För inte speciellt länge sedan var mat och matlagning en kvinnlig hushållssyssla ungefär lika het som städning. Idag är mat en statusmarkör, ett samtalsämne, uttrycksmedel och ren och skär underhållning. Kockar är tv-stjärnor. Film- och rockstjärnor lämnar scenen för att stå vid spisen. Michelin-guiden är mer läst än Bibeln. Palsternackor serveras med stamtavlor och terroir. Och ett bord på Babbo är mer värt än ett back-stagepass på Madonna.
Berätta för mig – varför?
Kommentarer
Peter i Linköping! Jag väntar ivrigt!
Haha, helt korrekt. Kungsholmens Pizzeria på Celsiusgatan.
Off topic. Tycker mig känna igen den snygga väggen. Min pizzeria på Kungsholmen? Eller är detta ett utbrett, massproducerat koncept?
Jag tror att det är så tråkigt att statushöjningen handlar om att män börjat intressera sig för matlagning. Att bräcka varandra genom kunskap eller fysisk styrka är en gammal klassisk manlig gren. Som exempel kan man ta brödbakets statusuppsving de senaste åren. När varje 30-någontingman börjar experimentera med surdegar är bakning plötsligt hett och en statusmarkör.
Det kallas PR.
För att mat är en av de få kvarvarande individuella upplevelserna. Alla kan hitta den senaste obskyra shoegazertolvan på nätet, alla kan åka och bestiga samma bergsmassiv, alla kan åka på delfinsafari och simma med rockor. Musik är inte längre speciellt när produktifierade artister dominerar traditionell media och alla andra lägger ut gratis på Myspace. Den konstiga neo-noir-filmen som visades i Sverige en enda gång på Cinemateket 1998 kan man ladda hem på Pirate Bay. Men bara DU lagade och åt just det där 63-gradersägget med friterad hönsfot och vit tryffel, när allt var i säsong och gulan var perfekt rinnig. Ingen kan uppleva samma måltid två gånger. Världen är fortfarande full oupptäckta olivoljeproducenter och getmjölksbönder. När vinhypen lagt sig och whiskeyhypen börjat avta kom ölhypen, nu kan alla beställa mikrobryggd pale ale på krogen så nu riktar vi blicken mot tonkabönor, durian, obskyr innanmat och sousvidekok.
Dessutom har mat den stora fördelen att det är livsviktigt. Det finns folk som inte gillar musik eller film eller litteratur eller resor. Men alla uppskattar mat, oavsett om man gillar plankstek eller torskceviche på en spegel av pumpaskum.
"28 oktober 2012
För inte speciellt länge sedan var städning en kvinnlig hushållssyssla ungefär lika het som surdegsbak. Idag är städning en statusmarkör, ett samtalsämne, uttrycksmedel och ren och skär underhållning. Lokalvårdare och sanitetstekniker är tv-stjärnor. TV-hallåor lämnar sin ståpulpet för att putsa silver på Statt. Dammsugare väljs utifrån globalt täckande sugkraftsanalyser. Och en dammvippa av drontfjädrar är mer värt än hummer kokt i smör.
Berätta för mig – varför?"
Jag kommer att säga då som nu: fan vet!
För att detta är liksom skiljelinjen mellan ett life fulfilled eller total misär. man kan antingen leva genom tänket kalorier in-kalorier ut, vi är alla enkel matematik, mat är bränsle och en nödvändighet. Eller så kan vi se göra motsatsen, se hur mycket vi kan få ut av att visa omsorg mot oss själva i och med måltiden som ändå upptar en stor del av vår tillvaro kanske är det mest värdefulal vi har.
Finns det något mer sensuellt, sinnligt och skapande än brödbak? Jovisst finns det, men bakning är med i topp fem.
Dessutom så tror jag som Christer, så fort män ägnar sig åt något och tar över, då höjs statusen!
Kockyrket (restaurang) har det aldrig varit särskilt låg status på. De kockarna har oftast varit män förstås. Kockorna och hemmafruarna var de som inte hade status.
Skillnaden är väl att det blivit hett att laga mat hemma? Man ska laga nyttig, god och mat genom att använda bra råvaror och höja sig över de halvfabrikat som finns i butikerna. Dessutom ska det vara miljövänligt, närodlat och ekologiskt. Det ligger liksom i tiden att det är coolt att laga mat.
Jag är övertygad om att det handlar om en kombination av jakten på nya erövringar för att underhålla oss själva högt upp i behovstrappan, matens sociala arv och det faktum att en matupplevelse kan stimulera alla sinnen så starkt. När ingen behöver äta kål fem dagar i veckan blir det socialt åtråvärt att VÄLJA att äta kål och kunna motivera detta med smak, miljöaspekter och hälsoaspekter. Så i grunden handlar det nog om att man beundrar människor som lever genomtänkt och intellektuellt motiverat. Vilket i sig är helt legitimt enligt mig.
Sen kommer det sig nog också av att det är så förbannat häftigt att se vad som händer med maten när den tillagas.
Pratade med en restaurangägare/kock idag om just detta. Glamour?? Pff! sa han och menade att kockyrket är ungefär lika plyschigt som att vara gruvarbetare på 1800-talet. Tja. Allt är relativt.
I Sverige har sextio- och sjuttiotalister växt upp med andra ideal vad gäller mat och krogbesök. Linsgrytor, fiskpinnar och om det var fest kanske, kanske biff med Hasselbackspotatis och Chokladmousse till efterrätt. "Tjusigt", sade man. Att trycka i sig en oxfilé var direkt omoraliskt, det gjorde folk inte. Man gick sällan på restaurant. Det fanns inga uteserveringar. Och bara bryggkaffe. Ingen var intresserad av vin.
Så slår pendeln över åt andra hållet – att vara intresserad av mat, gå på stjärnkrogar och vinprovningar är att visa sin modernitet. Man är längst fram, har koll på tillvaron och är fördomsfri.
Något som är skoj är att försöka få tag på och se gamla matlagningsprogram från TV. Man ser ganska tydligt vad som håller och vad som är fruktansvärt passé.
Det behöver inte vara från stenåldern, det räcker att de är halvfräscht för att man ska se hur det har påverkats.
Lite gamla goa matlagningsklipp kunde ju vara en roligt grej för Landet brunsås.
I samma gengre har vi ju de riktigt gamla kokböckerna, "man tager en ungkanin...", sällan man ser något sånt idag. *mmm ungkanin*
Massor av anledningar. Delvis har männen lockats in i köket genom fler häftiga tekniska prylar, speciella namn och exotiska råvaror. Detta har drivits på av alkoholnäringen, som kringgick annonsförbudet genom att skapa tidningar som Gourmet vilka hade rejäla alkohol-artiklar.
En annan anledning tror jag är att Bratt-systemet förintade svensk krognäring, och att svenskarna vande sig av med att gå på krogen. Då blev det enklare att laga mat hemma. Skattetrycket motverkade också restaurangbesök.
Ytterst beror det dock på att vi har blivit rikare. Vi har mycket mer att lägga på "lyxvaror" som mobiltelefoner, storbilds-TV, utlandsresor - och japanska köksknivar, guldmärkt kött eller restaurangbesök.
Att just kockar blivit kända är dock lite mer svårbegripligt. Kanske för att tittarna också lagat mat, medan de inte jobbat i gruva? Och att kockar får skrika, svära och bete sig politiskt inkorrekt i sitt kök?
alskar din blogg redan och da efter att ha klickat runt i ett par minuter.
sa javla vackra foton och fina recept.
karlek!
Väntar? På mig? Ivrigt? Inte illa alls.
Kanske har världen blivit lite klokare?!
Sidor