Jag tror att det är så tråkigt att statushöjningen handlar om att män börjat intressera sig för matlagning. Att bräcka varandra genom kunskap eller fysisk styrka är en gammal klassisk manlig gren. Som exempel kan man ta brödbakets statusuppsving de senaste åren. När varje 30-någontingman börjar experimentera med surdegar är bakning plötsligt hett och en statusmarkör.

För att mat är en av de få kvarvarande individuella upplevelserna. Alla kan hitta den senaste obskyra shoegazertolvan på nätet, alla kan åka och bestiga samma bergsmassiv, alla kan åka på delfinsafari och simma med rockor. Musik är inte längre speciellt när produktifierade artister dominerar traditionell media och alla andra lägger ut gratis på Myspace. Den konstiga neo-noir-filmen som visades i Sverige en enda gång på Cinemateket 1998 kan man ladda hem på Pirate Bay. Men bara DU lagade och åt just det där 63-gradersägget med friterad hönsfot och vit tryffel, när allt var i säsong och gulan var perfekt rinnig. Ingen kan uppleva samma måltid två gånger. Världen är fortfarande full oupptäckta olivoljeproducenter och getmjölksbönder. När vinhypen lagt sig och whiskeyhypen börjat avta kom ölhypen, nu kan alla beställa mikrobryggd pale ale på krogen så nu riktar vi blicken mot tonkabönor, durian, obskyr innanmat och sousvidekok.

Dessutom har mat den stora fördelen att det är livsviktigt. Det finns folk som inte gillar musik eller film eller litteratur eller resor. Men alla uppskattar mat, oavsett om man gillar plankstek eller torskceviche på en spegel av pumpaskum.

För att detta är liksom skiljelinjen mellan ett life fulfilled eller total misär. man kan antingen leva genom tänket kalorier in-kalorier ut, vi är alla enkel matematik, mat är bränsle och en nödvändighet. Eller så kan vi se göra motsatsen, se hur mycket vi kan få ut av att visa omsorg mot oss själva i och med måltiden som ändå upptar en stor del av vår tillvaro kanske är det mest värdefulal vi har.

Kockyrket (restaurang) har det aldrig varit särskilt låg status på. De kockarna har oftast varit män förstås. Kockorna och hemmafruarna var de som inte hade status.

Skillnaden är väl att det blivit hett att laga mat hemma? Man ska laga nyttig, god och mat genom att använda bra råvaror och höja sig över de halvfabrikat som finns i butikerna. Dessutom ska det vara miljövänligt, närodlat och ekologiskt. Det ligger liksom i tiden att det är coolt att laga mat.

Pratade med en restaurangägare/kock idag om just detta. Glamour?? Pff! sa han och menade att kockyrket är ungefär lika plyschigt som att vara gruvarbetare på 1800-talet. Tja. Allt är relativt.

Något som är skoj är att försöka få tag på och se gamla matlagningsprogram från TV. Man ser ganska tydligt vad som håller och vad som är fruktansvärt passé.

Det behöver inte vara från stenåldern, det räcker att de är halvfräscht för att man ska se hur det har påverkats.

Lite gamla goa matlagningsklipp kunde ju vara en roligt grej för Landet brunsås.

I samma gengre har vi ju de riktigt gamla kokböckerna, "man tager en ungkanin...", sällan man ser något sånt idag. *mmm ungkanin*

alskar din blogg redan och da efter att ha klickat runt i ett par minuter.
sa javla vackra foton och fina recept.

karlek!