Hade jag berättat för dig att jag skulle springa på årets serviceupplevelse mot slutet av Götgatan till fots på väg hem till Sandsborg från Carmen iklädd ett par vantar som doftar getost en sen torsdagskväll så hade du med största sannolikhet inte trott mig. Det är högst troligt att inte jag själv hade trott mig. Det sägs att det finns saker man inte kan tro på om man inte själv sett det. Det tror jag inte på, det finns saker som jag har sett men som jag inte tror på. Till exempel att jag inspirerad av Nordiska museets utställning av "skämtdryckeskärl" försökte släcka törsten genom att dricka min lampa i natt. Det tror jag inte för ett ögonblick på trots att jag kan svära på att jag både sett och upplevt det.

Åter till ämnet. Årets serviceupplevelse. Trovärdigheten ger jag ärligt talat fan i. Om någon fortfarande läser den här bloggen i tron att det som skrivs på den är sant så kan ni lika gärna tro på det här i samma grad som ni tror på allt annat! Där var jag i alla fall. Iklädd ett par vantar som doftar getost. På väg hem från Carmen. En sen torsdagskväll. Hungrig. Närmandes slutet på Götgatan. På många "bra" restauranger väntar man en halvtimme eller mer på maten. Uppenbarligen definieras kvalitet på dessa anrättningar inte efter tiden man väntar på maten. Det gör den däremot på Seveneleven. Tre minuter är kvalitet, å andra sidan är tre minuter också tid. Om jag inte hade befunnit mig på slutet av götgatan, om jag inte hade varit väldigt hungrig, och om inte maten hade krävt tre minuters tillagnings- och serveringstid, så hade jag troligtvis gått miste om årets serviceupplevelse.

Nu får det vara nog av att dra ut på en i det stora världsliga ganska liten händelse. Tredje stycket och ännu har läsaren inte den ringaste aning om vare sig var, vad eller hur det kom sig att årets serviceupplevelse blev upplevd av en hungrig kanalj på väg hem från Carmen  just ikväll. Jag kan till och med ha drivit det så långt att poängen kommer som något av ett antiklimax. Men det vägrar jag tro för det är trots allt årets Serviceupplevelse 2012 vi stöter och blöter! Hög tid att definiera en serviceupplevelse!

Definition, En serviceupplevelse: När en näringsidkare eller anställd visar prov på omhändertagande av kund/gäst som äventyrar eget välbefinnande utan tillmärkelsevisa utsikter till egen vinning.

En definition som måhända tar en och annan på sängen. Vilket håll besticken serveras ifrån är för det uppmärksamma ögat totalt frånvarande i definitionen. Faktum är att många av världens mest raffinerade servicemänniskor inte överhuvudtaget vet skillnad på höger och vänster! Jean-Pierre på Operakällaren har troligtvis lynchat underhuggare för påståenden mindre vågade än så. Men det är likväl sanningen om man utgår från definitionen ovan. Åter till ämnet.

Jag minns vare sig namn eller adress, vagn eller fablesse. Chokladbollen retade mitt högra öga med sin väldiga uppenbarelse. Upphetsat litade jag i fickan efter mynt eller sedel, en femtilapp fann jag däruti, vilket var väsentligt mer än tingesten i disken tingade. På strålande humör som jag var domderade jag att femtiolappen minsann skulle förbli i samma oförstörda och JÄMNA skick, växel vägrade jag prompt. Tro mig att den dagen du ska behöva gentemot ett handelsanställd insistera på att få lämna dricks, då har du upplevt ett åtminstone bloggvärdigt ögonblick i ditt liv. Just där befinner vi oss, du och jag kära läsare. Hade jag påstått att han vägrat hade jag ljugit för dig. Men med alla till buds stående medel försöker den unga mannen övertyga mig om att jag kan få en extra chokladboll! Kanske något att dricka till min Spicy Pesto Calzone! Osjälviskheten (i den mån att antagandet är att konsumtion är lycka och att ju mer jag konsumerar desto lyckligare är jag, vilket är allmänt vedertaget) var rörande. I det ögonblicket visst jag att jag upplevt årets serviceupplevelse 2012.

Jag är medveten om att drick för många är något av en känslig beröringspunkt. Och inget blogginlägg hade väl varit komplett utan ett skamlöst angrepp på den kapitalistiska utsugande högern! ( I vilken jag själv säkerligen av många skulle placeras). Ett längre inlägg på ämnet dricks och lämplig policy vad det anbeträffar är att vänta inom en mer eller mindre snar framtid. I väntan på en uttömmande utläggning i ämnet nöjer jag mig med att konstatera att dricks är en tecken på att den högavlönade stroppen uppskattar att vad gäller pengar mindre välbeskaffade varelser sliter sju gånger mer för sju gånger sämre betalt och trots allt på något obegripligt vis motiverar sig själv till att dekorera den rike stroppens dekor med ett leende där han sitter och njuter av mat, dryck och oförtjänt omhändertagande till priset av en i sammanhanget (jag lovar) spottstyver!!!!

Tack och god natt.