till fler än oss vet jag att chili är ett bra knep att dämpa den smak som många (av genetisk skäl) finner traumatisk. Vitlök som du använder binder till samma receptorer som chilin med en lätt brännande effekt och har förmodligen en liknande effekt på koriander.
Ett bra tips om man, som jag gillar chilismaken, men har svårt med hettan är att dricka mjölk till maten. Är väl samma effekt som grädden i grytan ovan?
En mindre bra dryck är allt med kolsyra för det retar iaf min mun otroligt mycket.
Johan: Om du klickar på relevanta länkar ovan hittar du mer om dämpning av chilihetta. Bland annat mjölk. Här hitar du mer om ineraktion med kolsyra http://matmolekyler.taffel.se/2010/08/03/kolsyra-sofistikerade-stick/
happy reading! :-)
Tack för en uttömmande artikel om en brännhet råvara.
//rolf
Hej,
Varför skriver ni om temperaturkänsliga receptorer, typ TRPV1 och 5-HT3 receptorer, men inte ett enda ord om neurokininreceptorer? Att man kan vänja sig vid chilihettan beror ju på att capsaisinet tömmer de sensoriska nervändarna på sitt innehåll av substans P och andra neurokininer, sk desensitisering. Det tar tid att återbilda dessa transmittorer.
Farmakologen: Eftersom vårt ursprungliga område är matlagning/kökstekniker/råvaror och inte neurologi måste vi helt enkelt begränsa oss en smula. Vi har därför inte grävt ner oss så noga i alla fysiologiska processer. Framför allt vill vi inte blanda in för många nya begrepp som kräver uttömliga förklaringar.
Men eftersom du summerar det så elegant är det möjligt att vi kan klämma in det i en bisats. ;-) (Och TACK, det är just för att få in såna kunniga synpunkter vi lägger ut material här!)
För övrigt är det intressant att vårt projekt har kommit att handla så pass mycket om hur vi upplever mat. Jag tycker verkligen att det är fascinerande hur våra fysiologiska förutsättningar och samspelet av olika sinnen påverkar matupplevelsen.
Roffekock: Tack snälla för att du läser och kommenterar! :-)
Till Kocken. Du kan hitta D'Elidas i butiken ExtremeFood på Ingenjörsgatan 5 i Göteborg.
Sidor