I höstas gnällde jag ömkligt över min förfärliga smakstörning som fick all mat att smaka metalliskt och bittert. Till och med harmlösa saker som färskost och bulle lämnade efter sig en vidrigt vass malörtsbeska längs bak i munnen. Obegripligt! Nå, Lotten drabbades av samma sak. Och tänk, hennes läsare var klipskare än mina (ehem, framför allt klipskare än jag). Fenomenet fick ett namn och en trolig orsak. Välkomna ordet pinjemun i din vokabulär!

Den här typen av smakstörning hr nämligen ganska nyligen kopplats till konsumtion av härskna (oxiderade) kinesiska pinjenötter. Ett skäl till att det varit svårt att luska ut orsaken är att störningen tycks uppstå först en till tre dagar efter att pinjenötterna ätits. Effekten sitter i ett par dagar, för mig varade det i bortåt två veckor.

Det finns en hel del olika sorters pinjenötter som kommer från närbesläktade träd. Det verkar som om det främst är kinesiska pinjenötter som i vissa fall ger upphov till pinjemun. Men andra offer för pinjemun-eländet hävdar att de ätit pinjenötter från andra länder.

Visserligen är inte de exakta mekanismerna kartlagda, men nu finns i alla fall en skurk att skylla på. Det försmädliga är att jag alltid rekommenderat just kinesiska pinjenötterna eftersom de i regel har en renare, mindre härsken smak än de italienska pignoli. Nu går jag i valet och kvalet hur jag ska göra i framtiden. En tröst är att de onda pinjenötterna inte tycks ge några andra orevliga effekter. Men för en matnörd är den trösten i sanning klen medan pinjemunsmisären varar.